Vid 8 åkte vi iväg till operationsrummet, men så var det en som precis fick åka in pga bebis hade haft svagare hjärtslag så vi fick åka tillbaka till rummet och vänta i en timme. Sen var det vår tur. Mathias fick en fin overall och vi fick jätte fina mössor. Så skulle dom lägga spinal i ryggen vilket gick bra och någon minut senare var kroppen bortdomnad från bröstet och neråt. Det var då jag fick panik. Jag insåg då vad som skulle hända, dom skulle öppna upp hela min mage för att ta ut bebis och jag skulle ligga vaken å höra allt! Alla jobbade med fart och jag kände mig lite stressad, men M satt och lugnade ner mig. Vid 10.00 började dom å de enda jag kände var att dom tröck och buffade på magen. 10.08 hör vi henne skrika för första gången, båda vart tårögda. (Låten som spelades på radion var fun- we are young haha) Jag får se henne, sen fick M följa med in till rummet brevid och klippa navelsträngen å sen kom dom ut med henne och hon fick ligga på mitt bröst. Finaste sekunderna i mitt liv.

10.34 var jag ihop sydd och klar, så skulle dom flytta över mig till en annan säng och jag ser hur dom flyttar mitt ben fast jag känner att de ligger kvar... så skum känsla! Jag fick ligga på uppvaket i någon timme och allt eftersom fick jag tillbaka känseln i kroppen. Elvira ammades och de va så himla mysigt! Hon vägde 3400gram och var 50cm lång. När känseln var helt tillbaka åkte vi upp till avdelningen, M gick stolt med Elvira. Sen vart det två dygn på sjukhuset, de bestod mest av att lära oss byta blöja, amma, mysa med lillan och kolla film. Jag hade det jobbigt att röra på mig i å me snittet.. men det verkade läka bra så vi fick åka hem på torsdagen.