Nu så, Evelyn är 12 dagar gammal. Jag är 24år och har alltså varit två barns mamma i tolv dagar... förstår ni hur sjukt det känns? Jag har svårt att ta in det, men vilka fantastiska dagar! Elvira har fått en ny favorit som hon gärna har i knät och pussar på, lite svårt att veta hur hårt hon kan klappa på Evelyn... men det lär hon sig. Evelyn är hittills väldigt lugn, gör inte mycket väsen ifrån sig och hennes dagar ser ut typ såhär: Äta, sova och bajsa... sen upprepas det om och om igen.

 

Så Evelyn var planerad att komma den 28/6 via ett planerat kejsarsnitt men hade lite andra planer. Jag hade den plågsammaste veckan någonsin men det var hon värd. Nu börjar hela långa historien:

-Natten mellan den 7-8juni hade jag de första förvärkarna som gick att klocka, mellan 22.00-02 låg jag vaken och hoppades på att de skulle bli mer regelbundna så jag fick väcka M... men icke, istället somnade jag mellan två värkar och vaknade upp på morgonen utan minsta smärta. SÅ besviken. Under dagen den 8juni hade jag ca 2värkar i timmen... inte mycket men fortfarade rätt påfrestande.

-Den 9juni gick första biten av slemproppen.. (Obs: googla inte bilder *spyr*) och förvärkarna fortsatte. 
-Den 10juni åkte vi in till förlossningen för att kika så att Evelyn mådde bra då jag inte kände av henne lika mycket längre samt att det kom blod med slemproppen... uschhhh! Men hon mådde fint och vi fick åka hem. Hade en go helg med massa bus och god mat. Försökte hålla igång så mycket foglossningen och förvärkarna tillät, tänkte att rörelse kanske kunde få förlossningen att starta. Här var jag ganska uppgiven och leds, jag hade så ont och visste inte hur jag skulle överleva till den 28. Man kan ha förvärkar i flera veckor tydligen.

-Den 12juni blev värkarna mer regelbundna och jag blödde ännu mer än tidigare. Elvira hade dragit på sig höstblåsor, en blåsa i munnen gjorde att hon inte åt annat än ersättning på en hel vecka och va alltså hemma från förskolan. Jag hade så pass ont att vid lunch ringde jag hem M och även min mamma som kom och tog hand om Ellie medan jag och M åkte till förlossningnen ännu en gång. Bebisen mådde bra och dom undersökte även mig. Jag var öppen 1cm men tappen var omogen. Vi fick gå en promenad på en timme och sen undersökas igen... Värkarna vart värre efter att dom retat tappen men inte tillräckligt regelbunda. Efter 6timmar åkte vi hem. Köpte med donken och värkarna va så jobbiga att jag fick andas igenom dom. På natten kunde jag sova gott ialf!

-13juni. Grät på morgonen när M och mamma skulle åka då jag fortfarande hade värkar, dock inte super regelbunda men jag visste inte hur jag skulle klara av att ta hand om Elvira ensam en hel dag när jag då och då fick ställa mig på alla fyra och andas i en minut... oförmögen att göra något annat under värken. Så det slutade med att mamma stannade hos oss♥ Det vart en lugn dag men promenad och lek. Mamma åkte hem på kvällen.

-14juni... på natten hade jag fått ta värktabletterna jag fick från förlossningen som hade lite morfin i sig, stod på alla fyra och andades igenom värkar men kände ändå att jag klarade av att vara hemma ensam med Viran. Vi gick en kort promenad till lekparken och väl där satt jag mest å tittade på. Mathias fick sluta tidigare den dagen så runt 15 gick vi en promenad till affären för att köpa middag. En sväng som tar ca 30min i vanliga fall tog denna dag 2timmar. Nu började smärtan på riktigt. Påvägen till affären gick det OK, Mathias jagade efter Elvira som sprang och plockade blommor och jag hade värkar med 5-6minuters mellanrum. Hanterbara. Utanför affären fick vi stanna pga en värk och blev omsprungna av en gubbe som även snodde den sista grillade kycklingen framför våra ögon... så vi handlade ingen middag för vi kom inte på något annat. Vi köpte majs och en citron fanta till mig. 
Påvägen hem eskalerade smärtan och värkarna kom oftare. Vi skulle stannat vid lekplatsen men då jag stod i gräset på alla fyra och de kändes som att jag både skulle spy och bajsa på mig så struntade vi i det och tog oss hemåt i den långsamma takt jag förmådde. Lyckan i denna stund var att Elvira åt sin första fasta föda på en vecka, majs som M gav henne direkt ur burken haha. "Detta måste va den skummaste promenad jag någonsin gått... du står på alla fyra i gräset och stånkar och jag står och matar barnet i vagnen med majs direkt ur burken..." hahahaha ♥

Jag hann krama några bänkar och stå i gräset ett antal gånger påvägen hem.. men konstigt nog kändes det inte ett dugg pinsamt. Jag kände mest att det var nödvändigt för att överleva typ.

Väl hemma hoppade jag direkt in i duschen, med en pall. Där satt jag och duschade ryggen varm under värkarna. Vid 18 ringde jag förlossningen och sa något i stil med "Är inte det här riktiga värkar så kommer jag inte överleva fram tills den 28de..." (dramaqueen) så dom bad oss komma in till 19tiden. Jag ringde min mor, hade även pratat med Kjell tidigare så dom var förvarnade. Dom skulle äta klart och sen hämta Elvira. Efter en hemsk halvtimme så märker jag att det börjar rinna, vad jag tror fostervatten, så jag ställer mig upp. Fick panik när jag såg att det rann blod!!! Skyndade in till M som badade Elvira, så det vart en snabb påklädnad och ner till bilen. Elvira fattade inte vad som hände haha! När vi kom in till förlossningen vid 19tiden hade jag sååååå ont.

Det var hela långa berättelsen. Ha de gött! Nu ser jag fram emot en sommar men min älskade sambo och våra två fina döttrar. Elvira går sin sista vecka på förskolan nu sen har hon sommarlov i ca 6 veckor. Mathias har två veckors praktik kvar sen är han hemma i 5 veckor. Ska bli så himla mysigt. PUSS

Nu är jag färdig med att vara gravid för denna gång känner jag, 19 dagar kvar och krämporna blir bara fler å fler. Förvärkar, minimal blåsa, små blödningar och smärtan (foglossning samt nerv i kläm) blir inte mildare ju tjockare jag blir. BLÄÄ! Kom nu bebis, vi längtar♥ Men utöver alla minus så finns det självklart plus, jag älskar att känna när h*n har hicka och alla rörelser, trots att revbenet kan få sig en rejäl spark ibland så är det häftigt. Jag gör liksom en människa, igen. Spänningen inför att få åka in till bb och sen ta med en till liten skatt ut därifrån. Kommer h*n bli lik mig eller Mathias? Elvira är ju en kopia av min älskade sambo och jag hoppas bebis också blir det♥

De var väl typ vad jag har att dela med mig av just nu, vi går mest och väntar. Bebis bb-väska är packad men inte min eller Mathias.. de får bli en sista minuten grej. Samma som Elviras sova borta väska. När vi är på bb får hon vara hos mormor&nästanmorfarKjell, de kommer bli toppen. Ellie har några veckor kvar på sin förskola, sen får hon sommarlov juli och i mitten av augusti börjar hon på en ny förskola. Längtar efter sommarn, bebis och att få ha M hemma en längre tid ♥