Madame, I miss you.
Jag håller på att bli vuxen hörrni! Jag har fått jobb, på riktigt. Okej, jag har haft flera olika jobb, jag har ju sällan gått arbetslös och när jag väl har gjort det har det aldrig varit under en längre tid... men nu har jag på riktigt fått jobb. Jag är inte vikarie. Jag ska visserligen vara provanställd i ett halvår först, men ändå. Jag vet vad jag ska göra i ett halvår framöver, och förhoppningsvis längre än så. Jag kommer flytta också, till början ska jag bo hos min farmor.. men jag ska börja kika efter lägenhet också. Jag ska flytta från den här lilla byn till huvudstaden. Och jag ska jobba som konferansvärdinna på SEB, verkar hur skoj som helst. Åååh så spännande.
Det händer så mycket bra saker nu. Jag har haft typ de bästa året, men som Amanda typ sa; Det var väl på tiden! Hahaha♥ Å jag kan inte göra annat än att hålla med.
Det händer så mycket bra saker nu. Jag har haft typ de bästa året, men som Amanda typ sa; Det var väl på tiden! Hahaha♥ Å jag kan inte göra annat än att hålla med.
Imorse vaknade jag av att Sara ringde från Ghana. Det hade krånglat lite, men när dom väl kom fram så hann jag och Sara prata lite innan Michael kom springades och ville prata. Åh♥ Så himla jobbigt och höra honom säga att han ville att jag också skulle komma och hälsa på snart, min fina Michael. Sen fick jag prata med några av dom äldre barnen, men det var ingen bra mottagning så det hann inte sägas så mycket. Men jag hoppas på att kunna hälsa på Svea i december tillsammans med Sara, och få höra allt om resan tillbaka till barnen och se massor med bilder. Nu vill jag tillbaka ännu mer. Jag saknar mina fina barn♥
3 november 2014
Idag är det exakt ett år sen jag åkte till Ghana. Jag har ju skrivit massor om det redan, under kategorin Ghana kan ni läsa mer om ni skulle vilja.
Iallafall, det är ju helt sjukt hur snabbt tiden går. Jag minns när jag satt vaken en natt förra sommaren, som va rätt strulig, och bara kände att jag ville åka iväg. Så länge som möjligt, så då kollade jag ännu en gång på volontärresors hemsida.. Har flera år velat åka iväg men de blev aldrig av. Så den natten bokade jag resan. Jag vaknade upp med lite panik dagen efter, skulle jag verkligen flytta till Ghana i ett halvår? I två månader gick jag runt med blandade känslor, men pågrund av allt så kände jag mest en lättnad. De va liksom min tur att förverkliga en dröm! 
Å idag, ja jäklar va jag har utvecklats de senaste året. Jag känner mig fortfarande ghana-lugn och har sållat bort den mesta dåliga energin och har fått så fina vänner. Det här året har varit mitt år, jag har mått så bra. Jag har skrattat varje dag. Det gjorde jag inte förut.
Mina fina barn gav mig så mycket, dom visade att man kunde vara glad även fast man inte hade mycket saker. Å även om dom hade en tuff uppväxt så var dom så glada, varje dag. För dom hade varandra. Sammanhållningen var fantastisk.
Jag saknar dom varenda dag. Varenda jävla dag. Det häftigaste och viktigaste jag någonsin gjort, hittills!
Jag älskar er! Ni fick mig att uppskatta livet på ett helt annorlunda sätt än tidigare, några av världens finaste barn!
Im harry potter, harry harry potter.... and im famous!
Igår var det ju sista oktober, helt sjukt hur fort tiden går. Jag åker snart hem, och för ett år sen satt jag hemma i mitt röda rum med samma panik... jag hatar att packa! Nu packar jag för att åka hem, då packade jag för att bo i ghana ett halvår. Jaja, igår iallafall... vi var hemma, såg mentalist och sen vid tre tiden började vi sminka oss, fixa håret och drack nå halvskumma drinkar, haha. Vid 18-tiden var vi klara, utklädda i våra dyra mantlar osv.. HARRYPOTTER♥ Vi gick och tog kort i ett av alla fotobås som finns överallt, (ska visa hur bilderna blir sen när jag kommer hem, sjukt kul!) och sen mötte vi upp ett gäng.. det blev käk och sen karaoke. Sen drog vi oss hemåt för jag hade väääääldigt ont i huvudet.
Jag hade en väldigt rolig kväll, att vara Harry för en kväll vart roligt. Folket pekade och sa HarryPotter, nynnade på HP-låten när jag gick förbi och det var några som stannade och ville ta kort.. haha! Det är väl inte varje dag man ser en blond Harry, i högklackat!
Nästa gång vi hörs så är vi i samma tidszon igen, puss så länge :)
