Åh känslan av att sakna någon. Jag saknar ju jämt någon, eftersom min familj bor lite här och var i landet. Men nu har listan blivit längre och jag går ständigt runt med ont i magen typ. Och jag börjar få lite panik över hur jag ska klara mig i ett halv år utan min bejbiiis! Jag har lite ångest över det och jag ber till gud (hej jag tror fortfarande inte på dig men kom igen! En liten bön kan du väl ta från mig iallafall... haha) att min bebis kommer vänta på mig hemma och att han finns där å är glad när jag kommer tillbaka♥