Våran bebis-historia ♥
Min sista dag som sjukskriven, fyfan va jag ser fram emot att få rutiner igen. Jag ska ta en promenad in till centrum, hämta lite paket och fylla på busskortet... funderar på att åka in till stan också men jag får se hur jag känner mig efter promenaden som är några kilometer. Min kropp är verkligen inte sig själv längre!
Det kommer som ni förstår bli massor om bebis i bloggen, så jag tänkte berätta lite från början.
När vi får frågan "var det planerat" så säger vi både ja och nej. Jag har alltid påverkats så himla negativt av ppiller, så vi bestämde att jag skulle skydda mig hormonfritt. Så jag betalade för ett helt år med naturalcycles, ett preventivmedel som går ut på att man tar tempen varje morgon och iåme att man får högre temp vid ägglossning osv får man dagar i appen som visar när man är "skyddad" och när man behöver skydda sig... vi slarvade. Båda visste risken/chansen men ja, vi slarvade iallafall.
Och jag fick bara ondare och ondare i brösten, det vart så illa att jag ville gråta när jag tog av mig bhn och jag vaknade av smärtan som uppstod när jag skulle vända mig på nätterna. Så en morgon när jag (som vanligt) vaknade innan Mathias gick jag upp och tog ett test, ett sånt där super billigt (och opålitligt typ) som jag hade hemma... Ett starkt streck syntes från avståndet (satt någon meter bort och väntade i fem minuter)... så jag tänkte "falskt alarm!". När jag tar upp det för att gå å slänga det ser jag de där andra yttepytte-suddiga strecket. Så jag tog fram google, och japp... flera gravida har sett ett så suddigt streck. Jag fick panik.
Det kommer som ni förstår bli massor om bebis i bloggen, så jag tänkte berätta lite från början.
När vi får frågan "var det planerat" så säger vi både ja och nej. Jag har alltid påverkats så himla negativt av ppiller, så vi bestämde att jag skulle skydda mig hormonfritt. Så jag betalade för ett helt år med naturalcycles, ett preventivmedel som går ut på att man tar tempen varje morgon och iåme att man får högre temp vid ägglossning osv får man dagar i appen som visar när man är "skyddad" och när man behöver skydda sig... vi slarvade. Båda visste risken/chansen men ja, vi slarvade iallafall.
Och jag fick bara ondare och ondare i brösten, det vart så illa att jag ville gråta när jag tog av mig bhn och jag vaknade av smärtan som uppstod när jag skulle vända mig på nätterna. Så en morgon när jag (som vanligt) vaknade innan Mathias gick jag upp och tog ett test, ett sånt där super billigt (och opålitligt typ) som jag hade hemma... Ett starkt streck syntes från avståndet (satt någon meter bort och väntade i fem minuter)... så jag tänkte "falskt alarm!". När jag tar upp det för att gå å slänga det ser jag de där andra yttepytte-suddiga strecket. Så jag tog fram google, och japp... flera gravida har sett ett så suddigt streck. Jag fick panik.
Fixade frukost, väckte M och vi satt ute på balkongen som vi just fått klart. 27juni och jag hade planerat flera vin-kvällar med en godvän och skvaller på balkongen under sommaren... Så jag visar en bild på testet, frågar hur många streck han ser. Efter ett tag säger han 2. Efter ett tag förstår han också att det är mitt test och världens leende dyker upp i hans fina ansikte. Vi bestämde dock där å då att vi skulle göra ett bättre test, så hela dagen går vi runt och låter bli att tänka på att det kanske låg en bebis i min mage... lättare sagt än gjort, men vi köpte nya test och jag har nog aldrig längtat efter att få gå och lägga mig så mycket. Jag vaknade vid 7tiden dagen efter av att Mathias låg och kollade på mig... "är du inte kissnödig än?!" haha♥
Så jag gick och gjorde testet, fort på med locket och kastade tröjan över stickan. Sen gav jag de till M och han fick läsa av de efter att timglaset slutat snurra... sen gav han mig de:
Så jag gick och gjorde testet, fort på med locket och kastade tröjan över stickan. Sen gav jag de till M och han fick läsa av de efter att timglaset slutat snurra... sen gav han mig de:
Så det vart aldrig någe vin och skvaller på balkongen... men alltså känslan att se detta. Jag vart överlycklig samtidigt som jag fick panik.. det går inte att beskriva. Det låg någon i min mage! Vi gick runt hela dagen, eller den kommande veckan och försökte smälta det hela... att säga pappa och mamma till varandra, haha jag minns när jag sa Pappa Mathias första gången, leendet och paniken som blandades... skulle vi klara av de här? Men det var en glad överraskning och vi vande oss snabbt vid tanken på att bli tre. Jag mådde bra i några veckor till innan mitt illamående slog till och den historien vet ni ju redan om.
I vecka 9 tog jag min första magbild, på den här bilden tyckte jag att jag redan såg gravid ut... min mage hade ju redan börjat bli stor. Hahaha jag kollar tillbaka och bara skrattar åt mig själv:
I vecka 9 tog jag min första magbild, på den här bilden tyckte jag att jag redan såg gravid ut... min mage hade ju redan börjat bli stor. Hahaha jag kollar tillbaka och bara skrattar åt mig själv:
Några veckor senare, tror det var i vecka 13 tog jag en till bild och om man jämför med bilden ovan så har jag blivit liiiite större... men det är ju minimal skillnad:
Vi berättade för familjerna och de närmsta vännerna från vecka 7 och framåt, i vecka 13 gick vi ut med det på internet och nu sitter jag här i vecka 20 och bara tok längtar tills nästa onsdag då vi ska få se våran lilla igen. Rutinultraljudet, då ska vi se att han växer som han ska... och vi ska även få se om det är en liten kille som ligger i magen. Jag har varit säker på de hela tiden, men vet ju att det faktiskt lika gärna skulle kunna vara en liten tjej som ligger och sparkar på min blåsa hela dagarna haha ♥
Min fina lilla familj ♥
28/9-2015
Om två dagar går jag in i vecka 20, vilket betyder halvtid. Jag fick reda på att bebis fanns i magen i vecka 6, så jag har alltså varit gravid i 14 veckor... om man ska räkna den tiden jag har vetat om det haha. Men vad jag ville komma till: Det är en EVIGHET kvar ju!
Men det känns lite lättare nu när jag har börjat känna av bebis varje dag, och några kvällar i rad har jag fått några lätta buffar när jag hållt händerna på magen. Nu längtar jag bara tills han blir lite starkare så att Mathias också får sig en spark haha♥
Men det känns lite lättare nu när jag har börjat känna av bebis varje dag, och några kvällar i rad har jag fått några lätta buffar när jag hållt händerna på magen. Nu längtar jag bara tills han blir lite starkare så att Mathias också får sig en spark haha♥
Här är en bild på hur magen såg ut i början av vecka 19, jag börjar bli stoooor:
Jag mår liiiite bättre *pepparpeppar*. På torsdag ger jag jobbet ett till försök och jag hoppas verkligen att jag klarar av det den här gången. Jag saknar att ha något att göra, att prata skit med kollegorna och möta kunder varje dag. Igår var vi på ikea och shoppade hem de sista stora sakerna vi behövde till lägenheten, nu är det bara små pyssel som en kökslampa och nån matta plus annan dekoration som behövs men det är inte bråttom. Så idag har jag börjar pussla ihop allting, det är många små saker som ska passa in på rätt ställe... det är lite frustrerande att jag inte har den orken jag är van med, nu kan jag städa/möblera i ungefär en kvart innan jag måste sätta mig och vila i nästan en timme. Men ja, det går sakta men säkert framåt och det börjar likna ett hem nu.
Snart ska vi även köpa bebissäng och fixa med skötbord å alla andra bebissaker... längtar!
Snart ska vi även köpa bebissäng och fixa med skötbord å alla andra bebissaker... längtar!
Imorgon ska vi nog till kista så att jag får klippa mig, håret växer som ogräs! Sen måste jag även införskaffa mig ett par nya bhar, så less... ingen bh passar längre och det är även här mina första små bristningar har kommit. Sluta växa!!!
Ibland saknar jag min egna kropp, nu känner jag mig mest stor hela tiden och får fortfarande inte riktigt bestämma över vad som äts. Och jag kan som sagt inte vara så aktiv utan att behöva långa pauser efteråt. Men 20 veckor till, sen kommer världens finaste lilla människa hålla mig vaken om nätterna, spy och säkert bajsa på mig men ändå vara älskad till oändligheten. Jag längtar♥
Ibland saknar jag min egna kropp, nu känner jag mig mest stor hela tiden och får fortfarande inte riktigt bestämma över vad som äts. Och jag kan som sagt inte vara så aktiv utan att behöva långa pauser efteråt. Men 20 veckor till, sen kommer världens finaste lilla människa hålla mig vaken om nätterna, spy och säkert bajsa på mig men ändå vara älskad till oändligheten. Jag längtar♥
Bebis update
Så, jag kom tillbaka till jobbet en och en halvdag innan jag vart sjukskriven igen. Denna gång till slutet av september. Spyorna började dö ut efter ett tag och nu har jag inte spytt på en vecka. LYCKA! Men resten av kroppen... huvudvärken från helvetet och konstant trött. Ryggen har börjat ta stryk. Men magen har börjat synas lite ibland♥ Här är en bild på en större kvällsmage:
Igår skulle vi åka till byn och fira min älskade guddotter som fyllde 5år, men jag hade så himla ont i magen att jag inte ens kunde stå upp rakt stundvis så de vart en sväng till gyn akuten. Vid 00.45, efter över 5timmars väntan, väckte dom oss... jag hade lyckats somna på en brits och Mathias satt och sov i en väldigt oskön ställning på stolen brevid. Allting såg bra ut med bebis och de kändes så skönt att få se lilla hjärtat slå. Men vad som gör att jag har så ont i magen kom dom inte fram till. Så vi fick åka hem. Egentligen utan att vi blev nå klokare... men så länge bebis mår bra så kan jag ha ont i magen. Jag överlever. Det blir några fler timmar i soffan framför serier tills vidare helt enkelt.
Åh jag längtar efter att få jobba igen, att orka göra saker osv... Så himla less på den här lägenheten just nu! Meeen efter rutinultraljudet som vi ska på om ca 2 veckor ska vi börja shoppa bebiskläder och fixa i ordning lägenheten, som jag längtar♥ PUSS så länge!
Åh jag längtar efter att få jobba igen, att orka göra saker osv... Så himla less på den här lägenheten just nu! Meeen efter rutinultraljudet som vi ska på om ca 2 veckor ska vi börja shoppa bebiskläder och fixa i ordning lägenheten, som jag längtar♥ PUSS så länge!
Semestern å spyorna!
Innan våran resa hade jag sån ångest, jag ville verkligen inte åka. Jag var inte beredd på att ligga och svettas samtidigt som jag spydde. Men barnmorskan sa att man kunde må bättre av miljöbyte så vi åkte till Rhodos. Själva resan dit gick smidigt, jag åt min lergigan comp till frukost och klarade av hela flygturen utan att spy. Kände mig otroligt het i mina stödstrumpor och med spypåsen förberedd brevid mig haha!
Vi bodde på ett fint hotell och hade utsikt över poolen och havet från balkongen. Spenderade i stort sett hela dagarna i en solstol vid poolen, läsandes och vi drack en å annan drink. Jag som hade haft en craving efter att få bada i klor vatten bara älskade att få hänga i poolen... och nu när vi är hemma igen längtar jag som en galning efter att få åka till ett badhus och få känna klor-lukten igen. Fan va sjuk man är ibland alltså haha!
Vi bodde på ett fint hotell och hade utsikt över poolen och havet från balkongen. Spenderade i stort sett hela dagarna i en solstol vid poolen, läsandes och vi drack en å annan drink. Jag som hade haft en craving efter att få bada i klor vatten bara älskade att få hänga i poolen... och nu när vi är hemma igen längtar jag som en galning efter att få åka till ett badhus och få känna klor-lukten igen. Fan va sjuk man är ibland alltså haha!
Vi gjorde en utflykt under resan och det blev till grannstaden Lindos. Mathias fick sin dos av historia och jag fick träningsvärk i vaderna av att gå upp till den gamla borgen. Men det var häftigt att se. Det blåste vääääldigt mycket där dock så att ha klänning var inte det smaraste klädvalet, men alla shorts klämmer över magen sååå.
Under resans gång spydde jag bara tre gånger, så det kändes lite lyxigt. Jag klarade av en och en halv dag på jobbet innan Mathias fick hämta mig, spydde som en galning. Och huvudet -exploderar! När ska detta gå över? Igår efter att jag vilat några timmar spydde jag i tre omgångar på ca 1timme... det här börjar kännas som en två månaders lång influensan och jag börjar på riktigt ledsna på detta... Men, här har ni några semester bilder:
Under resans gång spydde jag bara tre gånger, så det kändes lite lyxigt. Jag klarade av en och en halv dag på jobbet innan Mathias fick hämta mig, spydde som en galning. Och huvudet -exploderar! När ska detta gå över? Igår efter att jag vilat några timmar spydde jag i tre omgångar på ca 1timme... det här börjar kännas som en två månaders lång influensan och jag börjar på riktigt ledsna på detta... Men, här har ni några semester bilder:
