Jadu, var ska jag börja..

Evelyn har nu hunnit bli en och en halv månad ungefär. Det har inte varit någon dans på rosor men allt jobbigt vägs ändå upp i slutändan av mys och bus.. Det är ju främst Elvira som står för myset och buset, Evelyn är inte så duktig på någonting än, annat än att äta kanske.. Inte jätteduktig på att sova heller faktiskt. Men sånt är livet.

Tänkte lite kortfattat skriva en förlossningsberättelse sett ur mitt perspektiv.

Som Johanna redan skrivit så gick hon med förvärkar i lite drygt en vecka innan det var dags. Det var hemskt, hemskt att se min älskling ha ont så pass länge och ofta, utan att kunna göra något.

Den 14 Juni så slutade jag lite tidigare än vanligt från skolan och var hemma vid 1430 ungefär. Johanna gick enligt dåvarande rutin alltså med värkar i höger och vänstervarv. Vi bestämde oss att ta en promenad till Coop vid 15-tiden, tanken var väl dels frisk luft och dels att en promenad kanske skulle sätta fart på saker och ting.

På vägen till Coop så fick vi stanna några gånger för att Johanna fick så kraftiga värkar att hon fick ställa sig på alla fyra på gräsmattan för att anda sig igenom värken. Strax innan entrén så kom ytterliggare en värk varpå vi blev passerade av en herre i 50-års åldern. När vi sedan gick in för att ta den grillade kycklingen som vi planerat att äta till middag, såg vi snopet på när ovan sagd herre tog den sista kycklingen. Vi kunde inte bestämma oss för något annat att äta, så vi tog ett 3-pack majskonserver som vi tänkte att Elvira kanske ville äta, då hon varit sjuk i några dagar och knappt ätit något.

På vägen hem fortsatte värkarna för Johanna och proceduren att ställa sig ner på alla fyra på gräsmattan upprepades ett stort antal gånger, alltmedan jag gick och matade Elvira med majs direkt ur burk. Jag sa något i stil med "Det här är nog den skummaste promenad jag någonsin tagit.", det stämmer verkligen.. Sen hör det väl inte till vanligheterna att vara på "skumma" promenader heller iofs.

När vi kom hem så hoppade Johanna in i duschen och jag vill minnas att jag och Elvira satte oss i soffan och kollade på Shrek eller något sånt. När Johanna duschat klart så gick hon iväg och ringde till förlossningen medan jag gick och började bada Elvira. Efter en stund så stormar Johanna in i badrummet och säger att hon blöder samt att vi ska åka till förlossningen. Hon hade redan hunnit med att ringa sin mamma om att dom var tvugna att hämta Elvira. Jag slog världsrekord i att klä mig och Elvira. Tyckte lite synd om Elvira som antagligen inte fattade någonting av vad som hände.. "Mamma och pappa är helt plötligt jättestressade och nu ska vi helt plötsligt ner till bilen?"

När vi kom fram till förlossningen så fick vi direkt ett rum och Johanna fick lägga sig på en brits med massa sensorer på magen. Allt såg bra ut och hon fick medicin för att stoppa värkarna.

Elvira höll just på att somna när vi stannade vid förlossningen men var nu istället klarvaken och ganska missnöjd med att vara fast inne i ett litet rum utan leksaker, eller jo leksaker fanns det ju, men dessa var antagligen ganska dyra och inte för barns nöje.

Kände mig otroligt maktlös då det enda jag kunde göra var att ta hand om Elvira och försöka underhålla henne medan Johanna låg i plågor. Efter ett tag så tog vi beslutet att jag skulle ta med Elvira till bilen och försöka få henne att somna. Sagt och gjort, jag knatade ut med Elvira och började köra, tror hon somnade redan på tredje vändan runt sjukhuset. Efter några vändor till så parkerade jag utanför förlossningen igen och väntade på att Lena och Kjell skulle dyka upp. När dom väl kom körandes så var det ganska snabba ryck, bar över allt från vår bil till deras bil och bytte nycklar, sen var det tack och hej.

När jag kom in till Johanna igen så fick vi ganska snart reda på att vi stod först i kö för kejsarsnitt, det enda vi väntade på var att en barnmorska skulle få tid att följa oss upp. Det gick ganska snabbt vill jag minnas efter det, en barnmorska dök upp, sen bar de av upp mot operationsavdelningen.

Fick dra på mig en blå overall och ett hårskydd sedan var det direkt in i operationssalen. Väl där blev vi väl mottagna av trevliga läkare och sköterskor som fick mig i varje fall att känna mig trygg.

Inne i operationssalen var det snabba ryck, det som tog lång tid var väl egentligen bedövningen och sedan vänta på att den skulle börja verka. När det väl var gjort tog det bara några få minuter innan vi hörde det där vackra skriket av förtvivlan och vips så utbyttes alla känslor mot glädje. 22.04 föddes vår andra lilla dotter.

Efter att jag klippt navelsträngen så fick jag ta med mig Evelyn ner till avdelningen där vår barnmorska jobbade medan Johanna syddes osv. Barnmorskan hade så många fler patienter att ta hand om att vi inte kunde stanna där uppe med Johanna. Jag fick sitta i personalens fikarum med vår nyfödda och ett par mackor i två timmar innan vi till slut fick gå upp till Johanna igen som nu låg på uppvaket. Vi var båda helt slut och ville bara komma ner till vårt rum för att vila. Tog ytterligare en stund innan Johanna fick grönt att vi kunde åka ner, väl där möttes vi av mackor och saft som bokstavligt talat slukades.

Resten av tiden på BB är mest en dimma egentligen, vi bara njöt och på samma gång längtade efter hem och Elvira.

Det var väl så kortfattat jag kunde få till det.

Tack för mig.