Mitt liv är helt upp och ner, egentligen vet jag inte ens va jag gör. Hur kan jag längta tillbaka till staden jag hatade så mycket i vintras? Jo, jag saknar ensamheten, att bo själv och ta hand om sig själv. Jag känner mig kvävd när jag inte kan gå ut utan att behöva säga vart jag går, ett exempel bara.
Jag saknar skolan, som jag hatade så mycket hela förra året. Men det är kanske bara för att jag har roligare ämnen i år. Och så kommer ju all planering kring studenten.
Jag undrar hur jag kommer bli, utan allt de här. Jag undrar om jag orkar allt.
Hur kan man längta efter något som gjorde/gör en så illa?
Jag är lite förväntans full, jag längtar liite tills den 15 augusti.. när jag flyttar mitt pickåpack tillbaka till rummet i uppsala. Jag vill så gärna använda min lön till alla grejer jag vill ha till rummet.
Meeen planen är: Dator (+sims3!), hårddisk, mobil, resa, vattenskydd och fjärr till kameran. PUNKT!
Men shoppoholicen i mig lever sitt egna liv, hoppas de stillas efter datorköpet.
Och från å med nu är det jag. Bara jag. Shit jag är ung ett kort tag till.. eller ja, ni fattar. Varför ska jag bry mig om andra? Mitt liv från och med nu, jag gör vad jag vill.

exakt tio dagar kvar på jobbet! feeling good!
puss!