De senaste dagarna har varit riktigt påfrestande. I mitt senaste inlägg skrev ja att jag skymtade en tand. Lilla damens humör vart påverkat redan i helgen, en förövrigt väldigt trevlig helg, och i måndags kände jag första vassa kanten. Då eskalerade hennes dåliga humör och det har varit sura miner från 6-19. Jag har tröstat, lekt, blivit arg, blivit arg och ledsen på mig själv för att jag blivit arg, tröstat, vaggat och bara försökt göra allt för att underlätta. Få henne att tänka på annat än den onda tanden. 
Men oj, jag har känt mig som väääärldens sämsta mamma. Jag har sovit 2-5 timmar per natt, om man plussar ihop alla korta sovstunder. Jag har fått stå och vagga henne, tröstat och ammat fleeeera gånger under natten. Och sen förväntas jag klara av en hel dag med gnäll också? MEN jag klarar det. Jag har sagt åt henne att sluta gnälla några gånger, men direkt fått dåligt samvete och tröstat henne direkt. Hon vet ju inget annat än, å hon måste ju få uttrycka sig också. Men det är svårt ibland, tröttheten visar upp sin fula sida. Både jag och Elvira har klarat av dessa tre super jobbiga dagar och nu verkar tanden spruckit upp nästan helt så snart borde den inte göra lika ont längre. Håller tummarna! Jag saknar min glada tjej♥ 

Helgen som va var toppen! Jag, Ellie och min bror åkte till skogås på fredagen och firade min farmor. Efter det mötte jag upp Sonya på centralen, vi väntade på Mathias och när han kom tog han med Ellie hem. Så jag och Sonyyy gick och käkade å sen drack vi vin på en mysig pub. Det var verkligen super trevligt och jag vill göra det igen. Men där och då tyckte jag de va fruktansvärt jobbigt att vara ifrån Elvira och jag hade så dåligt samvete för att jag lämnade henne.. även fast hon var trygg och glad med sin pappa. Är inte det skumt? Hittade en artikel om mammor vs pappor som jag tyckte var så bra. Det stämmer ju tyvärr... Det är ingen (förutom Mathias) som ger mig beröm för att jag klarar av vakna nätter, gnäll osv. Men han får beröm om han skulle göra samma sak. Är inte det skumt ändå? Att det liksom räknas som mitt "jobb" att ta hand om vårt barn? OBS: Mathias är verkligen världens bästa pappa och hjälper till super mycket, och han unnar mig gärna kvällar hemifrån på tumanhand. Så inget elakt mot min fina sambo♥ Ni hittar artikeln > här <

I lördags fick vi besök, så vi bjöd på middag och efterrätt.. och i söndags bara mös vi hemma tills det var dags för Mathias att åka. Lika jobbigt varje gång! Nu verkar det dock löst sig så att vi får hyra ett rum så vi kan bo tillsammans någon vecka i månaden iallafall, längtar! ♥

 

Nu ska jag äta pizza, dricka en öl och se ikapp idol avsnitt. Lyx-onsdag. Längtar redan efter att få vakna upp brevid min fina tjej imorgon. Och på fredag ska vi på en liten familje-dejt.. äta ute och bara njuta av att få vara tillsammans alla tre igen. Vi saknar vår älskade sambo/pappa ♥ PUSS