femtusen svenskakronor...
Jag tror det svåraste för mig att förstå, eller hantera, är att deras liv fortsätter som vanligt... allt det jag lärde mig när jag bodde i Ghana, allt jag blev van vid, barnens rutiner... allt det fortsätter. Allt är som vanligt fast utan mig. Och här sitter jag i sverige och saknar allt som sjutton. Jag hoppas att barnen tänker på mig med ibland. Det skulle vara så mycket enklarare om dom hade facebook, eller en mejladress... så att vi på något sätt kunde prata enklare och skicka bilder osv.
Jag har kollat på videos idag, att få höra barnen prata och skratta gjorde mig så glad. Allt kom tillbaka lite mer, lite starkare minnen. Jag satt och skratta till alla tokigheter dom gör, samtidigt som de kom några tårar. Det är så svårt att förstå hur jag ska känna, jag är så glad samtidigt som jag är så ledsen. Väldigt konstigt, och kanske därför det har dröjt så länge innan jag försökte ta hand om detta... men nuså, nu har jag börjat. Och nu vet jag även att jag måste tillbaka. Jag träffar hellre barnen en gång till och mår så här igen, än att aldrig mer träffa dom. Jag vill bara se att dom har det bra... utan mig.
Hej.
Jag har tittat in på din blogg då och då sedan Volontärresor länkade den och känner att jag nu måste skriva något. Jag va i Ghana i höstas och kom hem i November. Ibland är det läskigt hur mycket jag känner igen mig i varje ord du skriver, om hur det kändes att säga hejdå, att komma hem, om tiden där nere och här hemma.
Om tre veckor åker jag tillbaka till Ghana och är livrädd för hur jag kommer känna efter att ha lämnat barnen IGEN. Men när jag läste vad du skrev om att det är värt att må så där igen, bara för att få träffa dom igen så gick det upp för mig. Det kommer vara värt det hundra gånger om!
Tack för att du delar med dig:)
Bodde i Tamale och var där i 9 veckor. Jag och min kompis som jag var där med har byggt upp ett nytt barnhem till barnen och det är en av anledningarna till att vi ska åka tillbaka, stannar i 7 veckor denna gång :). Vi har fixat allt själva, vilket verkligen var lättare sagt än gjort med visum, försäkring och allt som måste fixas. Härligt att du ska åka tillbaka nästa år! Tror inte ens man kan föreställa sig hur det kommer vara att träffa barnen igen.
Har ingen öppen blogg för tillfället och hittade inte din mailadress men tänkte höra hur du gjorde med dator osv när du var där, vi hade varken med oss dator eller iphone men tänkte ha det denna gång. Har sett att du bloggat och lagt upp bilder när du var i Ghana. Hur funkade med wifi eller laddade du över bilderna på internetcafé? Vi har ganska många att uppdatera i och med vårt insamlingsprojekt och nya barnhemmet så om du vet hur man kan lägga ut bilder där nere får du gärna höra av dig. :) Skriver min mailadress. (eller facebook, Madeleine Nordström heter jag där)
