HejsaaaanHoppsanLillebror!
Okej, så rubriker är inte alltid det enklaste. Men idag påmindes jag om hur mycket jag faktiskt saknar min lillebror. Hur retsam och irriterande han än kan vara så är han världens bästa lillebror♥ Snart ses vi!
Såå.. ni vet när man är utomlands, då förväntas det ju av en att man ska ge alla något när man kommer hem igen.. visst? Så idag hoppade jag på trotron och tog mig in till Swedru. Det gick så himla bra! Jag hittade nästan allt jag ville ha, ska tillbaka nästa vecka och då har jag bara 5saker att köpa, och jag vet vart jag ska köpa dom med. Iallafall, på två timmar var jag färdig, så då köpte jag glass och satte mig och vänta på trotron. Skrattade lite för mig själv när jag funderade på hur jag ska hinna med alla dejter, haha alltså... under en timmes tid fick jag 3killars nummer. Dom frågade om mitt nummer, men som vanligt säger jag att jag inte kan det.. då får jag deras istället. Och får knappt lämna butiken innan jag lovar att jag kommer smsa... men, dom är trevliga och så får jag alltid sakerna liiite billigare bara för att dom gilla mig. Tummen upp liksom, bra för både plånboken och självförtroendet haha!
Nu ska jag vila, har en hemsk huvudvärk och känner mig allmänt slut. Har varit på barnhemmet varje dag nu sen Sara åkte hem, så idag ska jag stanna hemma och vila upp mig. För på torsdag bär det av till stranden igen, YAAAY. Kommer bli så roligt, jobbigt men roligt. Sen till helgen planerar jag att ha en pysseldag med barnen, dock lite mer planerad än dom senaste dagarna. Jag tänkte rita iordning "how to do" lappar, sätta upp olika stationer osv. Skojj!
Såå.. ni vet när man är utomlands, då förväntas det ju av en att man ska ge alla något när man kommer hem igen.. visst? Så idag hoppade jag på trotron och tog mig in till Swedru. Det gick så himla bra! Jag hittade nästan allt jag ville ha, ska tillbaka nästa vecka och då har jag bara 5saker att köpa, och jag vet vart jag ska köpa dom med. Iallafall, på två timmar var jag färdig, så då köpte jag glass och satte mig och vänta på trotron. Skrattade lite för mig själv när jag funderade på hur jag ska hinna med alla dejter, haha alltså... under en timmes tid fick jag 3killars nummer. Dom frågade om mitt nummer, men som vanligt säger jag att jag inte kan det.. då får jag deras istället. Och får knappt lämna butiken innan jag lovar att jag kommer smsa... men, dom är trevliga och så får jag alltid sakerna liiite billigare bara för att dom gilla mig. Tummen upp liksom, bra för både plånboken och självförtroendet haha!
Nu ska jag vila, har en hemsk huvudvärk och känner mig allmänt slut. Har varit på barnhemmet varje dag nu sen Sara åkte hem, så idag ska jag stanna hemma och vila upp mig. För på torsdag bär det av till stranden igen, YAAAY. Kommer bli så roligt, jobbigt men roligt. Sen till helgen planerar jag att ha en pysseldag med barnen, dock lite mer planerad än dom senaste dagarna. Jag tänkte rita iordning "how to do" lappar, sätta upp olika stationer osv. Skojj!
Åååååh mitt hjärta, fyfan vad jag tycker mycket om den här lilla tjejen. Guuuudars, det kommer forsa floder när jag måste säga hejdå. Usch. Kan även erkänna att jag har blivit lite väl blödig, kanske därför bloggen inte uppdateras lika ofta längre. Jag känner mig bara så trött när jag kommer hem, lite halvt deppig liksom. Det börjar bli så verkligt att jag snart måste lämna dessa fina människor och det gör att jag känner mig deppig och vilsen. Det finns liksom ingen jag riktigt kan diskutera det här med, för vem vill ens höra om samma saker om och om igen? Jag vet att jag ältar och att alla säger "ja, men du viste ju att du skulle behöva lämna dom redan innan du åkte dit" och ja, det viste jag... jag viste att det skulle bli svårt. Men jag trodde aldrig att det skulle bli så här svårt. Jag trodde inte jag skulle få så bra kontakt med alla barnen, men den senaste månaden har jag blivit som en i familjen, vi retas, skrattar och kramas och allting är bara super bra. Jag kan inte förstå att min tid med några av världens finaste barn snart är slut. Det är så overkligt. Jag går alltså runt i ett dimmigt moln och kan inte riktigt förstå vad som händer. Det är väl säkert därför jag alltid kommer försent hem, för så länge jag är med barnen finns inte molnet, alla tankar på hemfärden hinns liksom inte med.. så jag är med barnen så mycket som möjligt för att inte hinna tänka på mycket. Den här resan har absolut förändrat mig, det kommer bli spännande och se hur mycket jag påverkats när jag kommer hem till verkligheten igen.
Kommentarer
Trackback
