Okej, så Johanna är inte helt känslokall.. haha. Nyss kom det ca ett tiotal tårar, ba på en och samma gång, shitpommes! Men under det senaste halvåret har det kommit en eller kanske två små tårar sammanlagt, mina ögon har varit uttorkade. Inte för att det behöver vara något dåligt... det är väl bra att man inte gråter. Det betyder väl att man är lycklig? För nog är jag lycklig, jag har mått bättre än vad jag gjort på länge. 

Men idag då, varför? Jo, jag läste Amandas blogg, och hennes header är på henne och min bejbiiis, sittandes på bästa stället i östhammar. Och jag blev bara så less. Less på det här äckliga rummet, vars väggar är dygnsura efter gårdagens storm, golven är fortfarande blöta. Jag är less på maten. Jag är less på att folk skriker efter mig vart jag än går. Jag är less på myggnätet. Jag är less på att konstant svettas. Jag är less på strömavbrotten. Jag är less på den äckliga toaletten. Jag är less på duschen. Jag är bara less!! 

Missförstå mig inte, jag absolut älskar barnen, och jag stormtrivs på barnhemmet. När jag är där så vill jag aldrig gå därifrån. (Sara var den som lyckades hålla middagstiden.. nu förtiden får jag alltid ljummen mat eftersom jag alltid är 30-45min försenad hem haha) Men jag hade så gärna velat att det gick att bo hemma i sverige, och bara flyga hit över dagen typ. Tänk en timmes flygresa, Bara gå utan för dörren hemma, hoppa på planet, landa på vägen utanför barnhemmet. Men så är det ju inte, tyvärr. Men det hade varit perfekt. 

Men idag saknar jag min bebbooo lite extra...