Jag skulle kunna skriva en novell om hur mycket jag hatar alla typer av misshandel, brinner lite extra när jag läser/hör om när djur blivit misshandlade. Eller om hur jag ogillar lögner. Eller hur irriterade jag blir på folk som har tak över huvudet, bra jobb och hela å rena kläder och ändå klagar över att deras liv är dåligt.
Och så vidare och så vidare.. men just nu i skrivandes stund tänker jag på hur extremt mycket jag avskyr att sakna folk. Hemma i sverige har jag familjen utspridd bokstavligen i hela landet, luleå, uppsala, stockholm, malmö osv. Många av mina vänner har antingen flytt landet eller bor långt bort, så jag saknar alltid någon. Men efter den här resan kommer jag sakna så många och jag ser verkligen inte fram emot det. Önskar jag kunde samla ihop alla mina fina och bosätta alla under ett och samma tak. Det hade varit så jävla perfekt♥