Okej, så nu har jag äntligen fått ihop den här jävla videon. Haha har kämpat i en vecka.. och så fort jag klippt klart så har det bara försvunnit. Så nu är det inga fina stjärnövergångar (hahaha) eller så, men har ser ni iallafall hur glada barnen blev över skorna ni skänkte pengar till. Tack♥

 
Sara hade lika roligt som barnen, haha :D Saknar dig och jag saknar barnen!

Hur det var med ekonomin, hur mycket behöver man själv i fickpengar, till mat och till annat som inte ingår? 
Jag betalade en stor summa pengar, ca 45tusen. Då fick jag mat och boende ett halvår, flygbiljetter och reseförsäkringar, visum och vaccinationer, presenter till familjen och barnen. Och egentligen allt som behövdes innan resan. Det var dyrt men skönt att inte behöva tänka på några speciella avgifter när jag väl var på plats i Ghana.
Jag hade med mig 13tusen i fickpengar, och det räckte. Jag kunde resa runt och handla saker, det var otroligt billigt i ghana. Det dyraste klädesplagget jag köpte kostade 150kr, billigaste 30kr. Att bo på ett fint hotell kostade ca 45kr/natt. Dock gjorde jag av med hälften av pengarna dom första två månaderna, då fick jag lite panik. Hur skulle det räcka? Men sen reste jag inte runt lika mycket, så då gick det inte åt lika mycket och jag hade tillochmed lite pengar med mig hem igen. 
 
Sen undrar jag också om packning, hur sjutton packar man till en volontärresa? Det är ju inte precis semesterpackning, har du några tips? 
Åh, jag har flera tips på den här frågan.

Här kommer redovisningen på vad era pengar har gått till, först och främst så kommer summorna som jag har fått in på konto under tiden jag varit i Ghana: 
44, 500, 150, 100, 100, 100, 200, 500, 310, 200, 500, 400, 1000, 750, 1000, 100, 222, 630, 60, 
500, 500, 300, 100, 1000, 200, 2500, 300, 500, 500, 1000, 300, 600, 300, 300, 266, 200, 250.
TOTAL= 16482!!!!

Hur jävla fantastiskt är inte det? Jag kunde aldrig föreställa mig att jag skulle få så mycket hjälp när jag startade kontot, men jag är så otroligt tacksam för all hjälp. Jag önskar att jag viste vilka alla var, att jag kunde träffa er personligen och tacka för hjälpen. Men jag får skriva det här, TACK♥

Och jag skrev självklart upp precis vilken summa jag betalade för alla saker, och sen räknade jag ihop totalsummorna på allt och det kommer här nedan för. Det står i cedi, den har skiftat lite under tiden jag var där, första månaderna var en cedi värd 3.5 svenska kronor och sista månaderna var den bara värd 2.5 svenska kronor. Så på ett ungefär är en cedi 3kronor.

TOTAL= 5504 cedi

Alltså känns så otroligt bra att fått ge barnen detta. Mat var självklart det viktigaste, men jag anser även att strandbesöken var viktiga. Barn måste få vara barn. Ved behövde dom för att laga maten, för 500cedi fick dom ved i ca 4månader. Vi betalade deras flyttbil när dom flyttade ifrån huset dom hyrt till deras alldeles egna, gröna, hus. I det huset fanns inte elektricitet så då köpte jag bärbara lampor. Skor är ett måste, att springa runt på gården där det ligger rakblad och annat skräp här och där känns lite osäkert. Sen har dom en vakt där, som är vaken om nätterna och ser till att ingen elaking kommer dit och förstör eller så. Skoluniformer, väskor och andra avgifter är ju också otroligt viktigt, utbildningen är ju så viktigt! Och barnen tyckte verkligen om skolan, det var roligt att se hur dom klädde sig i sina fina uniformer och finaste skorna, kammade håret och trixade innan dom gick iväg till skolan varje morgon. Paketet från sverige var från min mor, det var fyllt med pysselsaker till barnen. Jag minns inte om jag berättade om pysseldagen? Vi satt iallafall och pysslade å spelade spel i över 5timmar en dag. Fantastiskt att se barnen få vara barn en hel dag.

Så, jag hoppas att ni är nöjda. Jag försökte verkligen att prioritera det absolut viktigaste. Men ibland försökte jag göra något lite speciellt för dom också, köpa dom en varsin läsk eller lite popcorn till en filmkväll... ett strandbesök och så. Tycker dom förtjänar att ha roligt, dom kämpar varje dag. Dom förtjänar så mycket mer, världens finaste barn.

Återigen, tack så otroligt mycket. Från mig, John, Madam Mary och Kaki, Prince, Kweku, Michael, Gladys, Esta, Naomi, Baby, Jessica, Benjamin, Emmanuel, Isaac, Dorcas, Andrews, Michael, Esta, Harry, Henry, Prince, Gloria, Samuel, Emmanuel, Desmond, Florence, Benjamin, Diana, Charity, Evelyn, Emmanuel, Emmanuel, Dominic, Nancy, Mary, Emmanuela, Princilla, Jessica, Philip, Felicity, Elijah, Emmanuel på barnhemmet Hope for orphans♥

Cirkus en timme sen förra inlägget, jag kom på mig själv att bara sitta och stirra... det är så svårt att förklara men känslorna är så otroligt splittrade. Fram tills idag har min Ghana resa varit som en dröm, jag kastades in i verkligheten så snabbt att allt som hände i Ghana känns overkligt. Men att höra deras röster fick mig att inse hur otroligt mycket jag saknar dom. Jag har skrivit detta förut men den här resan är det bästa och sämsta jag någonsin gjort. Det känns verkligen som att jag har gjort något bra för barnen, men jag vet fan inte hur jag ska gå vidare från och med nu. Måste glömma dom annars kommer jag gå under... men jag vill absolut inte glömma dom. Varför kan jag inte bara få ha dom här i sverige för? 

Imorgon börjar jag jobba på forsmark igen, tredje sommaren irad. Jag vet dock inte om jag kommer kunna jobba eller om jag måste sjukskriva mig. Fick ett myggbett på baksidan av låret i Ghana, som jag kliat på. I torsdag började det bli infekterat, trodde det skulle bli bättre efter några dagar så jag rengjorde och hade mig. På lördag morgon tog jag mig knappt upp ur sängen, efter ett besök på vårdcentralen fick jag åka in till infektionskliniken. Spenderade 8h på sjukhus den dagen. Nu äter jag penicillin och hoppar runt på kryckor, har ett centimeterstort hål i låret och det är svullet runt om. Gör bajs ont... så jag tänkte kolla om det finns något enklare jobb där jag bara kan sitta eller gå liiiite som jag kan göra några dagar tills benet blir bättre. Finns inte det blir jag tyvärr hemma första dagarna från jobbet. Känns surt, kan behöva lite distraktion... kommer bli galen av att sitta hemma. 

...Idag ringde barnen, så fick jag ringa upp. 15minuters samtal till ghana är nog inte det billigaste för en fattiglapp som mig, men! Det kom ikapp nu iallafall. Fyfan va jobbigt. Det var mest "madam, how are you, what are you doing" men Micheal babblade på massor. Alltsååå, jag vet de är inte bra att få favoriter men man klickar bara bättre med vissa. Jag fick prata med alla dom äldsta och fyfan va jag saknar dom. Kommer jag aldrig mer träffa dom? Jag har sån jävla beslutsångest, åka tillbaka eller inte åka tillbaka? Tur att jag inte har bråttom att bestämma mig. Mina fina barn♥ Synd att man träffar så fina människor på typ andra sidan jordklotet. Tur jag har min fina familj och vänner, dom gör allting liiiiite lättare.

 

Under ett halvårs tid så hinner man komma varandra ganska nära, självklart kom jag vissa närmre än andra. Men det var inte roligt. Inte alls!
Sista veckan sov jag på barnhemmet, det var himla roligt och mysigt. På kvällarna lekte vi lekar och kramades massor, älskar kramar hahaha. Iallafall, på fredag morgonen när jag skulle hem så gick vi upp vid 5.00, barnen sjöng sina böner och bad även för mig. Sen satte vi igång med att tvätta av alla dom minsta barnen och jag försökte få allt att vara som vanligt. Men sen satte jag mig med Jessica i knät och stora Jessica brevid mig, och då gick det inte. Där satt vi och grät ikapp... jag tycker inte om att gråta, haha men vem gör det? Efter ett tag så lyckades jag trösta dom, men det var så svårt att hålla tårarna inne när barnen kom fram och kramades. När alla var klara för att gå till skolan så började vi gå, dom yngsta barnen följde med upp till vägen och det blev mer kramar och tårar, jag kan fortfarande inte förstå att jag kanske aldrig får se min lilla kaka igen.
Sen gick jag och Michael med armarna om varandra hela vägen och Evelyn höll mig i handen. Mina fina hjärtan. Michael var helt förstörd, usch jag tycker så synd om honom. Kunde jag inte få ta med alla barnen hem? Väl framme vid skolan vågade inte barnen krama mig, för dom andra barnen retades, men Michael stod å kramade mig och grät så att han skakade... alltså det skär till i hjärtat varje gång jag tänker på det. Sen gick dom in och jag gick hem. Något av det svåraste jag någonsin gjort. Tanken var att åka tillbaka och hälsa på, men nu vet jag inte längre. Jag vet inte om jag kommer klara av det och jag vet inte om det är bra för barnen. Dom kommer vilja att jag ska stanna lika länge igen och det kan jag inte. Jaja, vi får se om jag åker tillbaka eller inte. Men jag saknar barnen så otroligt mycket, vågar knappt titta på bilder och så än för jag vet inte hur jag kommer reagera. 

Svårt men väldigt roligt med frågor, jag känner mig själv så pass bra att jag vet att jag skulle kunna skriva en novell till svar på varje fråga... därför det är svårt, för jag måste tänka på att inte skriva allt förlångt så att ni orkar läsa. Men väldigt roligt och inspirerande med frågor!

Vad var de svåraste med hela upplevelsen? Eller snarare mest utmanande? Hemlängtan, knyta an till barnen, sysselsättningarna, språket, osv? 
I början hade jag inga problem med hemlängtan, allting var nytt och spännande så det gick bra. Det kom självklart vissa stunder då hemlängtan var jobbigare, men då kunde jag ju alltid ringa hem. Och det var i stortsett alltid fullt upp, jag tyckte det var lite jobbigt med språket iochmed att vi var ensamma med dom yngsta barnen mitt på dagen och det var svårt att leka med dom... vi kunde ju inte förklara lekarna. Men jag lärde dom hoppa hage och vi övade på lite alfabet och att stava, så det gick helt ok ändå. Svåraste och mest utmanande var att se barnen bli slagna med pinnar utan att kunna göra något. Det fungerar inte som volontär att komma till ett ställe och sen försöka lära dom vuxna hur dom ska uppfostra sina barn, så jag fick bita ihop och trösta barnen. Visa dom att jag aldrig någonsin kommer slå dom och berätta för dom hur vi lär barnen saker i sverige... genom att kommunicera.

Upplevde du nån gång att du inte visste vad du skulle göra eller lösa en situation? Typ alltifrån att underhålla barnen, till större problem.
Flera gånger, det var oftast samma problem.. när barnen var osams. Hemma kan jag ju alltid fråga barnen vad som hänt och sen lösa situationen efter vad dom berättar. Men nu kunde barnen sällan förklara vad som hände... ofta berättade dom att "han/hon förolämpade mig, kallade mig kyckling (eller något annat djur)" och det tyckte dom var anledning nog till att kasta en sten eller slå till personen med en pinne. Jag kände mig väldigt vilsen och viste inte riktigt vad jag kunde göra, jag lovar att jag fleeeera gånger varit orättvis och sagt till fel person att sluta, och vara snäll. 

I bloggen skrev du ju om hur kämpigt det var att få mat o annat (tex ordentliga skor) till barnen, hur upplevde du det? 
I början så var det jätte jobbigt, men sen blev jag van med fattigdomen som alla lever i i Ghana. Det känns helt fantastiskt att så många engagerade sig och skänkte pengar, att jag tillsammans med eran hjälp kunde ge barnen mat varje dag, hela skor och strandbesök. Även om mat var det absolut viktigaste så kände jag att det är viktigt att dom får göra något roligt ibland också, dessa barn går i skolan och hjälper till med allt hemma hela dagarna och får inte vara "bara barn", så ett strandbesök fick dom att slappna av och slippa alla sysslor. Att bara få vara barn tror jag är otroligt viktigt. 
Jag tycker det är kämpigare nu. när jag kommit tillbaka till lyxen. Jag blev så irriterad på flygplanet när två syskon på ca 5-6år bråkade. Varför bråkade dom? Jo, en av ipadsen hade dött, så det var otroligt orättvist och den andra borde absolut dela med sig av sin ipad. Alltså två små barn äger varsin ipad... och den vars ipad dog tog senare upp sin smartphone och spelade på. Jag blir irriterad på att vi har så mycket saker och ändå är så otacksamma... medans "mina" barn knappt har någonting.

Vad var det bästa under hela tiden du var iväg?
Jag har flera saker som hände den här resan som jag aldrig kommer glömma. Som när jag sa "Kakan" och hon svarade "madam Johannaaa".. det låter inget speciellt men det var så himla gulligt bara. Sen kommer jag aldrig glömma när jag kom gående till barnhemmet och Michael rusar förbi alla andra och flyger på en, gav mig en lång kram och sen går med armen runt axlarna.. haha så gullig! Å ingen annan av killarna skulle ha vågat göra så, men jag blev lite som Micheals syster eller så, vi babblade på som fan. 
Sen lärde jag mig mycket om mig själv under den här resan, att sluta stressa och oroa mig om allt. Jag insåg hur jag vill vara som person och hur jag vill att folk ska uppfatta mig och jag hoppas att jag kommer kunna nå det någon dag. Blev liiiite mer självsäker.

Känns det inte på nåt sätt overkligt att nu vara tillbaka hemma i en helt annan värld än den du varit i så länge nu, kontrasterna måste vara stora.
Det overkliga är inte att vara hemma igen.. allting är ju som vanligt. Däremot så känns det som att jag har drömt allt. Jag åkte aldrig till Ghana, jag sov och drömde allt. Fan vilken fantasi jag har! Jag hoppas att jag kommer ikapp snart, just nu känns det som att jag lever i en liten bubbla... när den spricker kommer jag nog sitta och gråta en hel del, och sen kan jag förhoppningsvis le åt minnerna och inte bara känna mig ledsen. Det har varit en sjukt bra upplevelse.

Hade du nån kontakt med nån från volontärresor eller en lokal representant som fanns till hands? Vet att du skrivit en del om John, var han den personen?
Ja, jag hade kontakt med två personer från volontärresor.se, Heidi och en till. Ibörjan när det krånglade så hjälpte dom och våran kontaktperson Tina (hon jobbar i Ghana med företaget Experienceit som volontärresor sammarbetar med) att byta boende och projekt. Inom 4timmar från att jag skickade smset hade Tina fixat nytt boende och Heidi ringde från sverige och kollade läget. Vi hade mejlkontakt lite då och då, dom kikade in på bloggen och så. Det kändes hur skönt som helst att åka via dom första gången, jag har ju aldrig rest ensam förut så det kändes säkert. Nu har jag lite (mycket, höhö) kött på benen så nu vågar jag nog ta mig iväg på egen hand... men jag kan verkligen rekomendera att åka genom volontärresor.se (tummen upp för lite gratisreklam). 
John var han som hade hand om barnhemmet, han bodde med barnen och var den som hjälpte min värdmamma med allt, böt lampor och när toalettdörren gick i baklås var han där på bara några minuter. Ville jag ha hjälp att köpa något eller planera en resa så fanns John där. Även han hjälpte mig något enormt och jag är glad att jag fick en sån bra kontaktperson. 


Nu hade jag velat slänga in någon bild från Ghana, men jag är inte riktigt redo att gå igenom bilderna än. Det kommer! Tills vidare, hoppas ni gillade svaren. Är det något mer ni undrar, fråga på. Det var roligt att svara på lite frågor. PUSS

Det är så jävla skönt! Att kunna duscha, inte svettas dygnet runt och att kunna äta varierande och god mat... fantastiskt. Att kunna springa till affären och hitta allt jag behöver, att kunna spola i toaletten och att få vara i fred om jag skulle vilja. Att folk inte ropar efter mig, inte håller mig i handen eller petar på mig när jag är ute och går, att kunna vara anonym om jag vill.. underbart! Att vara hemma med familjen, kunna träffa vänner eller bara sitta och se en film, det är så roligt.
Det är lite konstigt, och jag vill inte verka känslokall... för det är jag inte! Men jag har inte hunnit sakna barnen än. Det var väldigt svårt att åka därifrån, att lämna barnen, speciellt lilla kaki, evelyn och michael som jag kom lite närmre... att veta att jag kanske aldrig får träffa dom igen. Det är jobbigt, men sen kom jag hem och fick träffa Alva, Thea och Wiggo... mina tre syskonbarn som jag tycker så otroligt mycket om, då var det inte lika jobbigt längre. Jag är lyckligt lottad som har så fina människor i mitt liv. Jag var uppe och nattade tjejerna häromdagen och då sa Alva såhär: "Det är så orättvist! Jag har längtat jätte mycket efter dig, och så måste jag bara gå på dagis och sova fast jag egentligen vill vara med dig typ hela tiden ju!" Gullaaaan♥
Det är så himla roligt att få vara hemma med familjen igen!
Däremot har jag inte vågat kolla på bilder från Ghana än, det känns lite som att det är en dröm.. så jag är rädd att det kommer bli så verkligt när jag kollar på bilderna. Usch, den här resan är en av dom bästa och sämsta sakerna jag gjort i mitt liv. Det har varit en otrolig upplevelse men jag har fäst mig vid några av barnen så mycket så det kommer bli svårt att komma över detta. 

Så, nu har jag massor med tid och ett fungerande internet. Har ni några frågor eller önskar ni att jag skriver om något speciellt så kommentera! PUSS

Hejsan, nu är jag hemma i sverige igen. Jag är ledsen för dålig uppdatering, men efter malarian så krånglade internet och jag spenderade nästan all tid på barnhemmet. Nu har jag varit hemma i 5dagar med skulle egentligen haft 3dagar kvar i Ghana. I januari bokade jag nämligen om min biljett, en vecka. Tyckte inte det spelade så stor roll, 23 eller 24 veckor liksom. Det var dock super hemligt och Kjell var den enda som viste om att jag bokade om biljetten, det var superkul att överraska alla.. roligast var att åka till arlanda idag och hämta mamma som kom hem, hon har varit i sydafrika en månad, hon stod som ett frågetecken innan hon ställde sig och kramade mig i typ femton timmar (okej, tio minuter) haha! 

Under tiden jag har varit hemma har jag gått massor med långpromenader i vårvärmen men Kjell&Chip, bakat och lekt med Alva&Thea, kramats med Wiggo och ätit massor med god mat. Äter typ varannan timme, men det är jag värd, haha. Äter potatis varje dag, så jävla gott! Jag har bakat också, nu gör jag min egna glass och cookie dough... fattig som man är har jag inte riktigt råd att springa och köpa ben&jerrys hela tiden. Man blir inte rik på att jobba gratis i ett halvår, chockerande va?!

Så iallafall, jag har hunnit landa lite.. min mage hatar mig och det var ännu en positivanledning till att åka hem tidigare. Nu har det gått snart en vecka och min mage har börjat anpassa sig liiiiiitelite. Egentligen skulle jag haft en ledig dag innan jag började jobba, och en tjorvig mage inne på verket är inte den bästa kombinationen då man måste gå igenom flera säkerhetskontroller för att komma ut till toaletterna.. (förra året var det en stackare som inte hann igenom, tror det var magsjuka som spökade då)

Jag kommer uppdatera lite bättre från och med nu, nu fungerar ju internet superbra igen! Och jag har räknat ihop hur mycket pengar ni skänkte till barnen, helt otroligt! Ni är fantastiska!!! Kommer en lista någon dag i helgen... det tar lite tid att landa och få ordning på sakerna, mitt rum ser ut som ett bombnedslag och jag har bara njutit av att ta det lugnt, och tagit promenader i den friska luften. Nu blir det bak, middag, städning och sen promenad. Låter bra! Snart är det slut på latdagarna, iochmed att jobbet kommer igång så ska jag även börja käka bättre och träna... +2kilo går ju inte! Hahaha, puss!

Den här månaden åker jag hem, helt sjukt känns det att kunna säga det.. men det är sant! Tiden har gått både fort och långsamt, konstig känsla. Menmen, jag är uppe på fötterna igen, igår var nog värsta dagen då jag hade universums värsta hemlängtan, ringde hem och pratade med Kjell på kvällen och då var inte tårarna långt borta. Men idag känns det bättre i och med att jag klarar av att vara vaken och göra saker igen. Internet är dock det sämsta, fungerar nästan aldrig. Facebook går ibland, men bloggen och mejlen är nästintill omöjliga att komma in på. Därför kommer nog bloggen stå rätt tom nu i två-tre veckor.. bara så att ni vet. Jag lever men det är tråkigt att blogga utan bilder, och mitt tålamod är bra men inte när det gäller segt internet.. så jag orkar knappt sitta och uppdatera sidan 10gånger innan inlägget äntligen läggs upp. 
Hoppas ni har förståelse ;* Istället har jag börjat förbereda inlägg som kommer upp när jag landat i sverige, sammanfattning av resan i flera delar, lista angående insamlingen av pengar och mycket mer skojj! Ha det så bra så länge så hörs vi när vi hörs, PUSS!

Idag är jag så jävla trött på Ghana. Vill bara åka hem, NU! Fyfan, jag har varit sjuk i snart en vecka och det känns inte som att det blir bättre.. eller jo lite bättre. Men jag sover seriöst 18timmar/dygn, det är helt sjuk! På kvällen lägger jag mig runt 20.00 och sover till 7.30, äter lite frukost och tar medicinen... somnar om till lunch, äter lite och ser ett avsnitt oth, somnar om. Vaknar runt 16.00 tiden och försöker hålla mig vaken tills jag ska sova igen efter middagen. Det är så jävla tråkigt, och jag är så trött på att inte få välja min mat. Jag längtar efter att få öppna kylskåpet och plocka ut det jag är sugen på, inte behöva äta det man blir serverad.. trots att ja inte är ett dugg sugen på ris och stew. Och så är jag trött på att förklara varför jag inte äter upp... MEN JAG ÄR SJUK OKEJ?! Bara för att jag säger att det är liiite bättre så är det inte helt bra än, det märker du väl med tanke på att jag inte ens tar mig upp ur sängen större delen av dagen? Då är matsuget inte så stort heller! Jag vill ha filmjölk, eller en macka... lite te och en skorpa hade också vart gött. ÅÅÅÅÅH. Förlåt för negativt blogginlägg, men jag är less på att vara sjuk nu. Hejdåååå

Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9

Nu åker jag snart hem, så jag tänkte försöka samla in en sista peng till barnen. Som ni antagligen redan vet vid det här laget så är jag ensam volontär på barnhemmet: Hope for orphans. Där bor det 40 fantastiska barn, 3-17år. Dom kan räkna deras ägodelar på en hand, deras födelsedag är borttappad och dom vet inte om dom har mat i slutet av veckan. Och ännu svårare kommer dom få när jag åker hem. John kämpar som vanligt, men utan volontärer har dom svårt. 
Så om ni vill hjälpa barnen en sista gång så är alla kronor uppskattade, stora som små. Vi är otroligt tacksamma för all hjälp vi har fått hittills, och så fort jag kommit hem och hunnit landa lite kommer jag som sagt göra en stor redovisning av pengarna ni skänkt här på bloggen. 

Nu håller jag, John och barnen tummarna att vi får in lite mer pengar, då kan jag köpa mat till dom så att dom har några veckor efter att jag har åkte hem. Om dom inte får någon ny volontär direkt så är det i allafall en bra början.
Skulle någon vilja fortsätta hjälpa dessa fantastiska barn även fast jag åker hem så är det självklart möjligt, mitt Ghana-konto kommer finnas kvar. Jag kommer även själv att skicka pengar till John, så vill ni fortsätta skänka pengar så skickar jag med dom till John. 

Så, hjälp hjälp hjälp!♥

Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9
Emmanuel och Gloria, några av dom som behöver eran hjälp!

Så jag har malaria igen, varför köpte jag egentligen svindyrt malaria-vaccin? Nu sitter jag här med malaria, för andra gången. Denna gången är det dock värre än förra, då hann jag knappt känna av det. Nu har jag haft skyhög feber och verkligen inte kunnat röra mig, som jag skrev i förra inlägget. Haha på tal om det, jag hade helt och hållet glömt bort att jag hade skrivit det, så jag måste nästan halvsovit när jag uppdaterade sist.. jag har varit med död än levande det sista dygnet, sovit från 21.00 27/3 -10.00 29/3 (förutom korta vakna stunder då jag gått på toa, tagit tempen och druckit vatten). Helt sjukt att jag vaknade upp och var trött imorse. Och nu är jag trött igen. Blev fetlurad på pengar av taxi chauffören men jag orkade inte bry mig. På sjukhuset träffade jag en snäll doktor, var dock tvungen att väga mig och gissa om jag fick panik. Trodde vågen skulle stå på typ 80, men det gjorde den inte. Yaaaay, jag hade bara gått upp ett kilo! Jag trodde jag gått upp betydligt mer, med tanke på att jag lever på bara ris och bröd... men icke. Lycklig! Kanske alltså kommer i mina vanliga kläder hemma sen. Ska dock ändå börja träna så fort jag kommit hem.

 

Feberdrömmar kan ju vara det värsta som finns, usch. Det har varit strömavbrott varje natt den här veckan, alltså kolsvart! Och mina drömmar har verkligen fått mig att vakna upp livrädd. Men imorse vaknade jag upp ur en jätte bra dröm, jag drömde om att jag, Amanda, Olivia och Sara var och skulle se Mumford and sons, och vi stod längst fram när Louise (Evamys syster) ringde och sa att hon var påväg till sjukhuset (tydligen var hon med barn och skulle in och föda, hahaha) och vi skyndade ut från konserten och sprang till sjukhuset, sa hej och sprang tillbaka (?).. konserten skulle börja om kanske en kvart, men det fanns inte en chans att vi skulle ta oss längst fram igen, men så hittade vi en olåst dörr och tog oss backstage, Så fick jag träffa bandet, och dom va så snälla att dom lät oss sitta längst fram, framför staketet! Gullegubbarna♥ 
Hahaha konstig men bra dröm! Nu är jag super pepp på att se dom, dock får ja leta biljetter när jag kommer hem för internet här är super dåligt. Men nu ska jag sova, puss!

Hejsan! Så det verkar inte bättre än att jag faktiskt har malaria igen.. Vanliga tecken på malaria är:

• Att man fryser och svettas om vartannat, check.
• Hög feber som kommer och går, check. Eller inatt hade jag 40.2 i feber, nästa gång jag vaknade hade jag 38.. gången efter var det uppe i 40 igen.. så jag har feber hela tiden, men den pendlar rätt bra.
• Man har ont i kroppen, check. Kan knappt röra mig utan att tårarna rinner..
• Huvudvärk, check.
• Mår illa, check.
• Kräkas eller ha diarre, nej. Gud va glad jag är för att jag slipper denna punkt.
• Man kan även känna sig yr, check. Inatt var jag tvungen att lägga mig på bänken påväg till toaletten, det är ca 4meter till toaletten och det kändes som om jag skulle svimma vilken sekund som helst.

Okej, så rubriker är inte alltid det enklaste. Men idag påmindes jag om hur mycket jag faktiskt saknar min lillebror. Hur retsam och irriterande han än kan vara så är han världens bästa lillebror♥ Snart ses vi!

Såå.. ni vet när man är utomlands, då förväntas det ju av en att man ska ge alla något när man kommer hem igen.. visst? Så idag hoppade jag på trotron och tog mig in till Swedru. Det gick så himla bra! Jag hittade nästan allt jag ville ha, ska tillbaka nästa vecka och då har jag bara 5saker att köpa, och jag vet vart jag ska köpa dom med. Iallafall, på två timmar var jag färdig, så då köpte jag glass och satte mig och vänta på trotron. Skrattade lite för mig själv när jag funderade på hur jag ska hinna med alla dejter, haha alltså... under en timmes tid fick jag 3killars nummer. Dom frågade om mitt nummer, men som vanligt säger jag att jag inte kan det.. då får jag deras istället. Och får knappt lämna butiken innan jag lovar att jag kommer smsa... men, dom är trevliga och så får jag alltid sakerna liiite billigare bara för att dom gilla mig. Tummen upp liksom, bra för både plånboken och självförtroendet haha!

Nu ska jag vila, har en hemsk huvudvärk och känner mig allmänt slut. Har varit på barnhemmet varje dag nu sen Sara åkte hem, så idag ska jag stanna hemma och vila upp mig. För på torsdag bär det av till stranden igen, YAAAY. Kommer bli så roligt, jobbigt men roligt. Sen till helgen planerar jag att ha en pysseldag med barnen, dock lite mer planerad än dom senaste dagarna. Jag tänkte rita iordning "how to do" lappar, sätta upp olika stationer osv. Skojj! 

Hejsan finaste! Idag vaknade jag klockan 4.00 och kunde inte somna om, den här gången var det inte på grund utav grannarna, utan jag vaknade av att jag frös. Och jag fryser än. Det är iskallt här! Fläkten är avstängd, filten på och en kopp varmchoklad håller jag i handen. Varför är det inte strömavbrott dessa dagar? Bara dom absolut varmaste dagarna när man knappt överlever utan fläkten...?! Aja, tanken var att åka in till Swedru, men jag tror det får bli imorgon. Det kommer börja regna när som helst och med tanke på färgen på himlen så kommer det nog hålla i sig ett tag. Så nu tänkte jag läsa, dricka massa choklad och även rensa igenom bilderna barnen tog i helgen. Så senare idag eller imorgon kommer det nog upp lite bilder här på bloggen. Ha det bra så länge, PUSS!