2014!

Ska skriva som alla andra, nytt år=nya tag med bloggen (hahaha säkert!).. nej men det här året har jag inga löften eller något speciellt som ska göras. Jag ska satsa på att må bra och göra roliga saker. Jag skrev ju en liten årsresume i förra inlägget, och när jag tänker tillbaka på 2013 har jag bara bra minnen. Ett riktigt bra år!

I måndags åkte vi till CapeCoast, duschade (äntliiiiigen en dusch ♥), tog det lugnt och sen drack vi lite på stranden på kvällen. Här är några bilder, resten av bilderna stannar på min dator... gömd från internet föralltid.. hahhaha!
31 december vaknade jag upp klockan halv6 och kokade, hade runt 40graders feber och trodde jag skulle dö. Så jag sov hela dagen, fram tills middagen då jag drog på mig kläder och lite smink.. åt och sen bara väntade vi ut tolvslaget. 00.25 låg jag i sängen igen. Arg och tyckte så synd om Sara, hade så gärna velat vara med på hotellets stoooora fest.. meeen nej självklart får jag skithög feber, vem blir chockad? Inte jag! Repris på midsommaren i Paris 2012?
Dagen efter mådde jag lite bättre, så då solade vi, badade och åt vattenmelon. På kvällen spelade vi 'jag har aldrig' med två knäppa människor på stranden innan vi flydde upp till "festen" på hotellet.. hahaha jag vet inte om vi hade en bra resa eller om den bara var skrattretande dålig. Hahaha men skrattat har vi gjort så :)

Sendå, på torsdagen åkte vi hem igen. Såg det värsta jag någonsin sett. I en rondell så går det otroligt sakta, man hör folk ropa och sen ser vi att det är ett slagsmål i mitten av rondellen. Vad händer? Jo, vi ser ett 15tal vuxna män hålla i en något yngre kille.. hälla bensin över honom och sen trycker dom ner honom på en bänk. Dom som inte håller i honom står och slår på honom... inte med händerna. Utan med centimetertjocka pinnar. Det var så otroligt obehagligt. Jag vet inte ens om han lever idag. Och sjukt, för det var mitt i rondellen, mitt på dagen framför ögonen på barn och alla andra. Jag satt helt skakis hela resan hemma och kan fortfarande inte få ur det där ur huvudet.. det där är något som händer i film, inte i verkligheten! Åhh jag tycker så synd om honom!
 
PUSS.
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0