Hej! Nu ska jag dela med mig av en negativ och några positiva saker, tar de tråkiga först.

 

Jag är ju inte en aggresiv person, för det mesta är jag glad och trevlig... rätt hjälpsam också. Men i fredags ville jag på riktigt slå läkaren jag träffade hos barnmorskan, han satt och flinade när jag berättade om mina mardrömmar angående att föda såkallat naturligt och sa att jag inte behöver oroa mig. Angående min foglossning, som jag btw ska be om att få kryckor för, sa han att "äsch, testa att jobba åtminstone 50% och se sen.." trots att jag sa att jag knappt kan ta mig ner till bussen? Och sen frågade han inte ens om mina sammandragningar, vilket var den största anledningen till besöket... men det gör inget för jag hade inte velat ha en gubbe på 65+ som kollade hur lång min livmodertapp var. Men summan av allt: Jag gick därifrån fly förbannad och har nu fått en ny tid hos en kvinnlig läkare, tur att jag har världens bästa barnmorska! Jag anser att har man ingen livmoder har man ingen rätt till att säga hur orolig jag ska vara inför en förlossning, eller hur löjligt det är med foglossning. Jag har i helgen gått och önskat att den här gubben ramlade och bröt/fick en spricka i svanskotan, då skulle jag säga till honom "ja men försök att jobba 50% iallafall, hur farligt kan det vara?!" (1. jag har brutit en arm samt fått en spricka i benet så 2. jag kan jämföra min foglossning med den smärtan jag kände då och 3. det är som att min svanskota har en spricka i sig, så enormt smärtsamt.)

 

Nu till det roliga, efter besöket hos mr. bajsgubbe så satte vi oss i bilen, lämnade Elvira hos hennes mormor och bonus morfar för att sedan fortsätta den långa resan upp till hede. Vi däckade i stugbyn vid 23 och vaknade utvilade dagen efter, bara drog oss i sängen i flera timmar innan vi klev upp och gjorde oss fina inför Per&Tinas bröllop. Alltså, SÅÅÅÅ fint! Jag grät en skvätt i kyrkan och även under hennes pappas tal. Kan ju erkänna att jag längtar galet tills det är min tur att stå vackert klädd i en vit klänning brevid min älskade M framför våra familjer och vänner♥ Sen vart det iallafall super god mat, dans och god tårta. Pga smärtan så vart jag mest sittandes, men jag hade lika trevligt trots det. Min kära sambo hade oflyt och fick feber under dagen, på natten var han super varm, låg och skakade å spydde :( Så himla otajming! Men trots det fick vi en bra helg tillsammans. Tack till Per&Tina för att vi fick vara med och fira med er ♥

Och idag fick vi erbjudande till en förskola som ligger alldeles i närheten, så Elvira skolas in nästa vecka på ett som ligger rätt långt bort men får i augusti byta... jag är såååå glad!
Å hur hemskt det än låter så ska det bli så skönt att hon börjar på föris, jag tror vi båda behöver det. Hon behöver få leka mer och jag vila mer... men såfort foglossningen är borta så kommer hon få vara hemma mer timmar än va hon är på dagis är min tanke. Alltså tänk att min föräldrarledighet är över nästa vecka? Huuuur har tiden gått så fort?