...Idag högg det till lite extra i hjärtat när vi var tvungna och skicka iväg våra fina barn till skolan utan frukost. Vi vet inte riktigt varför dom inte fick frukost idag, men vi tror att det var för att dom inte hade fått någon ved, så Madam Ma kunde inte laga någon frukost. Det var så hemskt att gå och hålla lilla M i handen och känna hur han tröck till lite varje gång han såg någon typ av mat, att se honom peka och sen kolla på mig med vädjande ögon. 
Tänk på barnen i afrika som inte får någon mat, brukar man ju säga hemma när folk kastar mat. Usch det känns så overkligt att jag sagt så till tjejerna hemma, har fått höra det själv.. men ändå inte riktigt insett att det faktiskt finns massor med barn i afrika (och i andra delar av världen med såklart) som faktiskt får gå runt hungriga för att det inte finns pengar till mat (eller ved). Åååh dom här ungarna förtjänar verkligen allt♥ Skulle göra vad som helst för att göra så att dom fick gå runt och bara vara barn, slippa oroa sig över att dom kanske inte får mat i morgon osv!

Några dagar har jag känt mig lite ur balans, inte riktigt vetat om jag ska skratta eller gråta och så har jag känt mig otillräcklig. Har haft svårt att sova och bara legat och tänkt en massa. Och jag vet att jag inte kan förändra världen, hur gärna jag än skulle vilja. Jag kan bara hjälpa till lite och det gör jag nu. Så efter lite vägledning hemifrån så har jag tänkt om och tror att jag står på fötterna igen. Jag är evigt tacksam för alla fina människor som stöttar mig hemifrån och för att jag har fått chansen att lära känna dessa underbara barn här. Jag älskar er! Tack ♥

 

Hejsan alla underbara :* Så otroligt fint av er att hjälpa oss att hjälpa barnen! TACK♥ Ni får gärna dela med er av min blogg till nära och kära, det gör mig ingenting alls. Bara kul om flera vill följa barnens resa/hjälpa till och så. 

Okeeeej! Idag är Isabelle sjuk, Sara och jag har varit på internet jakt hela eftermiddagen och Svea for till barnhemmet ensam sista passet.. Och det nya internet fungerar, men otroligt dåligt! Åååh jag börjar ledsna på internet krångel nu juuu. Men, det fungerar att blogga lite och använda facebook så det får väl duga.. skype är omöjligt. Men det är som sagt inte jätte dyrt att ringa hem, sååå :) 

Påtal om ingenting.. tur att jag inte försökte mig på fotomodell yrket för jag kan ju vara så jävla charmig ibland alltså:

Okej, såhär ser mina veckodagar ut här i Ghana. Byn jag bor i heter Gomoa Tarkwa, och barnhemmet heter HopeForOrphans... som ni kanske förstår från rubriken.

Iallafall, klockan ringer 05.40, som en zoombie drar jag på mig närmaste klädesplagg, går på toa och sen promenerar vi bort mot barnhemmet.. tar ca 10min att gå och på den sträckan hinner vi säga att jo tack, vi mår bra ca 50gånger?! Och höra ordet obruni (vit människa, människa från horisonten) ropas ca103gånger... haha!

06.00-08.00: Vi börjar med att hjälpa dom yngsta barnen att borsta tänderna, sen följer vi med dom äldsta och hämtar vatten (som ni sett bild på förr.. jag har blivit ett proffs nu!) och sen hjälper vi till att duscha dom yngsta, torkar, smörjer och klär på dom. 

08.00-09.30: RAST! Vi går hem och äter frukost, sitter vid datorn, sover.

09.30-12.10:När vi kommer tillbaka så tvättar vi alla dom 39barnens kläder, handtvättar. Klaga aldrig mer över att gå till tvättstugan, för då får ni spö. Sen när det är klart diskar vi om det behövs. Sen myser vi!

 

Idag fick jag blommor i håret av Josephine, sen har vi gulle Kwakoo på bilden längst till vänster (haha min stavning stämmer inte alls, men det är så jag säger, och alla kallar honom olika saker.. sötnosen!) och sen fick jag hjälp av Felisity (?) att sätta tillbaka blommorna som lossnade.

Den här meningen ↑ får jag höra säkert ett hundratals gånger/dag. Idag har jag så blandade känslor. Känner mig som jordens lyckligaste för att jag har fått chans att träffa dessa underbara ungar, men sen känner jag mig otillräklig och jätte ledsen när jag tänker på att dom här inte har någon mamma&pappa. Föräldrarna är antingen döda, eller så vill dom inte ha sina barn. Och jag kan verkligen inte förstå hur någon inte skulle vilja ha dessa underbaringar. Jag förstår att det inte bara är pågrund att dom inte vill ha dom, ibland kan dom inte ha kvar dom pågrund av fattighet osv, men detta är för mig helt overkligt. Jätte svårt att få in i huvudet. 
Idag har jag varit i Ghana i 18dagar, ca en vecka har jag varit här i Tarkwa och skulle jag vara tvungen att åka hem imorgon skulle jag gråta ihjäl mig efter barnen. Hur ska det bli när jag åker hem om 150 dagar? Mitt hjärta kommer gå i tusen bitar. Ååååååh, jag vill göra så mycket mer för dom. Här är min finaste Harry:

 

Hejhej! Ni vet ju att jag jobbar på ett barnhem här i Ghana, Hope for orphans. Barnhemmet har 39 föräldrarlösabarn idag. I åldrarna 2-17år. Jag (och dom andra volontärerna som är här) försöker så gott det går att hjälpa barnen, ge dom kärlek och se till att dom har tvål/mat/skor och annat som dom behöver dagligen men våra pengar räcker inte till. För att ha råd att åka till sjukhuset så måste varje barn betala 5 cedi (15 svenska kronor) varje år för att få den sjukförsäkringen dom behöver. Idag är 20 barn utan så när ett barn blir sjuk kan vi inte ta dom till sjukhuset och kolla efter eventuell malaria eller allvarligare sjukdomar.
Så nu har jag öppnat ett bankkonto, så om ni skulle vilja hjälpa till genom att skänka en peng till barnhemmet (det är otroligt uppskattat, vare sig det är 10kronor eller 50kronor, då det går att handla mycket saker för den summan pengar här) så hittar ni kontouppgifterna längre ner i inlägget. Jag vet att folk gärna vill skicka saker, men då det oftast försvinner påvägen/är väldigt dyrt att skicka saker så tror jag att det här är det enklaste sättet att få sakerna till barnen.
Jag kommer självklart redovisa vad pengarna går till, och håller även på att fixa en "hemsida" till barnhemmet så att ni kan följa deras resa till deras nya boende osv. Tack! :*

I helgen åkte vi som sagt till Cape Coast, där bodde vi på ett hotell som låg precis vid stranden.. betalade 45kr/natt. Så vi klagade verkligen inte. Och så fanns det toaletter, som fungerade att spola.. och riktiga duschar. Trodde nästan jag kommit till himlen ;) Fick efter två veckor äntligen tvätta håret ordentligt och kunde raka benen osv, görgött hihi. Men nu är jag tillbaka i verkligheten, som består av bucket showers och håriga ben.. men det går bra det med! Idag har jag ont i huvudet och liiite feber, så jag ska spendera resten av kvällen i sängen och lyssna på musik tror jag, och hålla tummarna att jag inte har feber imorgonbitti. Här kommer lite bilder från helgen.
Påväg mot trotron, och i trotron:

På stranden, det sprang runt grisar på stranden med.. inte ett dugg oväntat haha.. och inte fick man sola ifred heller, alltid folk som ska ta på våra armar/känna på vårat hår:

Hellu! I fredags morse drog vi iväg, mot stranden. Efter ca 3timmar i buss var vi framme vid Cape Coast. Vi fixade hotell alldeles vid havet och sen bosatte vi oss vid stranden. Där spenderade vi i stortsett hela fredag och lördag, förutom det åt vi god mat och gick runt lite i stan. Idag (söndag) åkte vi tidigt från hotellet till nationalparken Kakum. Där traskade vi uppåt en bra bit, och sen gick vi på alla 7träbroar uppe i trädtopparna. Det var riktigt häftigt, och aningens otäckt. Högsta var ca 40meter upp från marken.. men det märks att jag blivit härdad på forsmark, för jag kände knappt av höjdrädslan längre. 
Så nu är jag utvilad, tomatfärgad och väldigt trött (haha utvilad vareja).. så nu blir det skype, ringa mor och sen en tupplur typ.. om inte tupp jäveln väcker mig... som vanligt! 

 

 

Hello! Im alive! Och nu är vi framme på det nya stället, ingen lerhydda här inte.. och riktig toalett, och dusch inomhus.. har jag kommit till himmlen?! Hahaha, lyyyyx. Vi åkte buss hela natten och kom fram till Accra tidigt imorse, då åt vi frukost på hostelet och begav oss sedan hitåt, det tog ca 3timmar att ta sig hit. Vi kasta in sakerna i rummet, käkade lite frukt och sprang iväg till barnhemmet. Super fina barn, 39stycken. Det var ett stort hus med massa sängar osv, skönt att det är ett riktigt barnhem. Jag kan knappt vänta tills jag fått in en rutin, lärt alla deras namn och vant mig med tanken att jag ska spendera ett halvår av mitt liv här. 

Jag har inte riktigt sovit på 1.5dygn, somnade till bitvis under bussturen, men det kan jag nästan inte räkna som sömn. Är extremt trött i skallen, så nu blir det en segkväll och tidigt i säng. Två dagars jobb och sen bär det av mot stranden i helgen som det verkar. Usch så bra! Uppdaterar med bilder sen, PUSS

Okej, så imorse kunde värdfamiljen inte bli av med oss snabbt nog kändes det som. Så klockan 7 var vi färdigpackade, hade ätit och var påväg till Wulugu. Nu sitter vi här hos våran kontaktperson och väntar tills bussen ska gå, det är ca 4 timmar kvar. Det skar lite i hjärtat när vi åkte idag och vovven sprang efter bilen.. min bestiiis här! Kan jag inte gulla med hjärtat får jag nöja mig med den här gullbullen: 

Okej, vad händer här? Jo, igår var vi först i kyrkan ett tag, sen promenerade vi och solade även lite. Sen slappade vi på rummet.. som vanligt. Vi har långt till närmaste stad och i våran by finns det inget att göra, ingen kan nästan engelska så att sitta ute med familjen gav vi upp med efter flera försök (det är inte roligt att höra sitt namn, följt av skratt och en livlig diskussion.. utan att få veta vad dom säger om än). 
Så iallafall, vi gick och skulle hälsa på en annan volontär, som inte var hemma. Påvägen hem hann det bli mörkt, och ni som känner mig vet ju hur mörkrädd jag är.. så iallafall, det hände lite saker, en man och alkohol var inblandat i historien, obehagligt och jag gick därifrån med tårar i ögonen. När vi kom hem diskuterade vi om vad vi skulle göra och kom fram till att vi skulle mejla våran kontaktperson, hon ringde upp mig tidigt på morgonen och sa att vi får byta ställe imorgon. Vi måste känna oss säkra och det gör vi inte här efter gårdagen.
Och sen att barnhemmet inte är ett barnhem gör ju också att vi vill byta, har jag betalat så mycket för att få jobba hela dagarna så vill jag verkligen göra det också. Att jobba 3h/dag duger inte för mig, och det var så mycket vi skulle få jobba. Av två anledningar. 1. Vi skulle inte störa familjen (barnen hyr rummet av) för mycket. 2. Vi har ingenstans att gå in mitt på dagen då solen är som starkast, vilket skulle resultera i solsting osv.

Så vi är extremt tacksamma över all hjälp vi har fått från volontärresor/experiencit, och all stöttning hemifrån. Det känns oerhört skönt att få åka härifrån imorgon, för nu idag har dom kämpat hela dagen med att övertala oss att stanna.. dragit hit folk som ska prata med oss osv. Men vad dom än säger så kommer vi inte känna oss säkrare. Så imorgon sätter vi oss på bussen ner till Accra igen, 15timmar. Jippieee! Haha men jag kommer dra ett streck över allt, börja om och inte låta det här påverka resten av resan. Det här är mitt (hittills) största äventyr i livet och det ska bli gööörgööött! 

Puss på skinkan. 

Okej, för er nyfikna. Såhär duschar man i Ghana. Jag duschar två gånger om dagen, varje morgon och varje eftermiddag. En såkallad "bucket shower".
Ingången till duschrummet:

Utsikten, ut mot byn:

Okej, det här blev inte riktigt som planerat och jag var med om en väldigt obehaglig händelse nu på kvällen.. OROA ER INTE, jag lever och mår bra osv.. men så här ska det inte vara och jag känner mig osäker här. Så sjukt bra att jag hamnade med Isabelle för hade jag varit ensam så hade jag fan inte klarat det här. Mammi&Pappi i will call you tomorrow and tell you everything! Jag känner mig lite skakis och vill få tag i våran kontaktperson under morgondagen och se hur vi ska lösa det här. Förlåt att jag pratar i gåtor, men jag berättar mer när jag vet hur jag ska gå vidare med allt. 

This is our new home! Vackert va? Hamnade ju självklart i de absolut fattigaste av byarna (alltså, på möterna vi hade första dagarna så använde dom vårat projekt som skräck exemplet)så vi bor mitt ute i ingenstans och att ta sig iväg här ifrån tar en evighet. Som idag åkte vi till marknaden i Walewale.. tog åtminstonde 6timmar allt som allt.. hemma skulle samma tur ta max en timme. MAX! Haha menmen, vi kände oss som filmstjärnor. (För alla springer och ropar efter oss, vill ta i hand och är jätte glada över att se oss)

 

Okej, nu har jag spenderat ca 15timmar på en buss genom hela Ghana. Har fått reda på att mitt internet/telefon nummer inte kommer ha någon teckning i min by så jag mpste skaffa nytt till helgen. Roligt med tanke på att jag har fyllt på mobilen med pengar, och att internet räcker en månad till... slöseri ju! Konstigt att dom inte sa det till mig när dom hjälpte mig fixa allt.

Så iallafall, mitt nummer kan ni glömma. Skaffar nytt om någon dag. Återkommer med bilder här då för nu är det dags att sova. Imorgon ska jag träffa min värdfamilj, spännande! :D Pussss

Hej! Okej, idag känns det bättre haha men jag har universums ångest inför imorgon.. jag och 3 andra volontärer ska ta bussen genom seriöst HELA ghana. Och med vägarna här, som tillochmed är dåligare än dåligaste skogsvägarna hemma (och nu pratar jag om huvudstaden) så kommer det ta evigheter att komma fram. Som det lät skulle de ta åtminstonde 14timmar.. haha spännande! Men på torsdag ska jag äntligen få komma till mitt "hem" och träffa familjen, det ska bli skönt att få packa upp sakerna och komma iordning lite. 

Internet krånglar som tusan, att det är segt kan jag leva med.. men det är inte ens det som är problemet.. det bara bestämmer sig för att sluta fungera varannan minut typ.. och tar typ 30minuter att få igång från början. menmen :) Bilder kommer när kommer iordning hemma.. 

Mitt mobilnummer: +233 542 9840 83, det är billigt för mig att smsa, tar lite tid innan det kommer fram. Meeen jag svarar om ni skickar ett sms. Pussss

Live from Ghana! Jag lever. Flyget gick bra och efter några timmar kom vi igenom passkontrollen. Idag har vi turistat runt i Accra, badat och ätit god mat. Mitt internet är superkasst, kämpat med det i en timme nu men det fungerar. På onsdag åker jag från vandrarhemmet och till familjen där jag ska bo resten av tiden. Tror det kommer bli ännu fattigare än vad det är här. Så det här blir spännande. Vad har jag gett mig in på? Åååh jag hoppas verkligen jag kan anpassa mig för förtillfället har jag liiiite hemlängtan. Men jag uppdaterar mer senare, puss.

IDAG ÅKER JAG TILL GHANA!!!! Ska dock sova några timmar först, bilen rullar mot arlanda ca 7.00.. får sällskap av nästan hela familjen som ska vinka av mig. När jag kommer fram kommer jag nog vara några tårar fattigare. Kommer sakna mina fina så mycket! ♥

Packningen är klar, väskorna väger nog något kilo för mycket tror jag men förhoppningsvis går det bra ändå. Jag uppdaterar ev från amsterdam imorgon (mellan landar där) och går inte det så hörs vi när vi hörs.. haha får se hur det blir med internet. Och mitt mobilnummer kommer från och med imorgon och till den 19april INTE att fungera. Kommer skaffa ett nummer i ghana, skriver det här sen. Ha de så gött i kylan nu finingar, lovar att lägga upp massa fina soliga bilder från ghana, hihi :* 

Heej! Idag kom Therese (från jobbet på forsmark) förbi med massa saker till barnen på barnhemmet. Jätte snällt av henne! Så nu har jag en resväska full med grejer som jag ska ge bort. Det känns som en bra start. Min tanke är väl att när jag väl är på plats ta reda på vad dom behöver och sen försöka fixa det därifrån, så jag kommer nog starta en insamling här genom bloggen. Men mer om det när jag är i Ghana. 

 

Hahaha alltså♥ Ganska fantastiskt.