Idag är jag så jävla trött på Ghana. Vill bara åka hem, NU! Fyfan, jag har varit sjuk i snart en vecka och det känns inte som att det blir bättre.. eller jo lite bättre. Men jag sover seriöst 18timmar/dygn, det är helt sjuk! På kvällen lägger jag mig runt 20.00 och sover till 7.30, äter lite frukost och tar medicinen... somnar om till lunch, äter lite och ser ett avsnitt oth, somnar om. Vaknar runt 16.00 tiden och försöker hålla mig vaken tills jag ska sova igen efter middagen. Det är så jävla tråkigt, och jag är så trött på att inte få välja min mat. Jag längtar efter att få öppna kylskåpet och plocka ut det jag är sugen på, inte behöva äta det man blir serverad.. trots att ja inte är ett dugg sugen på ris och stew. Och så är jag trött på att förklara varför jag inte äter upp... MEN JAG ÄR SJUK OKEJ?! Bara för att jag säger att det är liiite bättre så är det inte helt bra än, det märker du väl med tanke på att jag inte ens tar mig upp ur sängen större delen av dagen? Då är matsuget inte så stort heller! Jag vill ha filmjölk, eller en macka... lite te och en skorpa hade också vart gött. ÅÅÅÅÅH. Förlåt för negativt blogginlägg, men jag är less på att vara sjuk nu. Hejdåååå

Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9

Nu åker jag snart hem, så jag tänkte försöka samla in en sista peng till barnen. Som ni antagligen redan vet vid det här laget så är jag ensam volontär på barnhemmet: Hope for orphans. Där bor det 40 fantastiska barn, 3-17år. Dom kan räkna deras ägodelar på en hand, deras födelsedag är borttappad och dom vet inte om dom har mat i slutet av veckan. Och ännu svårare kommer dom få när jag åker hem. John kämpar som vanligt, men utan volontärer har dom svårt. 
Så om ni vill hjälpa barnen en sista gång så är alla kronor uppskattade, stora som små. Vi är otroligt tacksamma för all hjälp vi har fått hittills, och så fort jag kommit hem och hunnit landa lite kommer jag som sagt göra en stor redovisning av pengarna ni skänkt här på bloggen. 

Nu håller jag, John och barnen tummarna att vi får in lite mer pengar, då kan jag köpa mat till dom så att dom har några veckor efter att jag har åkte hem. Om dom inte får någon ny volontär direkt så är det i allafall en bra början.
Skulle någon vilja fortsätta hjälpa dessa fantastiska barn även fast jag åker hem så är det självklart möjligt, mitt Ghana-konto kommer finnas kvar. Jag kommer även själv att skicka pengar till John, så vill ni fortsätta skänka pengar så skickar jag med dom till John. 

Så, hjälp hjälp hjälp!♥

Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9
Emmanuel och Gloria, några av dom som behöver eran hjälp!

Så jag har malaria igen, varför köpte jag egentligen svindyrt malaria-vaccin? Nu sitter jag här med malaria, för andra gången. Denna gången är det dock värre än förra, då hann jag knappt känna av det. Nu har jag haft skyhög feber och verkligen inte kunnat röra mig, som jag skrev i förra inlägget. Haha på tal om det, jag hade helt och hållet glömt bort att jag hade skrivit det, så jag måste nästan halvsovit när jag uppdaterade sist.. jag har varit med död än levande det sista dygnet, sovit från 21.00 27/3 -10.00 29/3 (förutom korta vakna stunder då jag gått på toa, tagit tempen och druckit vatten). Helt sjukt att jag vaknade upp och var trött imorse. Och nu är jag trött igen. Blev fetlurad på pengar av taxi chauffören men jag orkade inte bry mig. På sjukhuset träffade jag en snäll doktor, var dock tvungen att väga mig och gissa om jag fick panik. Trodde vågen skulle stå på typ 80, men det gjorde den inte. Yaaaay, jag hade bara gått upp ett kilo! Jag trodde jag gått upp betydligt mer, med tanke på att jag lever på bara ris och bröd... men icke. Lycklig! Kanske alltså kommer i mina vanliga kläder hemma sen. Ska dock ändå börja träna så fort jag kommit hem.

 

Feberdrömmar kan ju vara det värsta som finns, usch. Det har varit strömavbrott varje natt den här veckan, alltså kolsvart! Och mina drömmar har verkligen fått mig att vakna upp livrädd. Men imorse vaknade jag upp ur en jätte bra dröm, jag drömde om att jag, Amanda, Olivia och Sara var och skulle se Mumford and sons, och vi stod längst fram när Louise (Evamys syster) ringde och sa att hon var påväg till sjukhuset (tydligen var hon med barn och skulle in och föda, hahaha) och vi skyndade ut från konserten och sprang till sjukhuset, sa hej och sprang tillbaka (?).. konserten skulle börja om kanske en kvart, men det fanns inte en chans att vi skulle ta oss längst fram igen, men så hittade vi en olåst dörr och tog oss backstage, Så fick jag träffa bandet, och dom va så snälla att dom lät oss sitta längst fram, framför staketet! Gullegubbarna♥ 
Hahaha konstig men bra dröm! Nu är jag super pepp på att se dom, dock får ja leta biljetter när jag kommer hem för internet här är super dåligt. Men nu ska jag sova, puss!

Hejsan! Så det verkar inte bättre än att jag faktiskt har malaria igen.. Vanliga tecken på malaria är:

• Att man fryser och svettas om vartannat, check.
• Hög feber som kommer och går, check. Eller inatt hade jag 40.2 i feber, nästa gång jag vaknade hade jag 38.. gången efter var det uppe i 40 igen.. så jag har feber hela tiden, men den pendlar rätt bra.
• Man har ont i kroppen, check. Kan knappt röra mig utan att tårarna rinner..
• Huvudvärk, check.
• Mår illa, check.
• Kräkas eller ha diarre, nej. Gud va glad jag är för att jag slipper denna punkt.
• Man kan även känna sig yr, check. Inatt var jag tvungen att lägga mig på bänken påväg till toaletten, det är ca 4meter till toaletten och det kändes som om jag skulle svimma vilken sekund som helst.

Okej, så rubriker är inte alltid det enklaste. Men idag påmindes jag om hur mycket jag faktiskt saknar min lillebror. Hur retsam och irriterande han än kan vara så är han världens bästa lillebror♥ Snart ses vi!

Såå.. ni vet när man är utomlands, då förväntas det ju av en att man ska ge alla något när man kommer hem igen.. visst? Så idag hoppade jag på trotron och tog mig in till Swedru. Det gick så himla bra! Jag hittade nästan allt jag ville ha, ska tillbaka nästa vecka och då har jag bara 5saker att köpa, och jag vet vart jag ska köpa dom med. Iallafall, på två timmar var jag färdig, så då köpte jag glass och satte mig och vänta på trotron. Skrattade lite för mig själv när jag funderade på hur jag ska hinna med alla dejter, haha alltså... under en timmes tid fick jag 3killars nummer. Dom frågade om mitt nummer, men som vanligt säger jag att jag inte kan det.. då får jag deras istället. Och får knappt lämna butiken innan jag lovar att jag kommer smsa... men, dom är trevliga och så får jag alltid sakerna liiite billigare bara för att dom gilla mig. Tummen upp liksom, bra för både plånboken och självförtroendet haha!

Nu ska jag vila, har en hemsk huvudvärk och känner mig allmänt slut. Har varit på barnhemmet varje dag nu sen Sara åkte hem, så idag ska jag stanna hemma och vila upp mig. För på torsdag bär det av till stranden igen, YAAAY. Kommer bli så roligt, jobbigt men roligt. Sen till helgen planerar jag att ha en pysseldag med barnen, dock lite mer planerad än dom senaste dagarna. Jag tänkte rita iordning "how to do" lappar, sätta upp olika stationer osv. Skojj! 

Hejsan finaste! Idag vaknade jag klockan 4.00 och kunde inte somna om, den här gången var det inte på grund utav grannarna, utan jag vaknade av att jag frös. Och jag fryser än. Det är iskallt här! Fläkten är avstängd, filten på och en kopp varmchoklad håller jag i handen. Varför är det inte strömavbrott dessa dagar? Bara dom absolut varmaste dagarna när man knappt överlever utan fläkten...?! Aja, tanken var att åka in till Swedru, men jag tror det får bli imorgon. Det kommer börja regna när som helst och med tanke på färgen på himlen så kommer det nog hålla i sig ett tag. Så nu tänkte jag läsa, dricka massa choklad och även rensa igenom bilderna barnen tog i helgen. Så senare idag eller imorgon kommer det nog upp lite bilder här på bloggen. Ha det bra så länge, PUSS!

Allting har gått lite segt dom senaste dagarna, jag vet inte riktigt varför. Huvudvärk och ett svängande humör.. idag tillexempel skulle Gloria jaga iväg några får och visa att hon inte var rädd för dom, sen vänder hon sig om och ska springa tillbaka till mig.. bara de att då står det ett får precis framför henne och hon hoppar upp i luften med ett skrik innan hon springer iväg. Hahaha det såg så roligt ut att jag och Evelyn stod ihop vikta, skrattade tills tårarna kom. Men sen, någon minut senare så vart jag bara helt jävla trött på allt. Inte barnen, dom gjorde inget speciellt. Men jag ville bara hem, har ni någonsin haft den känslan? Även fast man gör något roligt så kan man få ett så jävla "jag MÅSTE hem" känsla? 

Jaja, dom senaste dagarna har jag inte haft orken att sitta vid datorn, vart in och kollat mejlen och fejjan men inge mer. Istället har jag läst, och läst å läst. Jag läste ut Safe Haven under ett dygn och idag har jag kommit halvvägs på The lucky one. Bra böcker! Älskar safe haven, och det märktes.. jag la mig och skulle bara läsa något kapitel innan jag skulle sova, då var klockan 20, när jag kollade på klockan nästa gång fick jag en chock för helt plötsligt var klockan 2.30!!! Hahaha, det var länge sen jag va så fast i en bok. Roligt! 

Vi får helt enkelt se hur det blir med bloggningen framöver, jag har redan fått ideer till inlägg jag ska skriva när jag kommer hem. Men just nu är internet så segt och jag är less på att kämpa i en kvart innan det går att ladda upp inlägget. Så några inlägg till blir det helt klart från ghana, men bättre uppdatering kommer troligtvis om en månad när jag är hemma igen. SJUKT! Om en månad har jag varit hemma en dag?! Landar i sverige den 20april. Helt sjuk va snabbt tiden går. Nu ska jag läsa och äta apelsiiiiiin. PÖSS

Okej, idag har det bara varit en sån där pissig dag, en dag då det borde varit förbjudet att gå utanför dörren. Men jag hade lovat Charity att möta upp henne efter skolan, så det gjorde jag. Vi gick och handlade lite garn, hon och Felicity ska gö en väska till mig :) Kostade 10kronor för garn och virknålar, och dom sa tack minst 50gånger. Så otroligt tacksamma barn♥ Väl på barnhemmet ville jag mest gömma mig, att le var jobbigt och att ha barn hängandes runt halsen var ännu jobbigare. Jag satte mig i matsalen och då kom Nancy, en av dom äldsta tjejerna, och satte sig i mitt knä och kramades. Jag vet inte riktigt vad det var, men hon hade också en dålig dag. Så vi satt där i en kvart och det var hur mysigt som helst! Att bara kramas och inte säga något, ingen som hoppade i mitt knä, röck mig i håret eller skrek i örat på mig, bara en låååång kram. Sen kom Kakan och var ledsen, tog upp henne och hon somnade. Så gick in med henne till sängen, där låg Prince så jag la mig brevid dom, någom sekund senare hade jag båda tvillingarna sovandes på mig. Precis så mycket som jag orkade med idag, efter det gick jag hem. Jag tror jag såg less ut för det var bara 5 stycken som hejjade på mig, det har nog aldrig varit så tysta förr.

Nu lyssnar jag på Håkan, hög volym. Måste få väsnas lite tillbaka.. har inte fått sova längre än till 5.00 senaste veckan. Dumma grannungar! Så nu får dom lyssna på svensk musik hela kvällen, ska även fortsätta läsa boken jag började läsa imorse. Bästa boken! Safe Haven, älskar filmen men boken är snäppet bättre, har läst 158sidor idag. Kan. Inte. Sluta. Läsa! 

Aja, imorgon kommer vara en bra dag. Så är det bara. Får ha en dålig dag, sen räcker det. OK?! Imorgon ska jag vara så här glad:

Okej, jag har setat och kollat på 'Känn ingen sorg' hela morgonen, grät en skvätt i slutet och tycker för tillfället att det är en av dom finaste filmerna jag någonsin sett. Kikar även på den filmen varje kväll, annars kan jag inte somna. Har så mycket tankar i skallen så jag behöver ha en film igång, så jag slipper tänka liksom. Men nu sitter jag och läser lite bloggar, lyssnar på Håkan och kom på mig själv med att ha konstiga funderingar.. Som:

Såååå, nu har jag delat med mig av lite av vad som snurrar i mitt huvud för tillfället, dock är det inte det här jag tänker på när jag inte kan somna.. men tro nu inte att jag är knäpp. För det är jag inte, eller kanske lite... men inte så jätte mycket som det kanske kan verka som. OKEJ?!

Halloj! Idag hände nå skit med min telefon ingen, barnen säger att batteriet exploderar. Antar att det är på grund utav värmen? Batteriet sväller iallafall upp och telefonen går inte att starta. Detta hände också alldeles i början av min resa också, efter ca en månad här. Då köpte jag dock ett nytt batteri... men eftersom priset är nästintill desamma som hemma i sverige så har jag nu bestämt mig för att vänta och köpa ett batteri hemma. Eftersom då kan jag vara säkert på att få ett sprillans nytt. Så nu är jag telefonlös till den 20april. Just so you know. 

Iallafall, jag känner mig lite seg i kroppen.. typ febrig. Så jag nöter OTH och äter jordnötter. Jag som inte ens egentligen tycker om det...? Aja hahaha, något hemlängtan jag fick när jag kom på mig själv med att bara tugga med framtänderna haha.. nu blir det ett avsnitt till och sen soooooova. Hörs :* 

Hellooo, hur mås det? Här är det toppen, dock är min blogg inspo lika med noll. Men det kommer nog tillbaka om någon dag. Tänkte mest kika in och berätta om hur det står till just nu. 

Så, det var nog allt. Just, på 16h har barnen tagit ca 3000bilder. Så jag har en hel del att rensa. Men det får bli senare i veckan, imorgon ska jag nog ta mig in till Swedru och handla klart de sista presenterna.. så jag inte har några mer "måsten" att tänka på. 

Förresten, jag funderar på att ta med mig barnen till stranden en gång till innan jag åker hem. Det var så fantastiskt att se hur glada dom var över att komma iväg förra gången, att bara åka bilen dig var tydligen helt underbart haha♥ Sen tycker jag dom förtjänar lite semester, det här barnen tillbringar i stort sett hela dagarna till att städa, tvätta, laga mat och nästan ingen tid till att bara vara barn. Att leka är ingen självklarhet. Jag får ofta dra igång lekarna, och då slutar vi efter en kvart och börjar tvätta igen. Vill ni bidra med pengar till strandresan, eller med pengar till mat och vatten så finns mitt konto kvar i 5veckor till. Alla bidrag uppskattas♥ 

 

Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9

Ghanas 57th independence day. Det firades lite hur som, men i byn där jag bor gick alla skolor fram och tillbaka längst huvudgatan och sedan till en stor skolgård. Där var det meningen att det skulle hållas några tal och spelas lite musik, men det hade varit väldigt varm hela dagen och även dagen innan.. och självklart blev det storm precis när alla barnen har kommit i ordning. Det öste ner, blixtrade och åskade för fullt. Alla sprang in i skolans lokaler och där blev vi sittandes i två timmar. Sen gav John upp och barnen sprang ut till vägen och jag gav dom pengar till en trotro. Jag sprang hem, det tog ca 2minuter och jag vart helt genomblöt. Menmen, det var roligt och se lite av firandet iallafall.
Här kommer bilder. Jag ska förklara lite om bilden på lärarna i gul uniform, det är en kille och tjej, som hade bytit kläder. Han gick alltså runt i klänning och örhängen och hon hade på sig shorts och skjorta. Jag pratade lite snabbt med dom och dom var några av de få som kämpade för att göra det mer acceptabelt att vara sig själv, att bli kär i vem som helst osv. Det är alltså inte så accepterat att vara med någon av samma kön i det här landet. Jag tycker det var otroligt starkt av dom! Tummen upp.

Några volontärer som var här strax innan mig hade också samlat in pengar. Och för dom pengarna köpte dom bland annat nya skoluniformer till alla skolbarnen. Nu är dom äntligen klara, det tog ganska lång tid för det hade blivit lite fel med mätningen osv så John fick köpa till lite extra tyg. Nu har äver jag köpt tyg till 4 skoluniformer, det har ju kommit fyra nya barn till barnhemmet under tiden jag har varit här. Vi funderar även på att köpa något billigt tyg och sy upp skolkläder till dom yngsta barnen, dom ska få en extra mamma som kommer hålla i lektioner för dom hemma. Så vi ska kolla efter tyg i morgon. En skoluniform kostar ca: 100kronor, då var det ett dyrt tyg och även att sy upp den. Inte så farligt dyrt ju! Vad kostarde att lämna in något i sverige?

 

Okej, 2014 har ju redan börjat (nähääää?!) och jag måste säga att det har varit fantastiskt hittills! Jag har haft en asmegabra rumskompis, fina barn runt i kring mig och jag har skrattat massor. Kramas och pussas varje dag och går alltid runt med ett leende på läpparna. Nu känner jag mig hoppfull på det här året, det känns som om det är mitt år liksom. När jag kommer hem får jag jobba på forsmark igen, så glad! Visst att det är slitigt och det inte är allas drömyrke, men jag trivs bra där ja. Det är roligt folk, finns i stort sett alltid något att göra... och det är så det ska vara ju. När man är på jobbet ska man ju jobba, inte bara sitta och vänta ut tiden... som jag har fått göra på vissa av mina andra jobb. Då blir ju dagarna långa och tråkiga. Efter jobbet hoppas jag på att leva loppan i öre och även äta massor med mjukglass med finaste tjejerna och min bebbooo. Kommer bli en grym sommar!
Iallafall, i och med att jag fick jobb kommer jag kunna resa mer. Jag skulle gärna vilja svänga förbi Amanda en vecka eller två, japan liksom! Och sen måste jag börja fundera på vad jag vill göra nästa vinter. Jag har så många ställen jag vill till, jag vet att jag ska tillbaka till Ghana en sväng, men sen får jag se vart jag tar vägen. Jag hoppas det här året blir grymt! Just nu hoppar jag runt på små moln, det känns som om allting kommer lösa sig liksom. Lycklig.

 

Fick ett mejl, om att mitt telefon nummer inte fungerade och om jag kunde ringa upp, ett samtal senare var jag ett jobb rikare. FYFAN va jävla skönt. Är så lycklig just nu. När jag kommer hem så börjar jag jobba typ direkt. Efter samtalet hoppade jag runt en stund i rummet och det kom väl någon typ av glädje tjut, vilket resulterade med att grannarna kom springandes och knackade på dörren och frågade vad som hände.. dom trodde väl säkert att det var nåt kryp inne i rummet igen, men dom fick se en väldigt lycklig Johanna öppna dörren, inte en vettskrämd Johanna.. haha :D

Okej, nog om det, egentligen skulle jag varit påväg till barnhemmet nu. Men John ringde tidigare och sa att Tina (my big black mama, som hon kallar sig själv haha♥ även hon som har hand om alla volontärer här i Ghana) är påväg hit för att hälsa på mig. Så jag väntar på henne, sen bär det förhoppningsvis av en sväng till barnhemmet.. om det inte blir försent. Igår hann det bli mörkt under tiden jag gick hem, det var liiite obehagligt faktsikt. Hörs senare :*

Jag skulle kunna skriva en novell om hur mycket jag hatar alla typer av misshandel, brinner lite extra när jag läser/hör om när djur blivit misshandlade. Eller om hur jag ogillar lögner. Eller hur irriterade jag blir på folk som har tak över huvudet, bra jobb och hela å rena kläder och ändå klagar över att deras liv är dåligt.
Och så vidare och så vidare.. men just nu i skrivandes stund tänker jag på hur extremt mycket jag avskyr att sakna folk. Hemma i sverige har jag familjen utspridd bokstavligen i hela landet, luleå, uppsala, stockholm, malmö osv. Många av mina vänner har antingen flytt landet eller bor långt bort, så jag saknar alltid någon. Men efter den här resan kommer jag sakna så många och jag ser verkligen inte fram emot det. Önskar jag kunde samla ihop alla mina fina och bosätta alla under ett och samma tak. Det hade varit så jävla perfekt♥

Alltså, om 40dagar är jag hemma. Jag vet, det är 40dagar... det är lång tid. Men jag har börjat få panik titt som tätt. När jag kom hit så kändes det som om jag aldrig skulle gå under hundra än mindre gå under 50dagar. Nu känns det så nära att åka hem. Jag saknar alla hemma, så lite vill jag åka hem såklart. Men fyfan, jag har träffat några av jordens finaste människor här. Hur ska jag kunna lämna dom? Vissa av barnen är kanske inte kvar på samma barnhem när jag kommer tillbaka nästa vinter (för nog ska jag tillbaka och hälsa på dom!).. jag vet att jag inte borde tänka på det, att jag ska leva i nuet och inte tänka för mycket på framtiden. Men varje kväll när jag rensar igenom bilderna barnen har tagit under dagen blir jag påmind om hur underbara dom är. Varför kan jag inte bara ha råd att ge dom en dator, mobil och möjlighet att skicka brev dagligen för? Jag kommer sakna dom något extremt jävla mycket♥

Samuel, Dominic, Harry, Isaac, Michael

Jag hade självklart med mig massor med bilder hit, så jag kunde visa barnen min familj och hur det ser ut i sverige. Barnen la snabbt beslag på dom bilderna haha, och idag när jag kom till barnhemmet så gav Michael mig en teckning han hade gjort (se bild nedan), han hade ritat av en bild på mig och min Pappiii :) Den senaste veckan har Michael ritat flera fina teckningar till mig, gulle♥

Folk brukar säga att jag är lik min far, stämmer det eller? Haha :D

 

 

Jag gör inget som folk tycker är annorlunda.. jag är ju perfekt ;) Hahaha nej men en sak som jag vet att folk brukar reagera på är att jag sätter in Ö i många ord. Sara höll på att dö av skratt när jag sa; Såg du, dom satt och klöpp hans hår?! 

Klöpp=Klippte, Mös=Myste, Böt=Bytte, osvosvosv. Jag tänker inte ens på det själv, det faller sig naturligt. Dock skriver jag inte alltid med Ö, men när jag pratar. Sååå, vad gör ni som folk tycker är annorlunda? Lämna en kommentar. Puss!

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jag gjorde det! Efter frullen gick jag iväg till trotro stationen, där fick jag sitta i 40minuter.. under tiden jag väntade hann jag bli inbjuden till en familj, där fick jag en påse vatten under tiden dom ställde tusen frågor. Dom började såhär:
-Hello obruni, how are you?
-Hi, Im fine, you?
-Im fine. How is your life?
-Ööööhm? Its good? Haha!
-Oh but i meant, what is your namn?
-Hahaha aha, Johanna. 
Den kan bli lite fel ibland, fick mig dock en tankeställare.. hur är mitt liv egentligen? Sen kom det tre trotros samtidigt, så när jag stod i klungan och trängdes så dyker det plötsligt upp någon en decimeter från mitt ansikte. Där stod Eric (en kille som brukar vara på barnhemmet ibland) och han tyckte inte alls att han stod för nära haha. Så han sa iallafall att vi skulle åka i den vita, så jag lyssnade, trots att jag hellre hade velat åka i den rosa (hahahaha).. Johnsans kompis körde den vita trotron, så jag hade några att sitta och babbla med. Och imellanåt skickade jag iväg en bön eller två till gud (som jag tyvärr inte tror på) att han skulle låta mig överleva.. (så nog är mitt liv bra!) galet kör dom i detta land, inga linjer på vägen och dom väjer för alla hål i marken.. så varje sväng eller uppförsbacke sitter jag på helspänd. För inte saktar dom ner, satt i fram och såg att hastighetsmätarn stod på 90-100 större delen av vägen. Och säkerhetsbälten finns inte heller.

Jaja, nog om min spännande trotro färd, inne i Swedru shoppade jag loss, lite presenter, lite till mig, lite till Jullan och lite till barnhemmet. Jag hade en lista på 21punkter, kunde kryssa av rätt mycket.. har bara 6punkter kvar nu. Iallafall, det var inte så hemskt som jag trodde, nog ropade dom efter mig och jag kände mig utstirrad, men alla är så hjälpsamma och trevliga nu när jag sprang runt ensam så det gick bra. När jag var klar gick jag och köpte glass, som vanligt när man är i Sweddan, och sen gick jag till trotro stationen... där satt Eric och väntade haha, så jag fick sällskap hem med.

Nu ska jag ringa John, så ska vi handla lite mat innan jag pyser iväg till barnhemmet. Hörs senare :* 

 

Hur ska jag klara av att åka här i från? Jag har 40 fantastiska ungar runt om mig varje dag, kommer bli så otroligt svårt att lämna dom. Usch. 

Internet krånglade både igår och idag, det har varit storm ute och det resulterar som vanligt med strömavbrott i flera timmar. Har varit på barnhemmet väldigt mycket den senaste tiden, men det är så himla mysigt där nu, jag har liksom blivit en i familjen.. haha♥ Jag skulle ju åka in till Swedru igår, men jag pratade med Amanda några timmar på skype istället, så imorgon åker jag in. Jag måste! Har fan skjutit upp det här i snart två veckor haha, lite feg och obekväm. 
Aja, igår påväg hem från barnhemmet såg jag en död människa, och även när dom sänkte ner två kistor i marken, det var en stor begravningsfest (fre-sön).. tio personer hade dött ungefär samtidigt. Och här får dom tydligen ligga framme så man kan se dom, och säga hejdå osv. Jag tyckte det var lite obehagligt så jag skyndade förbi. 
Idag när jag skulle gå hem från barnhemmet följde Evelyn med mig upp till vägen, hon skulle vinka av mig sa hon. När vi stod där uppe så sa hon åt mig att jag måste ta en taxi hem, vet inte varför.. med tanke på att jag alltid går. Men varför inte tänkte jag, så jag lyssnade på 8åringen och vinkade in en taxi. Varför? Blev en pinsam resa med tre halvnakna män. Hahahaha, alltså när det är begravningar (eller andra tillfällen när man ska klä sig fint) springer dom flesta killarna runt med bara ett stort tyg runt sig.. väldigt naket haha. Det blev en pinsam 2minuters resa för min del iallafall, satt där med allas blickar på mig. Haha varför gick jag inte bara, som vanligt? 

Min fina Evelyn♥ 

Jag antar att alla har varit med om att ha en låt på hjärnan? Idag har jag haft en melodi i skallen, hela dagen. Jag har gått i takt till låten, hela jävla dagen! Haha, sjukligt jobbigt. Det här är en låt som jag aldrig har lyssnat på själv, jag har bara hört den på radio osv, för flera år sen. Men nu på kvällen fick jag nog och googlade på det enda orden i låten jag kunde "people killing" och efter lite letande hittade jag den; 
 

Påtal om något annat, mycket viktigare: 
Jag behöver eran hjälp nu mer än någonsin! Nu är jag ensam volontär kvar här på barnhemmet. Jag och John kämpar dagligen för att kunna ge barnen mat och rent dricksvatten. Men mina pengar räcker inte till så därför ber jag er om hjälp. Det är otroligt fina, glada, hjälpsamma och tacksamma barn. Dom äger inte mer än ett par klädesplagg ivar och dom vet aldrig om dom kommer ha mat/vatten kommande vecka eller inte. 
Jag, John och barnen är otroligt tacksamma för alla era bidrag, ni har gett dom mat, ved, sjukförsäkringar och ni har betalat deras skolavgift. 
Det är svårt att vara här ensam och se barnen gå törstiga och hungriga, men tillsammans kan vi göra skillnad. Många små bidrag bidrar till en större summa. John handlar mat av sina vänner som sänker priset åt oss så mycket dom bara kan. För 2500kr har 45personer mat i ca 2veckor! 

Känner ni att ni kan skänka lite pengar så finns mitt konto kvar, allt redovisas här på bloggen (i kategorin HopeForOrphans, insamling. Kommer dock komma en stor redovisning, där minsta lilla öre redovisas när jag landat hemma i sverige) 

Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9

Pengarna kommer gå till mat och vatten! Tack finaste ni♥ Dela gärna med er av detta till vänner och bekanta, ju fler desto bättre! 

Tanken var att stanna hemma idag, ta igen mig å ge kroppen en chans att bli helt frisk. Men jag orkade verkligen inte sitta i det här halvdeppiga rummet, så efter lunch drog jag iväg hem till barnen. Bästa beslutet. Fyfan vilken bra dag jag har haft. Började med kramkalas, som varje dag. Man kan aldrig känna sig oälskad här! Haha♥ Sen blev det lite pyssel, alla barnen fick lämna fingeravtryck och skriva sitt namn.. sen lämna dom fingeravtryck på mig också. Efter det blev det lite babbel med tjejerna, lära Kaki att skriva hennes namn och sen spelade vi fotboll. Tjejerna mot killarna, vi var överlägset bäst.. haha eller inte! Men kul var det :)

Avicii- Wake me up. Den var min favoritlåt i somras. På något sätt passade den in i mitt liv just då.. "all this time i was finding myself, and I didnt know i was lost", jag stod ensam för första gången på 4år, jag tog tag i mina drömmar, vågade mig iväg ensam. Insåg att jag inte kunde rädda världen "I tried carrying the weight of the world.. but I only have two hands" och insåg att jag inte kunde hjälpa alla. Jag kunde inte offra min egna lycka i försöket att göra någon annan lycklig, det fungerar inte i längden. Den här låten gör mig glad, och det var den bästa fest låten sommarn 2013. Så många roliga minnen är kopplade till denna låt.

Phil Collins- You'll be in my heart. Från tarsan haha♥ Så fin låt, tänker på så många människor som alltid kommer finnas i mitt hjärta. Tänk att man kan älska så många, det är rätt häftigt ändå. Min familj, mina vänner, min fina vovve och alla barnen här. Kommer alltid finnas i mitt hjärta. 

Simple Plan- Perfect. "Im never gonna be good enough for you, can't pretend that I'm alright.. and you can't change me. 'Cause we lost it all nothing lasts forever, I'm sorry, I can't be perfect. Now it's just too late and we can't go back I'm sorry, I can't be perfect" Jag lyssnade mycket på den här låten för två-tre år sen. Dom trodde jag var perfekt, men ändå var jag aldrig bra nog. Jag är inte den som pratar så öppet om mina känslor, så jag hittar musik som passar in till hur jag känner.. sen lyssnar jag på låten om och om igen tills jag känner att det är dags att gå vidare. Haha och sen älskar jag ju alla simpleplans låtar. Var och såg dom live och det var den bästa konserten jag någonsin varit på. 

Okej, så Johanna är inte helt känslokall.. haha. Nyss kom det ca ett tiotal tårar, ba på en och samma gång, shitpommes! Men under det senaste halvåret har det kommit en eller kanske två små tårar sammanlagt, mina ögon har varit uttorkade. Inte för att det behöver vara något dåligt... det är väl bra att man inte gråter. Det betyder väl att man är lycklig? För nog är jag lycklig, jag har mått bättre än vad jag gjort på länge. 

Men idag då, varför? Jo, jag läste Amandas blogg, och hennes header är på henne och min bejbiiis, sittandes på bästa stället i östhammar. Och jag blev bara så less. Less på det här äckliga rummet, vars väggar är dygnsura efter gårdagens storm, golven är fortfarande blöta. Jag är less på maten. Jag är less på att folk skriker efter mig vart jag än går. Jag är less på myggnätet. Jag är less på att konstant svettas. Jag är less på strömavbrotten. Jag är less på den äckliga toaletten. Jag är less på duschen. Jag är bara less!! 

Missförstå mig inte, jag absolut älskar barnen, och jag stormtrivs på barnhemmet. När jag är där så vill jag aldrig gå därifrån. (Sara var den som lyckades hålla middagstiden.. nu förtiden får jag alltid ljummen mat eftersom jag alltid är 30-45min försenad hem haha) Men jag hade så gärna velat att det gick att bo hemma i sverige, och bara flyga hit över dagen typ. Tänk en timmes flygresa, Bara gå utan för dörren hemma, hoppa på planet, landa på vägen utanför barnhemmet. Men så är det ju inte, tyvärr. Men det hade varit perfekt. 

Men idag saknar jag min bebbooo lite extra... 

SimplePlan, GreenDay, RiseAgainst, Beatles, Elvis, JustinBieber, OneDirection, GavinDegraw, FrankieCocozza, MumfordAndSons, Stiftelsen, HåkanHellström, Fun, Eminem, OllyMurs, JustinTimberlake, JamesBlunt, ChristinaAguilera, Avicii, Darin, PhilCollins, BrunoMars, ENVY, Jedward, Passenger, WakeyWakey, TheScript, Augustana, RascalFlatts, RKelly...
Haha, detta är alltså mina favoriter. Som ni märker är det en väldigt varierad musiksmak, och jag är en av dom som anpassar musik efter mitt humör, eller ibland mitt humör efter den musik jag lyssnar på. De flesta har jag hittat genom min familj eller mina kompisar. Som Eminem, började lyssna på honom för att mina bröder gjorde det. SimplePlan lyssnade Sonya jätte mycket på, och eftersom att vi var jätte ofta så började även jag. JustinBieber, Olivia ville gå på hans konsert och jag ville ha en stockholmsweekend med Olivia, så jag följde med på konserten och gick ut från globen som en belieber.. haha! Stiftelsen lyssnar Alva&Thea på jämt. Mumford and sons har jag Amanda att tacka för, bästa musik upptäckten hittills!

Mina absoluta favoriter för tillfället är; Mumford and sons, Gavin DeGraw och OllyMurs. Skulle verkligen vilja se dom live! Och det ska jag, någon dag. Längtar♥

Sjukstugan fortsätter, inte så roligt och ligga med feber i ett litet rum i afrika när det är strömavbrott. 7timmar låg jag och svettades utan fläkt. Usch! Men magen mår liiite bättre så det är skönt. Och strömmen är äntligen tillbaka. Lycka! Sov några timmar sen kom John förbi och kollade hur det var med mig, han berättade även att dom ny volontärerna kommer om exakt en vecka. När han gick ringde jag hem och pratade med Kjellis och sen med mamma, hon berättade att ett företag i östhammar sponsrat med pärlor och pärlplattor och så. Så himla roligt! Nu hoppas jag mamma sätter fart och skickar iväg paketet, barnen kommer bli så glada. Och jag med, älskar att pyssla haha ;D 
Nu ska jag fortsätta att vila, imorgon måste jag vara frisk. 6mars är Ghanas independence day.. så jag vill vara pigg nog att kunna ta mig upp till vägen och kolla när barnen och alla andra i byn marscherar fram och tillbaka, sjunger och trixar. Barnen är så förväntansfulla, de är det enda dom har pratat om den senaste veckan haha♥

Jag frågade Sara, och hon sa; "Du är jävligt envis när du är full" och det kan jag inte annat än att hålla med om. Dock är jag lika envis när jag är nykter med.. så, jag pratar väldigt mycket, men det gör jag nykter också. Men jag är iallafall social och glad, skrattar, sjunger och dansar.. trots att jag varken kan sjunga eller dansa. Jag tror att jag iochmed att jag babblar med alla kan verka flörtig.. men det är jag dock oftast inte. Bara trevlig!
Jag har dock gått igenom flera olika stadier, jag har varit för full, jag har gråtit, jag hade en period då jag bråkade med mitt kära ex varenda gång jag drack, jag hade en period då jag alltid hade dagen efter ångest. Men jag har väl växt upp, lärt mig hur mycket jag klarar av och håller mig till det. Påverkas inte av någon, vill jag inte dricka på en fest så gör jag inte det heller... så får jag vara en torris, skulle jag bry mig? Och jag förstår inte hur jag kan förstöra för någon genom att inte dricka? Det är knappast så att jag sitter i ett hörn och tjurar då.. Haha, nej men jag har helt enkelt lärt mig att jag inte behöver vara full för att ha roligt. Det är kul att dricka, men jag klarar mig utan det med.

Malaria, visst.. det var inte det värsta jag varit med om. Men nu verkar det som om det är någon typ av magsjuka pågång. Flera barn har spytt och idag fick jag en fin present av lilla Esta. Hon ville komma upp i famnen, så jag bar upp henne. Två sekunder senare har jag en hög med spya på axeln. Jag vet, inte så fräscht. Och en av de värsta sakerna jag vet är att spy, och att se någon spy. Jag fick stå där och hålla om henne medan hon fortsatte, gav henne vatten och sen vart det till att få bort allt från tröjan. 
Men, nu hoppas jag att jag slipper bli magsjuk. Fast jag tror att det har varit pågång ett tag nu även för mig. Min mage har inte varit okej, trots att jag inte ätit något konstigt, och jag har varit hängig å trött. 

Jag är dock stolt över mig själv, jag skrek inte eller något när hon spydde på mig.. Jag tog det lugnt och fanns där som stöd för henne. Kanske är det jobbet på hemtjänsten som har gjort mig härdad? Eller så har jag kanske växt upp? Jaja, hur som. Nu ska jag och min mage försöka vila, dricka resorb och se Håkan-filmen.

Jag har bara varit kär en gång hittills, det var i en av mina bästa vänner... Emil. Vi hade tyckt om varandra något år innan vi tillslut blev tillsammans när vi var 17år. Vi hade det minst sagt kämpigt, men vi älskade varandra och det höll i 4år. Sen ville vi för olika saker så det fungerade inte längre. Men vi pratar än och jag tror att vi någon gång i framtiden kommer kunna bli lika bra vänner som vi var en gång i tiden. 

 

Jag har varit lite här och var i världen, Thailand, Rom, Venedig, Paris, Ghana, Norge, Finland, Danmark, Polen, Irland.. Jag har tågluffat med min mor och bror, vilket var en väldigt mysig resa... Men två av mina favorit resor är dom jag gjorde med mina bestiiies♥

Jag och Amanda bokade en veckas semeste i Paris, vi bodde på ett halvskabbigt hotell 20minuter från stan, alldeles vid en motorväg. Varje morgon tog vi tåget in till stan, gick till vårat frukosställe inärheten av notredame, kollade på alla sevärdheter, åt god mat, shoppade, pratade massor och bara satt vid ån och hängde. Planerade att festa på midsommarafton, tänkte sitta vid eiffeltornet och dricka lite innan vi dansade fötterna av oss.. min kropp hade dock andra planer och på midsommarafton låg jag på hotellet med 40gradersfeber. Usch. Men jag hade bästa Amanda med mig som handlade subway, cola och kakor.. så dagen efter var jag på fötterna igen. Längtar tills vi åker iväg någonstans igen, bästa Amanda♥


Fick lite panik när jag inte hade träffat Sonyyy på typ två månader och att hon inte skulle hinna hem innan jag åkte iväg till Ghana i etthalvår... så det blev en veckas semester på Irland. Vi tog det lugnt, hängde på pubar, åt gomat, drack öl och snackade massor. Sonya jobbade några dagar, så jag gick promenader, läste och drack massor med te. Vi åkte på utflykter, fikade, såg det fina landskapet och vi hann även shoppa lite. Så skönt att bara komma iväg, ta det lugnt och få prata med bästis! Hoppas på att kunna åka tillbaka en sväng i sommar med, saknar dig ♥

Den här frågan var en av dom svåraste hittills. Jag trodde jag var beroende av godis, av att köpa skor och allt annat lyx hemma i sverige. Men efter 118dagar i Ghana har jag insett att jag klarar mig utan det. Visst att jag är jätte sugen på choklad ibland, men jag klarar mig. Jag saknar att ha riktiga skor på mig, för flippflopp är inte det snyggaste och skönaste skorna som finns.. om man ens kan kalla flippflopp skor? Och lyxen, jag saknar duschen, men mest för att jag saknar att inte behöva leta kryp innan jag kan ställa mig och duscha. 
Jag är glad över att kunna säga att jag inte är beroende av att röka/snusa.

Så, vad är jag beroende av? Jag klarar mig utan internet, det märkte jag av i början av min resa. Men telefonen. Jag är nog beroende utav den. Jag vill alltid kunna ha kontakt med min familj och mina vänner. Jag dör inte om batteriet på mobilen dör eller om jag glömmer telefonen hemma. I sverige brukar jag lämna telefonen hemma när jag går promenader med Chip eller om jag springer iväg till affären. Jag klarar mig alltså utan den, jag behöver inte sitta med den i handen hela dagarna (jaaaa, Kjell.. jag vet att du tycker att jag gör det hela tiden, men det gör jag faktiskt inte! Ibland ligger den på bordet... haha) men jag skulle inte vilja vara utan min telefon i flera dagar. En eller två, okej. Men sen räcker det!

Har ingen bild som passar till inlägget, så här får ni se en bild på min blivande man (hahaha♥); 

En snabb liten visning av barnenshus;