Vi var tillsammans hela ettan, tvåan och trean. Men vi var små. Vi brukade göra sällskap hem från skolan, pussas i en kojja och varje alla hjärtans dag kom Adam, med sin pappa och lillebror, hem till mig med rosor och choklad. En gång fick jag en nyckelring, den var jätte fin... tyckte jag då! Haha, fast jag vet inte riktigt om man kan räkna de som min första kärlek? Vi var ju så små.

Jag tycker min riktiga första kärlek är Emil♥

Han är den första jag verkligen älskat, den första som fått veta allt om mig. Han gör små saker, som gör mig så galet kär. Sen så vet han precis hur han kan göra mig förbannad. Galet. Han kan göra mig så sur på honom, och sekunden efter är jag jordens lyckligaste. Allt tackvare honom. Jag tror att det är kärlek, eller hur?

Varje söndag, när jag ska tillbaka till uppsala.. och bort från honom, så saknar jag honom sekunden efter att han stängt dörren efter sig. Jag vill bara springa efter och hålla kvar honom, packa ner honom i min väska och ta med honom överallt.

♥