Eftersom det gick så bra med förra listan jag gjorde (hahaha!) så tänkte jag göra en till. Fast denna är det bara massamassa bilder, så de kommer nog gå bättre, får vi hoppas ;)

Här är den:

Dag 1: En bild på en person du umgås ofta med. 
Dag 2: En bild på någon du älskar
Dag 3: En bild på någon i din familj
Dag 4: En bild på en konstig tid i ditt liv
Dag 5: En gammal bild på dig själv
Dag 6: En bild på du och en vän du inte varit med på länge
Dag 7: En bild som du aldrig lagt upp
Dag 8: En person som du saknar
Dag 9: Någon i din släkt
Dag 10: Någon du tycker är väldigt snäll
Dag 11: En person du kan berätta allt för
Dag 12: En bild på någon du har varit kär i
Dag 13: Du och någon klasskompis
Dag 14: En bild som påminner dig om gamla tider
Dag 15: En person som du vill vara med
Dag 16: En bild på dig själv
Dag 17: En ovanlig bild
Dag 18: En bild på din fritid
Dag 19: En person som är snygg
Dag 20: En bild på dina närmaste
Dag 21: En person som alltid ställer upp för dig
Dag 22: En bild på en tid du saknar
Dag 23: En bild från i sommras
Dag 24: En bild som gör dig glad
Dag 25: En person som alltid gör dig glad
Dag 26: Någon/några du alltid har roligt med
Dag 27: En bild som du alltid skrattar åt
Dag 28: En tokig bild
Dag 29: Den nyaste bilden på dig själv
Dag 30: Någon du aldrig kommer släppa taget om

Är så sjukt uttråkad! Jag vill göra något, NU. Jag vill spola fram tiden tills onsdag kväll då jag och mamma ska mysa i uppsala med mat och bio, då jag kommer äga en ny kamera, tills fredag då det blir till å träffa Sanna i stan, för att sedan fredagsmysa i mitt rum, tills söndag då jag får se håkan, tills den 17de då min älskade syster kommer ner från de kalla stället hon bor på. Jag har så mycket planer, men nu när jag vill göra något så finns det absolut inget å göra. "Helt jävla otroligt alltså!"

Alltså den här månaden!
Jag är så sjukt uppspelt. Den kommer bli super :D

Ögonblicket när man gör något, som men vet att man kommer ångra. Men man gör det endå, bara för att känna den där känslan man får när man tar risker. Ögonblicket som kan få hela ens värld att ta en ny väg, ögonblicket som kan få en att öppna ögonen, som får en att se sanningen som varit dold bakom en mur av lögner. Ögonblicket när man inser allt.

Jag tog steget, jag gjorde något som fick mig att öppna ögonen. Men jag ångrar det lite, och nu vet jag att jag måste ändra på saker som kommer göra min vardag helt annorlunda, mitt liv kommer inte bli som jag trodde, men jag tror att det är positivt. Nu ska jag bara ta det sista steget. 

(flummigt inlägg, äntligen klar med listan, hinner inte skriva och förklara mer om vad jag egentligen menar... ska möta Sonyaaa nu!)

Okej, som jag tolkat ordet ambition så är det typ vad man vill göra med sitt liv, vilka mål man har. Har jag rätt? Jag utgår från det iallafall :)

Till och börja med vill jag ta studenten (snart klart!) och sen jobba, tjäna pengar under tiden jag bor hemma ett tag till och sen åka ut och resa. Och resa under en längre tid, kanske jobba lite utomlands. Sen när jag kommer hem så ska jag ta körkort, försöka plugga vidare till psykolog eller polis, skaffa något extra jobb under tiden (på typ donken hahaha skoja!) och sen någon gång ska jag ha barn. Bo i en fin lägenhet med pappan. Sen när jag blir gammal och grå så ska vi ha ett vinterhus i tex thailand och bo där under vintern och spendera våren, sommarn och lite av hösten i sverige. Låter fett najs!

Jag saknar att vara liten, tänk va skönt å vara helt bekymmerslös... inte ha några krav och inte behöva anpassa sig. Jag saknar min lilla bebis hund, Jason. Min fina valp som dom gav bort. Jag saknar min vän, som nu för tiden inte är sig själv. Jag saknar min lillasyster. Jag saknar stugan. Jag saknar thailand, venedig, rom, paris. Jag saknar friheten.

Någon gång ska jag bli klar med den här jävla listan! Har hållt på i snart 3 månader jag vet!

Iallafall, jag har inte hittat en favorit plats ännu. Ingen plats dit jag går när allt känns fel och jag vill komma bort från allt, ingen plats där jag känner mig helt säker. Men jag tycker om att vara hemma och mitt lilla rum i uppsala. Vartsomhelst där jag har mina nära och kära runt mig.

Jag sitter och ser Marley&Me igen, såg den för någon vecka sen. Och usch, i slutet bölar jag som jag vet inte vad. Haha jag vet, tönt! Men jag tänker på hur det kommer bli att förlora min lilla bebis, jag kommer sakna honom så grymt mycket. Jag saknar honom varje vecka, jag vill inte åka ifrån honom på söndagarna och jag blir ledsen om han är ute på promenad när jag kommer hem (för då är det ingen som kommer och skäller, gnäller och slår sönder bena med svansen (som han inte kan sluta vifta på typ)) och det är tråkigt att inte komma hem till mitt glada hjärta. Gullhunden som inte låter mig ha maten ifred, som river mig och bits när man ska leka me han, som drar sönder armarna när man är ute med honom och som skvätter dreggel. Som sover brevid en när man är ensam, som lägger tassen i knät om man är ledsen. Som står ute i vattnet och vägrar komma tillbaka när man har bråttom hem igen, som jagar fåglar i skogen och försvinner i timmar. Min lilla vovve♥
Så öh ja, ville bara erkänna något pinsamt om mig själv! Nu ska jag se klart filmen. Pöss

Min första cykel utan stödhjul. Om jag minns rätt var den lila, men den kan nog varit röd också! Iallafall, den var så fin och jag älskade den. Så en dag när jag var ute och cyklade vid skolan så mötte jag en ledsen tjej. Och självklart stannade jag och fråga vad det var, och hon hade inget och göra och hennes mamma var inte hemma, så jag sa att hon fick följa med mig hem och leka med barbiedockor. Vi blev bestfriends på två sekunder... trodde jag.

När jag verkligen vill få fram något, och den jag ska säga de till vägrar att lyssna kan jag bli så arg att jag börjar gråta... det är inte för att jag är ledsen, utan för att jag blir så irriterad och jag vet inte vad.

Dumbledore säger till Harry: You need to shave, my friend.

Säger som alla, familj, pojkvän och vänner. Dom man får kärlek ifrån oavsett situation, dom som kan ställa upp vilken tid på dygnet, dom som kan släppa allt bara för att få vara med mig, dom som kan se på en när man mår dålig... dom som verkligen känner och som bryr sig om mig. Dom människorna förgyller mitt liv. Och min hund är jordens gosigaste, så varje helg gör han mig glad. 
Jag mår bra av att vara själv och att vara med massa människor.

Jag vet inte vart jag ska börja. Det är så mycket saker som påverkar mig. Jag antar att jag är ovanligt känslig, eller så döljer jag inte mina känslor så bra som alla andra.