Det är så jävla skönt! Att kunna duscha, inte svettas dygnet runt och att kunna äta varierande och god mat... fantastiskt. Att kunna springa till affären och hitta allt jag behöver, att kunna spola i toaletten och att få vara i fred om jag skulle vilja. Att folk inte ropar efter mig, inte håller mig i handen eller petar på mig när jag är ute och går, att kunna vara anonym om jag vill.. underbart! Att vara hemma med familjen, kunna träffa vänner eller bara sitta och se en film, det är så roligt.
Det är lite konstigt, och jag vill inte verka känslokall... för det är jag inte! Men jag har inte hunnit sakna barnen än. Det var väldigt svårt att åka därifrån, att lämna barnen, speciellt lilla kaki, evelyn och michael som jag kom lite närmre... att veta att jag kanske aldrig får träffa dom igen. Det är jobbigt, men sen kom jag hem och fick träffa Alva, Thea och Wiggo... mina tre syskonbarn som jag tycker så otroligt mycket om, då var det inte lika jobbigt längre. Jag är lyckligt lottad som har så fina människor i mitt liv. Jag var uppe och nattade tjejerna häromdagen och då sa Alva såhär: "Det är så orättvist! Jag har längtat jätte mycket efter dig, och så måste jag bara gå på dagis och sova fast jag egentligen vill vara med dig typ hela tiden ju!" Gullaaaan♥
Det är så himla roligt att få vara hemma med familjen igen!
Däremot har jag inte vågat kolla på bilder från Ghana än, det känns lite som att det är en dröm.. så jag är rädd att det kommer bli så verkligt när jag kollar på bilderna. Usch, den här resan är en av dom bästa och sämsta sakerna jag gjort i mitt liv. Det har varit en otrolig upplevelse men jag har fäst mig vid några av barnen så mycket så det kommer bli svårt att komma över detta. 

Så, nu har jag massor med tid och ett fungerande internet. Har ni några frågor eller önskar ni att jag skriver om något speciellt så kommentera! PUSS