Några dagar har jag känt mig lite ur balans, inte riktigt vetat om jag ska skratta eller gråta och så har jag känt mig otillräcklig. Har haft svårt att sova och bara legat och tänkt en massa. Och jag vet att jag inte kan förändra världen, hur gärna jag än skulle vilja. Jag kan bara hjälpa till lite och det gör jag nu. Så efter lite vägledning hemifrån så har jag tänkt om och tror att jag står på fötterna igen. Jag är evigt tacksam för alla fina människor som stöttar mig hemifrån och för att jag har fått chansen att lära känna dessa underbara barn här. Jag älskar er! Tack ♥