Cirkus en timme sen förra inlägget, jag kom på mig själv att bara sitta och stirra... det är så svårt att förklara men känslorna är så otroligt splittrade. Fram tills idag har min Ghana resa varit som en dröm, jag kastades in i verkligheten så snabbt att allt som hände i Ghana känns overkligt. Men att höra deras röster fick mig att inse hur otroligt mycket jag saknar dom. Jag har skrivit detta förut men den här resan är det bästa och sämsta jag någonsin gjort. Det känns verkligen som att jag har gjort något bra för barnen, men jag vet fan inte hur jag ska gå vidare från och med nu. Måste glömma dom annars kommer jag gå under... men jag vill absolut inte glömma dom. Varför kan jag inte bara få ha dom här i sverige för? 

Imorgon börjar jag jobba på forsmark igen, tredje sommaren irad. Jag vet dock inte om jag kommer kunna jobba eller om jag måste sjukskriva mig. Fick ett myggbett på baksidan av låret i Ghana, som jag kliat på. I torsdag började det bli infekterat, trodde det skulle bli bättre efter några dagar så jag rengjorde och hade mig. På lördag morgon tog jag mig knappt upp ur sängen, efter ett besök på vårdcentralen fick jag åka in till infektionskliniken. Spenderade 8h på sjukhus den dagen. Nu äter jag penicillin och hoppar runt på kryckor, har ett centimeterstort hål i låret och det är svullet runt om. Gör bajs ont... så jag tänkte kolla om det finns något enklare jobb där jag bara kan sitta eller gå liiiite som jag kan göra några dagar tills benet blir bättre. Finns inte det blir jag tyvärr hemma första dagarna från jobbet. Känns surt, kan behöva lite distraktion... kommer bli galen av att sitta hemma.