Svårt men väldigt roligt med frågor, jag känner mig själv så pass bra att jag vet att jag skulle kunna skriva en novell till svar på varje fråga... därför det är svårt, för jag måste tänka på att inte skriva allt förlångt så att ni orkar läsa. Men väldigt roligt och inspirerande med frågor!

Vad var de svåraste med hela upplevelsen? Eller snarare mest utmanande? Hemlängtan, knyta an till barnen, sysselsättningarna, språket, osv? 
I början hade jag inga problem med hemlängtan, allting var nytt och spännande så det gick bra. Det kom självklart vissa stunder då hemlängtan var jobbigare, men då kunde jag ju alltid ringa hem. Och det var i stortsett alltid fullt upp, jag tyckte det var lite jobbigt med språket iochmed att vi var ensamma med dom yngsta barnen mitt på dagen och det var svårt att leka med dom... vi kunde ju inte förklara lekarna. Men jag lärde dom hoppa hage och vi övade på lite alfabet och att stava, så det gick helt ok ändå. Svåraste och mest utmanande var att se barnen bli slagna med pinnar utan att kunna göra något. Det fungerar inte som volontär att komma till ett ställe och sen försöka lära dom vuxna hur dom ska uppfostra sina barn, så jag fick bita ihop och trösta barnen. Visa dom att jag aldrig någonsin kommer slå dom och berätta för dom hur vi lär barnen saker i sverige... genom att kommunicera.

Upplevde du nån gång att du inte visste vad du skulle göra eller lösa en situation? Typ alltifrån att underhålla barnen, till större problem.
Flera gånger, det var oftast samma problem.. när barnen var osams. Hemma kan jag ju alltid fråga barnen vad som hänt och sen lösa situationen efter vad dom berättar. Men nu kunde barnen sällan förklara vad som hände... ofta berättade dom att "han/hon förolämpade mig, kallade mig kyckling (eller något annat djur)" och det tyckte dom var anledning nog till att kasta en sten eller slå till personen med en pinne. Jag kände mig väldigt vilsen och viste inte riktigt vad jag kunde göra, jag lovar att jag fleeeera gånger varit orättvis och sagt till fel person att sluta, och vara snäll. 

I bloggen skrev du ju om hur kämpigt det var att få mat o annat (tex ordentliga skor) till barnen, hur upplevde du det? 
I början så var det jätte jobbigt, men sen blev jag van med fattigdomen som alla lever i i Ghana. Det känns helt fantastiskt att så många engagerade sig och skänkte pengar, att jag tillsammans med eran hjälp kunde ge barnen mat varje dag, hela skor och strandbesök. Även om mat var det absolut viktigaste så kände jag att det är viktigt att dom får göra något roligt ibland också, dessa barn går i skolan och hjälper till med allt hemma hela dagarna och får inte vara "bara barn", så ett strandbesök fick dom att slappna av och slippa alla sysslor. Att bara få vara barn tror jag är otroligt viktigt. 
Jag tycker det är kämpigare nu. när jag kommit tillbaka till lyxen. Jag blev så irriterad på flygplanet när två syskon på ca 5-6år bråkade. Varför bråkade dom? Jo, en av ipadsen hade dött, så det var otroligt orättvist och den andra borde absolut dela med sig av sin ipad. Alltså två små barn äger varsin ipad... och den vars ipad dog tog senare upp sin smartphone och spelade på. Jag blir irriterad på att vi har så mycket saker och ändå är så otacksamma... medans "mina" barn knappt har någonting.

Vad var det bästa under hela tiden du var iväg?
Jag har flera saker som hände den här resan som jag aldrig kommer glömma. Som när jag sa "Kakan" och hon svarade "madam Johannaaa".. det låter inget speciellt men det var så himla gulligt bara. Sen kommer jag aldrig glömma när jag kom gående till barnhemmet och Michael rusar förbi alla andra och flyger på en, gav mig en lång kram och sen går med armen runt axlarna.. haha så gullig! Å ingen annan av killarna skulle ha vågat göra så, men jag blev lite som Micheals syster eller så, vi babblade på som fan. 
Sen lärde jag mig mycket om mig själv under den här resan, att sluta stressa och oroa mig om allt. Jag insåg hur jag vill vara som person och hur jag vill att folk ska uppfatta mig och jag hoppas att jag kommer kunna nå det någon dag. Blev liiiite mer självsäker.

Känns det inte på nåt sätt overkligt att nu vara tillbaka hemma i en helt annan värld än den du varit i så länge nu, kontrasterna måste vara stora.
Det overkliga är inte att vara hemma igen.. allting är ju som vanligt. Däremot så känns det som att jag har drömt allt. Jag åkte aldrig till Ghana, jag sov och drömde allt. Fan vilken fantasi jag har! Jag hoppas att jag kommer ikapp snart, just nu känns det som att jag lever i en liten bubbla... när den spricker kommer jag nog sitta och gråta en hel del, och sen kan jag förhoppningsvis le åt minnerna och inte bara känna mig ledsen. Det har varit en sjukt bra upplevelse.

Hade du nån kontakt med nån från volontärresor eller en lokal representant som fanns till hands? Vet att du skrivit en del om John, var han den personen?
Ja, jag hade kontakt med två personer från volontärresor.se, Heidi och en till. Ibörjan när det krånglade så hjälpte dom och våran kontaktperson Tina (hon jobbar i Ghana med företaget Experienceit som volontärresor sammarbetar med) att byta boende och projekt. Inom 4timmar från att jag skickade smset hade Tina fixat nytt boende och Heidi ringde från sverige och kollade läget. Vi hade mejlkontakt lite då och då, dom kikade in på bloggen och så. Det kändes hur skönt som helst att åka via dom första gången, jag har ju aldrig rest ensam förut så det kändes säkert. Nu har jag lite (mycket, höhö) kött på benen så nu vågar jag nog ta mig iväg på egen hand... men jag kan verkligen rekomendera att åka genom volontärresor.se (tummen upp för lite gratisreklam). 
John var han som hade hand om barnhemmet, han bodde med barnen och var den som hjälpte min värdmamma med allt, böt lampor och när toalettdörren gick i baklås var han där på bara några minuter. Ville jag ha hjälp att köpa något eller planera en resa så fanns John där. Även han hjälpte mig något enormt och jag är glad att jag fick en sån bra kontaktperson. 


Nu hade jag velat slänga in någon bild från Ghana, men jag är inte riktigt redo att gå igenom bilderna än. Det kommer! Tills vidare, hoppas ni gillade svaren. Är det något mer ni undrar, fråga på. Det var roligt att svara på lite frågor. PUSS