Ååååååh lycka!
Koftan som tjejen vid bussen hade.. hittade jag på indiska. Den typ enda affären jag inte letat som en tok i. Men stooort ♥ på den.
Och vilken tur jag, victor och resten har med vädret, känns som om de kommer bli en mysig kväll. Håller tummarna!
Jag har fortfarande känslan av att jag vill springa fram och krama alla jag möter, även när jag stressade från skolan, genom gränby och allt så hade jag bara den där super coola känslan.
Alltså det är väldigt ovanligt för mig därför skriver jag om de, jag brukar alltid oroa mig över något. Men nu är det som "äsch, de kommer gå bra! Annars kan vi ju kramas" Hahaha!

På bussen kom jag att tänka på en sak, tänk hur många "liv" man lämnar efter sig?
Som jag tillexempel.
Liv 1: Jag flyttade från mitt barndomsliv i Vega, Stockholm när jag var 6år.
Liv 2: Jag flyttade från skogås, Stockholm när jag var 10år, och lämnade då alla mina kompisar och min skola och allt bakom mig.
Liv 3: Det var väl när jag började frösan, och lämnade edsskolan.. De blev en stor förändring i mitt liv.
Liv 4: Jag flyttade hemifrån, lämnade östhammar och de flesta jag kände bakom mig men behöll dom jag tyckte bäst om.
Liv 5: Jag lämnade någon jag älskade och insåg att jag klarar mig.
Man klarar sig nog alltid. Titta hur mycket jag har lämnat. Men hur mycket har jag inte fått? Och det här vara bara några exempel, de finns säkert fler såkallade liv, haha.
Alltså jag förstår om det blev rörigt, men jag hoppas ni fattar lite ialf :)

Men ni får ha en trevlig kväll!
Och kram på er alla, (haha) ♥