Hejsan! Nu är jag hemma igen. Och det känns väl sådär. Jag hatar känslan av att sakna folk. Det är den värsta. Jag känner mig ensam då, även fast jag inte är ensam och det vet jag ju om. Men nu vet jag att jag inte kommer träffa familjen uppe i luleå eller Sonya på ca 8månader och det krossar mig en aning. 

Jag har varit med om en underbar vecka på irland. Totalt älskade landskapet och det kanske ni kan förstå genom att se den här bilden?! Iallafall. Jag minns att jag under promenaden jag tog när Sonyyy jobbade tänke "Nu känner jag mig hel" och med det menade jag alltså att jag kände mig genom glad och så vidare. Jag trivs med livet och allt det. Och det gör jag verkligen, jag har så mycket roligt framför mig och jag har haft en väldigt bra sommar.

Men jag saknar folk och jag har gått igenom en del saker den här sommaren också. Jag har hållit ett ganska högt tempo och det känns som om allt kommer ikapp mig nu. Jag ska försöka att inte tänka så mycket. Jag ska försöka!