Halloj!

 

Ingen aning om hur jag ska skriva detta så jag kör bara.

 

Den 15e var vi ju då på mall of scandinavia samt diverse ärenden, därav så var vi borta hela dagen och kom inte hem förrän 2130~. Vi gjorde oss i ordning för sängen, därefter färdknäppade vi och jag somnade strax därefter, ungefär vid 00:00~. En timme senare så väcks jag av att en uppspelt Johanna står i dörren o ropar mitt namn, "Mathias, MATHIAS, du måste upp nu!".. Då förstod jag ganska fort vad som höll på att hända.

 

Sprang in efter henne in på toan där vattnet hade gått o ytterliggare en värk satte igång, då hade hon haft värkar i en timme. Färdknäppen hade uppenbarligen gjort sitt jobb.

 

Efter samtal med barnmorska så ställde sig Johanna, två alvedon rikare, i duschen medans jag tog tag i diskberget* vi hade sparat på.

 

Efter ytterliggare en och en halv timme så ringde vi Danderyd igen och dom bad oss komma in. Jag flängde och far, uppenbart stressad enligt vissa, lugn som en filbunke samt koll på allt och lite till enligt somliga.

 

Väl på danderyd.. (Allt härifrån fram tills förlossningen har nästan flytit ihop till en stor svart massa, så skiljer sig min och Johannas historia så är det säkerligen hennes som stämmer).. Så visades vi in på ett rum med två sängar. Dom fäste två band runt Js mage, en för att mäta värkarna och en för att se så Elvira mådde bra. Därefter kontrollerade dom så att Elvira fortfarande låg som hon skulle, med huvudet nedåt, vilket hon såklart inte gjorde tyckte den första barnmorskan som kallade in en kollega för att få en andra åsikt. Barnmorska nr2 tyckte samma sak och en läkare kallades in för att göra ultraljud, där de mycket riktigt visade sig att Elvira låg med rumpan nedåt.

 

Efter en snabb diskussion om alternativen så bestämde vi oss för kejsarsnitt. Preliminära tiden var 0615 eller något liknande. Därefter fick J någon slags medicin för att stoppa värkarna.

 

Tiden bara flög förbi även fast vi bara låg i en varsin säng inne i rummet och försökte sova, plötsligt var klockan kalle men i sista sekund så sköts operationen upp och vi fick en ny tid vid 0815~. Också den tiden sköts upp, nu började man bli otålig.

 

Så, klockan 0940~ så körde vi upp till operations-avdelningen för sista gången och klockan 1000 så sattes operationen igång. Jag var nervös som aldrig förr och Johanna var livrädd vilket i sin tur skrämde upp mig också. Mina händer skakade alltså okontrollerat när jag höll dom rakt ut framför mig. Sen av bara farten, klockan 1008 så kom hon, de lilla miraklet vi bara gått och väntat på i alla dessa månader. Som Per Gessle en gång sjöng "Här kommer alla känslorna på en och samma gång", alla bra känslor bara välde över en när man hörde henne skrika för första gången, man visste inte riktigt var man skulle ta vägen helt ärligt. Ren glädje.

 

Jag fick följa med barnmorskan ut till ett litet rum jämte operationssalen, där jag fick klippa navelsträngen. Eftersom Elvira hade legat i säte så länge så låg hon med benen nästan uppe vid öronen, såg riktigt läskigt ut och jag undrade för en sekund om dom brytit båda benen på henne när dom tog ut henne men min tanke avbröts av att barnmorskan berättade just det om att hon legat i säte.

 

Därefter bar jag in Elvira och la henne hos J. Medans dom sydde ihop J igen så kunde vi bara beskåda den lilla tjejen som nu låg hos J och le.

 

När allt var klart rullade dom ut J till en uppvakningsavdelning, aldrig varit så stolt som när jag bar Elvira på vägen dit, alla kollade och log, jag log tillbaka fast ännu större, bättre och snabbare.

 

Där blev vi kvar ett par timmar, som bestod av amning, mätning och vägning. Elvira mätte 50cm och vägde 3400 gram.

 

Sedan fick vi komma upp på avdelningen vi skulle kalla hem i ett par dagar. Vi bara mös, mös och försökte vakna till ur chocken jag tror vi både led av.

 

Jag känner mig så stolt, både över den lilla flicka vi nu har men också över min kära sambo som har varit så otroligt stark hela graviditeten, hon har drabbats av allt och lite till och ändå krigat vidare. Tack för att du gav oss våran dotter.

 

 

 

*Det här var alltså ett berg av disk, att jämföra med höjden av Kebnekaise ungefär.