I min mage ligger det just en liten tjej på ca 20cm. Hon blir bara starkare och starkare för varje dag som går, det märks på sparkarna och hennes rörelser i magen. Jag är så glad över att kunna jobba igen! Visserligen är jag fortfarande väldigt trött, jag spyr någon gång då och då fortfarande och jag kommer få dras med foglossningen... men jag klarar av att komma upp om dagarna nu till skillnad från i somras då jag spenderade större tiden i sängen/soffan. 

Mitt humör har varit hemskt den senaste veckan. Det kom alltså en hel hög med hormoner i vecka 22 först, och dom är väldigt svåra att hantera. Jag är trött, har ont och mår illa å då är det inte enkelt att känna sig stor och ivägen, att hantera när alla känslor kommer samtidigt för jag kämpar redan med allt annat just nu. Så den här veckan har jag gråtit, massor, å jag och M har bråkat... under en dag bråkade vi mer än vad vi har gjort på ett helt år. Jag kände mig mest oförstådd och irriterad och M förstod väl inte riktigt vad de var som hände. Båda satt och sa förlåt och pratade ut om allt som blivit knas, så vi är sams och det är ju så mycket enklare. Imorgon kommer han äntligen hem igen efter nästan en hel vecka på jobbet, ska bli så himla skönt att slippa vara ensam! Jag tror att det bästa när jag blir arg å ledsen skulle vara att få en lång kram och ett "de blir bra älskling" ♥

För ett år sen ungefär va jag och min mor i NewYork, jag hittade en klocka som jag vart kär i men pga av tidigare resor samma år och nytt jobb så ville inte köpa den då klockan var dyr. Såhär ser den ut: