Jag har varit här i 83dagar. Imorgon är det halvtid. 84dagar är, 84dagar tills jag landar i sverige igen. Jag har inte varit ifrån mammi såhär länge förut!  

 

Igår höll jag på att bryta ihop. Usch, jag skulle kunnat packa mina väskor och dragit hem på direkten om det hade gått. Efter eftermiddagspasset så gick jag och kämpade för att hålla tårarna borta. Först så har det somsagt varit en krånglig vecka, sjukdomar och kulturkrock (ja det tog mig tre månader innan jag påverkades alldeles förmycket av skillnaden på det här livet och "det riktiga" livet hemma) och det hände även lite annat som inte är värt att ta upp på internet.

Igår slog madamM dom minsta ungarna (som är 3-4år) med pinnen, på händer och rygg.. framför ögonen på mig. Jag frågade såklart varför. Då svarade dom andra barnen att det var för att barnen förstört det sista dricksvattnet.. och då säger jag: Men nej, vattnet var "förstört" när jag kollade tidigare idag också. (det var ca en centimeter vatten kvar på botten av tunnan och det samlas alltid lite smuts längst ner)... Och då skrattar madamM och tydligen är det jätte kul i allafall, sen kom hon på att nej, jag slår dom med pinnen för att dom lekte med en mugg på marken.. 
1. Muggarna/tallrikarna/andra köksredskap ligger alltid på marken.. 
2. Svårt att skölja av muggen?
3. Är det verkligen värt att slå ett barn över? Och om du nu ska straffa ett barn, se till att du vet varför du straffar barnet. Är det pga smutsigt vatten? Eller en mugg som låg på marken innan dom ens började leka med den? 

Åh. Jag har ingenting att säga till om, men det gjorde så ont i hjärtat att se dom stå och få stryk.. utan en egentlig anledning. Hon ville bara slåss typ. Sen är det otroligt mycket skitsnack i byn, barnen berättar alltid om att någon sagt något om oss. Dagligen. Förståligt, då vi sticker ut en hel del.. men när skitsnacket sker framför ögonen på en, så tar jag iallafall lite illa upp.

Påvägen hem pratade vi om mat, det var fredag och vi pratade om alla hemma som säkert åt tacos eller något annat gott.. Sen kom vi hem till en skål ris, lite tomatstew och en fiskbit (som luktar kattmat, har skinn och ben kvar) då var jag påväg att gråta en skvätt igen. Så. Jävla. Trött. På. Äckel. Ris.Nu!!!!!!! Åååååh, hemlängtan blev inte bättre då. Men idag har det känts bra, och jag tror att en långweekend på capecoast kommer bli perfekt. Vi åker på onsdag och kommer hem på söndag. Planen är att sola och bada, äta god mat, dricka öl, gå på marknader, jag ska släpa med Sara och kolla på slavmuseeumet och på söndag ska vi kika på krokodiler. Ladda batterierna och komma tillbaka med massa energi och ett stort leende på läpparna.