Våran bebis-historia ♥

Min sista dag som sjukskriven, fyfan va jag ser fram emot att få rutiner igen. Jag ska ta en promenad in till centrum, hämta lite paket och fylla på busskortet... funderar på att åka in till stan också men jag får se hur jag känner mig efter promenaden som är några kilometer. Min kropp är verkligen inte sig själv längre!
Det kommer som ni förstår bli massor om bebis i bloggen, så jag tänkte berätta lite från början.

När vi får frågan "var det planerat" så säger vi både ja och nej. Jag har alltid påverkats så himla negativt av ppiller, så vi bestämde att jag skulle skydda mig hormonfritt. Så jag betalade för ett helt år med naturalcycles, ett preventivmedel som går ut på att man tar tempen varje morgon och iåme att man får högre temp vid ägglossning osv får man dagar i appen som visar när man är "skyddad" och när man behöver skydda sig... vi slarvade. Båda visste risken/chansen men ja, vi slarvade iallafall. 
Och jag fick bara ondare och ondare i brösten, det vart så illa att jag ville gråta när jag tog av mig bhn och jag vaknade av smärtan som uppstod när jag skulle vända mig på nätterna. Så en morgon när jag (som vanligt) vaknade innan Mathias gick jag upp och tog ett test, ett sånt där super billigt (och opålitligt typ) som jag hade hemma... Ett starkt streck syntes från avståndet (satt någon meter bort och väntade i fem minuter)... så jag tänkte "falskt alarm!". När jag tar upp det för att gå å slänga det ser jag de där andra yttepytte-suddiga strecket. Så jag tog fram google, och japp... flera gravida har sett ett så suddigt streck. Jag fick panik.
 
Fixade frukost, väckte M och vi satt ute på balkongen som vi just fått klart. 27juni och jag hade planerat flera vin-kvällar med en godvän och skvaller på balkongen under sommaren... Så jag visar en bild på testet, frågar hur många streck han ser. Efter ett tag säger han 2. Efter ett tag förstår han också att det är mitt test och världens leende dyker upp i hans fina ansikte. Vi bestämde dock där å då att vi skulle göra ett bättre test, så hela dagen går vi runt och låter bli att tänka på att det kanske låg en bebis i min mage... lättare sagt än gjort, men vi köpte nya test och jag har nog aldrig längtat efter att få gå och lägga mig så mycket. Jag vaknade vid 7tiden dagen efter av att Mathias låg och kollade på mig... "är du inte kissnödig än?!" haha♥ 
Så jag gick och gjorde testet, fort på med locket och kastade tröjan över stickan. Sen gav jag de till M och han fick läsa av de efter att timglaset slutat snurra... sen gav han mig de:
Så det vart aldrig någe vin och skvaller på balkongen... men alltså känslan att se detta. Jag vart överlycklig samtidigt som jag fick panik.. det går inte att beskriva. Det låg någon i min mage! Vi gick runt hela dagen, eller den kommande veckan och försökte smälta det hela... att säga pappa och mamma till varandra, haha jag minns när jag sa Pappa Mathias första gången, leendet och paniken som blandades... skulle vi klara av de här? Men det var en glad överraskning och vi vande oss snabbt vid tanken på att bli tre. Jag mådde bra i några veckor till innan mitt illamående slog till och den historien vet ni ju redan om.

I vecka 9 tog jag min första magbild, på den här bilden tyckte jag att jag redan såg gravid ut... min mage hade ju redan börjat bli stor. Hahaha jag kollar tillbaka och bara skrattar åt mig själv: 
Några veckor senare, tror det var i vecka 13 tog jag en till bild och om man jämför med bilden ovan så har jag blivit liiiite större... men det är ju minimal skillnad:
Vi berättade för familjerna och de närmsta vännerna från vecka 7 och framåt, i vecka 13 gick vi ut med det på internet och nu sitter jag här i vecka 20 och bara tok längtar tills nästa onsdag då vi ska få se våran lilla igen. Rutinultraljudet, då ska vi se att han växer som han ska... och vi ska även få se om det är en liten kille som ligger i magen. Jag har varit säker på de hela tiden, men vet ju att det faktiskt lika gärna skulle kunna vara en liten tjej som ligger och sparkar på min blåsa hela dagarna haha ♥ 
Min fina lilla familj ♥ 

Kommentarer
Postat av: Mammi

Sötisar:))

2015-09-30 @ 19:35:23
Postat av: Anonym

Morbror Christopher kommer skämma bort massor när man får va barnvakt. :D Hoppas att du mår bättre o att allt går bra.

2015-10-01 @ 08:13:01

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0