Alltså, om 40dagar är jag hemma. Jag vet, det är 40dagar... det är lång tid. Men jag har börjat få panik titt som tätt. När jag kom hit så kändes det som om jag aldrig skulle gå under hundra än mindre gå under 50dagar. Nu känns det så nära att åka hem. Jag saknar alla hemma, så lite vill jag åka hem såklart. Men fyfan, jag har träffat några av jordens finaste människor här. Hur ska jag kunna lämna dom? Vissa av barnen är kanske inte kvar på samma barnhem när jag kommer tillbaka nästa vinter (för nog ska jag tillbaka och hälsa på dom!).. jag vet att jag inte borde tänka på det, att jag ska leva i nuet och inte tänka för mycket på framtiden. Men varje kväll när jag rensar igenom bilderna barnen har tagit under dagen blir jag påmind om hur underbara dom är. Varför kan jag inte bara ha råd att ge dom en dator, mobil och möjlighet att skicka brev dagligen för? Jag kommer sakna dom något extremt jävla mycket♥

Samuel, Dominic, Harry, Isaac, Michael