Jag saknar er så mycket att det gör ont, men det var värt varenda sekund.








Blödiga Johanna! Nej usch, sitter och glor bilder. Vill börja med fotoalbumet, bara gräva ner mig bland massa kort, glitter, klister och färgglada pennor och bara trixa. Men 10000 bilder har jag att gå igenom och vilka ska jag välja. Skulle kunna rensa ner dom ganska enkelt till ca 5000 bilder. Men sen blir det jobbigt. Alla dagar, iallafall mot slutet, var speciella och det finns så många fina bilder på mina fina barn. Samtidigt blir jag ledsen över att tänka på dom, undrar hur dom har det och hur länge Kakan legat på marken och gråtit idag. För gråter barnen där så är det ingen som plockar upp och tröstar. Gud, jag skulle göra vad som helst för att få plocka upp henne igen å bara kramas tills hon somnade i famnen, som hon gjorde varje dag. Åååh mitt hjärta! ♥
Kommentarer
Trackback