I hope you will remember me♥

Två nattpass kvar sen två veckors ledighet, hur skönt?! Jag mår bra, ifall ni ville veta. Jag saknar mina barn, idag är en såndär dag då jag bara måste tillbaka... Det är förresten en jävla kontrast att vara tillbaka på verket, men det är gött. Livet är orättvist, men det viste ju vi redan eller hur? 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0