Tjabba tjena hallå!

Allting har gått lite segt dom senaste dagarna, jag vet inte riktigt varför. Huvudvärk och ett svängande humör.. idag tillexempel skulle Gloria jaga iväg några får och visa att hon inte var rädd för dom, sen vänder hon sig om och ska springa tillbaka till mig.. bara de att då står det ett får precis framför henne och hon hoppar upp i luften med ett skrik innan hon springer iväg. Hahaha det såg så roligt ut att jag och Evelyn stod ihop vikta, skrattade tills tårarna kom. Men sen, någon minut senare så vart jag bara helt jävla trött på allt. Inte barnen, dom gjorde inget speciellt. Men jag ville bara hem, har ni någonsin haft den känslan? Även fast man gör något roligt så kan man få ett så jävla "jag MÅSTE hem" känsla? 

Jaja, dom senaste dagarna har jag inte haft orken att sitta vid datorn, vart in och kollat mejlen och fejjan men inge mer. Istället har jag läst, och läst å läst. Jag läste ut Safe Haven under ett dygn och idag har jag kommit halvvägs på The lucky one. Bra böcker! Älskar safe haven, och det märktes.. jag la mig och skulle bara läsa något kapitel innan jag skulle sova, då var klockan 20, när jag kollade på klockan nästa gång fick jag en chock för helt plötsligt var klockan 2.30!!! Hahaha, det var länge sen jag va så fast i en bok. Roligt! 

Vi får helt enkelt se hur det blir med bloggningen framöver, jag har redan fått ideer till inlägg jag ska skriva när jag kommer hem. Men just nu är internet så segt och jag är less på att kämpa i en kvart innan det går att ladda upp inlägget. Så några inlägg till blir det helt klart från ghana, men bättre uppdatering kommer troligtvis om en månad när jag är hemma igen. SJUKT! Om en månad har jag varit hemma en dag?! Landar i sverige den 20april. Helt sjuk va snabbt tiden går. Nu ska jag läsa och äta apelsiiiiiin. PÖSS

För jag var nere men uppe på fem!

Okej, idag har det bara varit en sån där pissig dag, en dag då det borde varit förbjudet att gå utanför dörren. Men jag hade lovat Charity att möta upp henne efter skolan, så det gjorde jag. Vi gick och handlade lite garn, hon och Felicity ska gö en väska till mig :) Kostade 10kronor för garn och virknålar, och dom sa tack minst 50gånger. Så otroligt tacksamma barn♥ Väl på barnhemmet ville jag mest gömma mig, att le var jobbigt och att ha barn hängandes runt halsen var ännu jobbigare. Jag satte mig i matsalen och då kom Nancy, en av dom äldsta tjejerna, och satte sig i mitt knä och kramades. Jag vet inte riktigt vad det var, men hon hade också en dålig dag. Så vi satt där i en kvart och det var hur mysigt som helst! Att bara kramas och inte säga något, ingen som hoppade i mitt knä, röck mig i håret eller skrek i örat på mig, bara en låååång kram. Sen kom Kakan och var ledsen, tog upp henne och hon somnade. Så gick in med henne till sängen, där låg Prince så jag la mig brevid dom, någom sekund senare hade jag båda tvillingarna sovandes på mig. Precis så mycket som jag orkade med idag, efter det gick jag hem. Jag tror jag såg less ut för det var bara 5 stycken som hejjade på mig, det har nog aldrig varit så tysta förr.

Nu lyssnar jag på Håkan, hög volym. Måste få väsnas lite tillbaka.. har inte fått sova längre än till 5.00 senaste veckan. Dumma grannungar! Så nu får dom lyssna på svensk musik hela kvällen, ska även fortsätta läsa boken jag började läsa imorse. Bästa boken! Safe Haven, älskar filmen men boken är snäppet bättre, har läst 158sidor idag. Kan. Inte. Sluta. Läsa! 

Aja, imorgon kommer vara en bra dag. Så är det bara. Får ha en dålig dag, sen räcker det. OK?! Imorgon ska jag vara så här glad:
Felicity, Pricsilla, Evelyn, Emmanuella, Nancy, Jag och Jessica♥

Okej, lite konstiga funderingar!!?

Okej, jag har setat och kollat på 'Känn ingen sorg' hela morgonen, grät en skvätt i slutet och tycker för tillfället att det är en av dom finaste filmerna jag någonsin sett. Kikar även på den filmen varje kväll, annars kan jag inte somna. Har så mycket tankar i skallen så jag behöver ha en film igång, så jag slipper tänka liksom. Men nu sitter jag och läser lite bloggar, lyssnar på Håkan och kom på mig själv med att ha konstiga funderingar.. Som:

  • Kommer jag få cellskräck när jag börjar använda strumpor igen? (Jag kan få cellskräck av vissa skor, haha.. men jag hatar även att gå runt barfota. Så jag hoppas verkligen att jag inte får cellis av strumpor! Ogillar fötter nämligen!)
  • När jag kommer ut till väntsalen på flygplatsen, ska jag kasta i från mig väskorna och springa skrikandes fram till min familj? Eller ska jag gå lugnt fram till dom? Kommer jag gråta? Hur känns det att träffa människor, som man älskar sååååå mycket och har saknat varje dag... igen efter ett halvår? 
  • Kommer jag kunna slita mig från vovven och åka till jobbet? 
  • Hur mycket kommer jag få berätta om min resa? Kommer jag bryta ihop varje gång någon frågar om barnen?
  • Kommer jag få värsta chocken när jag tar första duschen? Efter ett halvår med kalla bucket-baths kanske en varm dusch blir liiiite för mycket? Eller kommer det inte vara någe speciellt?
  • Kommer jag skratta av lycka när jag ser en liten spindel? Kanske spara den i en bur, som ett gulligt litet husdjur? 
  • Efter ett halvår utan några mjölkprodukter, kommer jag kunna äta glass igen? Jag är redan aningens laktosintolerant.. kommer det bli värre nu? 
  • Hur länge blir jag tvungen att leva med flippflopp brännan? 

Såååå, nu har jag delat med mig av lite av vad som snurrar i mitt huvud för tillfället, dock är det inte det här jag tänker på när jag inte kan somna.. men tro nu inte att jag är knäpp. För det är jag inte, eller kanske lite... men inte så jätte mycket som det kanske kan verka som. OKEJ?!

...

Halloj! Idag hände nå skit med min telefon ingen, barnen säger att batteriet exploderar. Antar att det är på grund utav värmen? Batteriet sväller iallafall upp och telefonen går inte att starta. Detta hände också alldeles i början av min resa också, efter ca en månad här. Då köpte jag dock ett nytt batteri... men eftersom priset är nästintill desamma som hemma i sverige så har jag nu bestämt mig för att vänta och köpa ett batteri hemma. Eftersom då kan jag vara säkert på att få ett sprillans nytt. Så nu är jag telefonlös till den 20april. Just so you know. 

Iallafall, jag känner mig lite seg i kroppen.. typ febrig. Så jag nöter OTH och äter jordnötter. Jag som inte ens egentligen tycker om det...? Aja hahaha, något hemlängtan jag fick när jag kom på mig själv med att bara tugga med framtänderna haha.. nu blir det ett avsnitt till och sen soooooova. Hörs :* 

HEJ ♥

Hellooo, hur mås det? Här är det toppen, dock är min blogg inspo lika med noll. Men det kommer nog tillbaka om någon dag. Tänkte mest kika in och berätta om hur det står till just nu. 

  • En sten har lyft från min skalle, jag kan äntligen slappna av lite och jag går inte runt och tänker "vad faaan ska jag göra i sommar om jag inte får jobbet?"... nu har jag jobb när jag kommer hem och det känns dö jävla as bra! 
  • Istället tänker jag mer på att jag snart måste lämna dessa fantastiska människor. Jag kramar dom lite extra länge varje gång, stannar lite för länge varje dag och tar helt enkelt vara på varje sekund jag får med dom.
  • Jag har (i och med jobb-beskedet) börjat sova bättre, men då bestämmer sig grannbarnen för att börja varje morgon med att leka utanför mitt fönster, så mellan 5-6 tiden sätter dom igång och trummar, skriker och gör massa oväsen av sig. Jag brukar inte gå upp förens 7. Men när jag väl ger upp försöket till att sova, då blir det knäpptyst så klart. Inga barn som väsnas och tupparna somnar.. WHY?!
  • Den här helgen har jag spenderat 16 timmar på barnhemmet, 10h igår och 6h idag. Det känns i kroppen. Att alltid ha någon hängandes runt halsen, bära runt på någon.. springa runt osv. Men det är så himla värt det. Jag blir så glad av att vara där
  • Det kommer nog inga volontärer innan jag åker hem, men det gör inte mig något. Jag trivs som sagt med att vara ensam på barnhemmet, men jag kommer nog inte resa igen. Inget mer CapeCoast alltså. Men det gör inte heller något, jag ser fram emot att spendera varje helg på barnhemmet. Det är helgerna som är roligast, när alla barn är hemma hela dagarna. 

Så, det var nog allt. Just, på 16h har barnen tagit ca 3000bilder. Så jag har en hel del att rensa. Men det får bli senare i veckan, imorgon ska jag nog ta mig in till Swedru och handla klart de sista presenterna.. så jag inte har några mer "måsten" att tänka på. 

Förresten, jag funderar på att ta med mig barnen till stranden en gång till innan jag åker hem. Det var så fantastiskt att se hur glada dom var över att komma iväg förra gången, att bara åka bilen dig var tydligen helt underbart haha♥ Sen tycker jag dom förtjänar lite semester, det här barnen tillbringar i stort sett hela dagarna till att städa, tvätta, laga mat och nästan ingen tid till att bara vara barn. Att leka är ingen självklarhet. Jag får ofta dra igång lekarna, och då slutar vi efter en kvart och börjar tvätta igen. Vill ni bidra med pengar till strandresan, eller med pengar till mat och vatten så finns mitt konto kvar i 5veckor till. Alla bidrag uppskattas♥ 

 

Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9



Hahaha ♥

Lånade ut kameran till killarna häromdan, och jag hade så roligt när jag gick igenom alla 742bilder dom hade tagit. Hahaha, dom posade med kossorna, knäppte massor med "modell" bilder när dom var ute och plockade svamp och sen helt plötsligt badar Dominic och Isaac? Hahahaha, mina fina♥

6 MARS 2014

Ghanas 57th independence day. Det firades lite hur som, men i byn där jag bor gick alla skolor fram och tillbaka längst huvudgatan och sedan till en stor skolgård. Där var det meningen att det skulle hållas några tal och spelas lite musik, men det hade varit väldigt varm hela dagen och även dagen innan.. och självklart blev det storm precis när alla barnen har kommit i ordning. Det öste ner, blixtrade och åskade för fullt. Alla sprang in i skolans lokaler och där blev vi sittandes i två timmar. Sen gav John upp och barnen sprang ut till vägen och jag gav dom pengar till en trotro. Jag sprang hem, det tog ca 2minuter och jag vart helt genomblöt. Menmen, det var roligt och se lite av firandet iallafall.
Här kommer bilder. Jag ska förklara lite om bilden på lärarna i gul uniform, det är en kille och tjej, som hade bytit kläder. Han gick alltså runt i klänning och örhängen och hon hade på sig shorts och skjorta. Jag pratade lite snabbt med dom och dom var några av de få som kämpade för att göra det mer acceptabelt att vara sig själv, att bli kär i vem som helst osv. Det är alltså inte så accepterat att vara med någon av samma kön i det här landet. Jag tycker det var otroligt starkt av dom! Tummen upp.


Skoluniformer

Några volontärer som var här strax innan mig hade också samlat in pengar. Och för dom pengarna köpte dom bland annat nya skoluniformer till alla skolbarnen. Nu är dom äntligen klara, det tog ganska lång tid för det hade blivit lite fel med mätningen osv så John fick köpa till lite extra tyg. Nu har äver jag köpt tyg till 4 skoluniformer, det har ju kommit fyra nya barn till barnhemmet under tiden jag har varit här. Vi funderar även på att köpa något billigt tyg och sy upp skolkläder till dom yngsta barnen, dom ska få en extra mamma som kommer hålla i lektioner för dom hemma. Så vi ska kolla efter tyg i morgon. En skoluniform kostar ca: 100kronor, då var det ett dyrt tyg och även att sy upp den. Inte så farligt dyrt ju! Vad kostarde att lämna in något i sverige?
Iallafall här har ni bilder på fina barnen i sina hela uniformer, så glada över att alla knappar och dragkedjor är hela! :D
 

Yes!

Fick ett mejl, om att mitt telefon nummer inte fungerade och om jag kunde ringa upp, ett samtal senare var jag ett jobb rikare. FYFAN va jävla skönt. Är så lycklig just nu. När jag kommer hem så börjar jag jobba typ direkt. Efter samtalet hoppade jag runt en stund i rummet och det kom väl någon typ av glädje tjut, vilket resulterade med att grannarna kom springandes och knackade på dörren och frågade vad som hände.. dom trodde väl säkert att det var nåt kryp inne i rummet igen, men dom fick se en väldigt lycklig Johanna öppna dörren, inte en vettskrämd Johanna.. haha :D

Okej, nog om det, egentligen skulle jag varit påväg till barnhemmet nu. Men John ringde tidigare och sa att Tina (my big black mama, som hon kallar sig själv haha♥ även hon som har hand om alla volontärer här i Ghana) är påväg hit för att hälsa på mig. Så jag väntar på henne, sen bär det förhoppningsvis av en sväng till barnhemmet.. om det inte blir försent. Igår hann det bli mörkt under tiden jag gick hem, det var liiite obehagligt faktsikt. Hörs senare :*

128/168

Alltså, om 40dagar är jag hemma. Jag vet, det är 40dagar... det är lång tid. Men jag har börjat få panik titt som tätt. När jag kom hit så kändes det som om jag aldrig skulle gå under hundra än mindre gå under 50dagar. Nu känns det så nära att åka hem. Jag saknar alla hemma, så lite vill jag åka hem såklart. Men fyfan, jag har träffat några av jordens finaste människor här. Hur ska jag kunna lämna dom? Vissa av barnen är kanske inte kvar på samma barnhem när jag kommer tillbaka nästa vinter (för nog ska jag tillbaka och hälsa på dom!).. jag vet att jag inte borde tänka på det, att jag ska leva i nuet och inte tänka för mycket på framtiden. Men varje kväll när jag rensar igenom bilderna barnen har tagit under dagen blir jag påmind om hur underbara dom är. Varför kan jag inte bara ha råd att ge dom en dator, mobil och möjlighet att skicka brev dagligen för? Jag kommer sakna dom något extremt jävla mycket♥

Samuel, Dominic, Harry, Isaac, Michael

Pappa♥

Jag hade självklart med mig massor med bilder hit, så jag kunde visa barnen min familj och hur det ser ut i sverige. Barnen la snabbt beslag på dom bilderna haha, och idag när jag kom till barnhemmet så gav Michael mig en teckning han hade gjort (se bild nedan), han hade ritat av en bild på mig och min Pappiii :) Den senaste veckan har Michael ritat flera fina teckningar till mig, gulle♥
Folk brukar säga att jag är lik min far, stämmer det eller? Haha :D
 

Yaaaaay!

Jag gjorde det! Efter frullen gick jag iväg till trotro stationen, där fick jag sitta i 40minuter.. under tiden jag väntade hann jag bli inbjuden till en familj, där fick jag en påse vatten under tiden dom ställde tusen frågor. Dom började såhär:
-Hello obruni, how are you?
-Hi, Im fine, you?
-Im fine. How is your life?
-Ööööhm? Its good? Haha!
-Oh but i meant, what is your namn?
-Hahaha aha, Johanna. 
Den kan bli lite fel ibland, fick mig dock en tankeställare.. hur är mitt liv egentligen? Sen kom det tre trotros samtidigt, så när jag stod i klungan och trängdes så dyker det plötsligt upp någon en decimeter från mitt ansikte. Där stod Eric (en kille som brukar vara på barnhemmet ibland) och han tyckte inte alls att han stod för nära haha. Så han sa iallafall att vi skulle åka i den vita, så jag lyssnade, trots att jag hellre hade velat åka i den rosa (hahahaha).. Johnsans kompis körde den vita trotron, så jag hade några att sitta och babbla med. Och imellanåt skickade jag iväg en bön eller två till gud (som jag tyvärr inte tror på) att han skulle låta mig överleva.. (så nog är mitt liv bra!) galet kör dom i detta land, inga linjer på vägen och dom väjer för alla hål i marken.. så varje sväng eller uppförsbacke sitter jag på helspänd. För inte saktar dom ner, satt i fram och såg att hastighetsmätarn stod på 90-100 större delen av vägen. Och säkerhetsbälten finns inte heller.

Jaja, nog om min spännande trotro färd, inne i Swedru shoppade jag loss, lite presenter, lite till mig, lite till Jullan och lite till barnhemmet. Jag hade en lista på 21punkter, kunde kryssa av rätt mycket.. har bara 6punkter kvar nu. Iallafall, det var inte så hemskt som jag trodde, nog ropade dom efter mig och jag kände mig utstirrad, men alla är så hjälpsamma och trevliga nu när jag sprang runt ensam så det gick bra. När jag var klar gick jag och köpte glass, som vanligt när man är i Sweddan, och sen gick jag till trotro stationen... där satt Eric och väntade haha, så jag fick sällskap hem med.

Nu ska jag ringa John, så ska vi handla lite mat innan jag pyser iväg till barnhemmet. Hörs senare :* 
 

Bästa!

Wish I could freeze this moment in a frame and stay like this or put this day back on replay and keep reliving it♥

Hur ska jag klara av att åka här i från? Jag har 40 fantastiska ungar runt om mig varje dag, kommer bli så otroligt svårt att lämna dom. Usch. 

Hellooo

Internet krånglade både igår och idag, det har varit storm ute och det resulterar som vanligt med strömavbrott i flera timmar. Har varit på barnhemmet väldigt mycket den senaste tiden, men det är så himla mysigt där nu, jag har liksom blivit en i familjen.. haha♥ Jag skulle ju åka in till Swedru igår, men jag pratade med Amanda några timmar på skype istället, så imorgon åker jag in. Jag måste! Har fan skjutit upp det här i snart två veckor haha, lite feg och obekväm. 
Aja, igår påväg hem från barnhemmet såg jag en död människa, och även när dom sänkte ner två kistor i marken, det var en stor begravningsfest (fre-sön).. tio personer hade dött ungefär samtidigt. Och här får dom tydligen ligga framme så man kan se dom, och säga hejdå osv. Jag tyckte det var lite obehagligt så jag skyndade förbi. 
Idag när jag skulle gå hem från barnhemmet följde Evelyn med mig upp till vägen, hon skulle vinka av mig sa hon. När vi stod där uppe så sa hon åt mig att jag måste ta en taxi hem, vet inte varför.. med tanke på att jag alltid går. Men varför inte tänkte jag, så jag lyssnade på 8åringen och vinkade in en taxi. Varför? Blev en pinsam resa med tre halvnakna män. Hahahaha, alltså när det är begravningar (eller andra tillfällen när man ska klä sig fint) springer dom flesta killarna runt med bara ett stort tyg runt sig.. väldigt naket haha. Det blev en pinsam 2minuters resa för min del iallafall, satt där med allas blickar på mig. Haha varför gick jag inte bara, som vanligt? 

Min fina Evelyn♥ 

Where is the love?

Jag antar att alla har varit med om att ha en låt på hjärnan? Idag har jag haft en melodi i skallen, hela dagen. Jag har gått i takt till låten, hela jävla dagen! Haha, sjukligt jobbigt. Det här är en låt som jag aldrig har lyssnat på själv, jag har bara hört den på radio osv, för flera år sen. Men nu på kvällen fick jag nog och googlade på det enda orden i låten jag kunde "people killing" och efter lite letande hittade jag den; 
 

Påtal om något annat, mycket viktigare: 
Jag behöver eran hjälp nu mer än någonsin! Nu är jag ensam volontär kvar här på barnhemmet. Jag och John kämpar dagligen för att kunna ge barnen mat och rent dricksvatten. Men mina pengar räcker inte till så därför ber jag er om hjälp. Det är otroligt fina, glada, hjälpsamma och tacksamma barn. Dom äger inte mer än ett par klädesplagg ivar och dom vet aldrig om dom kommer ha mat/vatten kommande vecka eller inte. 
Jag, John och barnen är otroligt tacksamma för alla era bidrag, ni har gett dom mat, ved, sjukförsäkringar och ni har betalat deras skolavgift. 
Det är svårt att vara här ensam och se barnen gå törstiga och hungriga, men tillsammans kan vi göra skillnad. Många små bidrag bidrar till en större summa. John handlar mat av sina vänner som sänker priset åt oss så mycket dom bara kan. För 2500kr har 45personer mat i ca 2veckor! 

Känner ni att ni kan skänka lite pengar så finns mitt konto kvar, allt redovisas här på bloggen (i kategorin HopeForOrphans, insamling. Kommer dock komma en stor redovisning, där minsta lilla öre redovisas när jag landat hemma i sverige) 

Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9

Pengarna kommer gå till mat och vatten! Tack finaste ni♥ Dela gärna med er av detta till vänner och bekanta, ju fler desto bättre! 

Fingerprints,

Tanken var att stanna hemma idag, ta igen mig å ge kroppen en chans att bli helt frisk. Men jag orkade verkligen inte sitta i det här halvdeppiga rummet, så efter lunch drog jag iväg hem till barnen. Bästa beslutet. Fyfan vilken bra dag jag har haft. Började med kramkalas, som varje dag. Man kan aldrig känna sig oälskad här! Haha♥ Sen blev det lite pyssel, alla barnen fick lämna fingeravtryck och skriva sitt namn.. sen lämna dom fingeravtryck på mig också. Efter det blev det lite babbel med tjejerna, lära Kaki att skriva hennes namn och sen spelade vi fotboll. Tjejerna mot killarna, vi var överlägset bäst.. haha eller inte! Men kul var det :)

Som om jag inte blir nog utstirrad när jag går genom byn, alla tokblängde idag! Haha, förståligt. Gick dock med John så det kändes inte lika jobbigt. Bästa John. Vilken genom snäll människa♥ Jag vet då ingen hemma i sverige som skulle välja att leva fattigt för att starta ett barnhem. Måste skulle säkert vilja, tycka om tanken.. men att göra det.. nej. 

Påtal om att bli utstirrad, imorgon ska jag nog våga mig in till Swedru.. helt ensam. Det blir första gången jag åker iväg ensam. Men det ska nog gå bra, alla är ju super trevliga. Måste börja köpa presenter till alla hemma, har redan skjutit på den här resan in till sweddan i en vecka nu. Så imorgon gäller det, måste samla mod till mig bara! Hahaha, nu ska jag rensa igenom alla 804bilder barnen tog idag. PUSS


Om 44 dagar är jag hemma!

Okej, så Johanna är inte helt känslokall.. haha. Nyss kom det ca ett tiotal tårar, ba på en och samma gång, shitpommes! Men under det senaste halvåret har det kommit en eller kanske två små tårar sammanlagt, mina ögon har varit uttorkade. Inte för att det behöver vara något dåligt... det är väl bra att man inte gråter. Det betyder väl att man är lycklig? För nog är jag lycklig, jag har mått bättre än vad jag gjort på länge. 

Men idag då, varför? Jo, jag läste Amandas blogg, och hennes header är på henne och min bejbiiis, sittandes på bästa stället i östhammar. Och jag blev bara så less. Less på det här äckliga rummet, vars väggar är dygnsura efter gårdagens storm, golven är fortfarande blöta. Jag är less på maten. Jag är less på att folk skriker efter mig vart jag än går. Jag är less på myggnätet. Jag är less på att konstant svettas. Jag är less på strömavbrotten. Jag är less på den äckliga toaletten. Jag är less på duschen. Jag är bara less!! 

Missförstå mig inte, jag absolut älskar barnen, och jag stormtrivs på barnhemmet. När jag är där så vill jag aldrig gå därifrån. (Sara var den som lyckades hålla middagstiden.. nu förtiden får jag alltid ljummen mat eftersom jag alltid är 30-45min försenad hem haha) Men jag hade så gärna velat att det gick att bo hemma i sverige, och bara flyga hit över dagen typ. Tänk en timmes flygresa, Bara gå utan för dörren hemma, hoppa på planet, landa på vägen utanför barnhemmet. Men så är det ju inte, tyvärr. Men det hade varit perfekt. 

Men idag saknar jag min bebbooo lite extra... 

Tidigare inlägg Nyare inlägg
RSS 2.0