En veckas solsemester!

Som ni har förstått så har den senaste tiden varit väldigt jobbig. Så imorgonbitti pratar vi med John, ger honom ett låååångt brev där vi skrivit ner allt vi tänker (det är inte alltid så lätt att stå och formulera sig när man är ovan att prata engelska.. så det är säkrast att skriva, då vet jag om att jag får allting 'sagt'.. och jag så fort jag pratar om känslor, vilket är sällan, så har jag en tendens att börja gråta.. haha så jag vill att John ska slippa se det!).
Så vi ger honom brevet och sen åker vi till CapeCoast, tisdag-söndag. Tanken var först fredag-söndag... sen blev det torsdag-söndag, onsdag-söndag... och idag så sa jag till Sara att jag ville åka redan imorgon. Vi båda behöver ladda om, så vi får ny energi till nästa vecka. Då kanske vi orkar ta tag i allt, så det löser sig någon gång. 

Jag ser fram emot en lugn vecka, i solstolen med en bok (berättelsen om Pi), cocacola, vattenmelon, havet bara några meter bort, shopping, GOD mat (inget ris på en vecka, himmelriket!), en riktig dusch, lite turistande osv.. Känns välförtjänt!

Får se om bloggen står tom under tiden då jag inte har med mig datorn. Isåfall kommer det upp bilder på söndag kväll. Vi ska se capecoast castle (där dom sålde slavar förr i tiden) och hälsa på krokodiler. Kommer bli spännande!
Så länge kan ni kika in på min instagram som jag uppdaterar varje dag; Joohannaolson
Jag får träffa min vovve igen, ♥

7. Berätta om ett av dina favoritfotografier.

Som ni som har följt bloggen under en längre tid vet så fotograferar jag väldigt mycket. Jag har väldigt många favoritfotografier. Men just idag är det här min favoritbild:
Min väldigt trötta, saknade bebis♥ Jag minns när jag tog dom här bilderna, för några år sedan. Jag hade fått hem en ny säsong av OneTreeHill.. så jag satt uppe hela natten och kollade. Fyllde på te koppen mellan avsnitten och hade sällskap av älsklingen. Han var så trött på morgonen, jag med! Haha :)
 

25/1-2014

Jag har varit här i 83dagar. Imorgon är det halvtid. 84dagar är, 84dagar tills jag landar i sverige igen. Jag har inte varit ifrån mammi såhär länge förut!  
 
Igår höll jag på att bryta ihop. Usch, jag skulle kunnat packa mina väskor och dragit hem på direkten om det hade gått. Efter eftermiddagspasset så gick jag och kämpade för att hålla tårarna borta. Först så har det somsagt varit en krånglig vecka, sjukdomar och kulturkrock (ja det tog mig tre månader innan jag påverkades alldeles förmycket av skillnaden på det här livet och "det riktiga" livet hemma) och det hände även lite annat som inte är värt att ta upp på internet.
Igår slog madamM dom minsta ungarna (som är 3-4år) med pinnen, på händer och rygg.. framför ögonen på mig. Jag frågade såklart varför. Då svarade dom andra barnen att det var för att barnen förstört det sista dricksvattnet.. och då säger jag: Men nej, vattnet var "förstört" när jag kollade tidigare idag också. (det var ca en centimeter vatten kvar på botten av tunnan och det samlas alltid lite smuts längst ner)... Och då skrattar madamM och tydligen är det jätte kul i allafall, sen kom hon på att nej, jag slår dom med pinnen för att dom lekte med en mugg på marken.. 
1. Muggarna/tallrikarna/andra köksredskap ligger alltid på marken.. 
2. Svårt att skölja av muggen?
3. Är det verkligen värt att slå ett barn över? Och om du nu ska straffa ett barn, se till att du vet varför du straffar barnet. Är det pga smutsigt vatten? Eller en mugg som låg på marken innan dom ens började leka med den? 

Åh. Jag har ingenting att säga till om, men det gjorde så ont i hjärtat att se dom stå och få stryk.. utan en egentlig anledning. Hon ville bara slåss typ. Sen är det otroligt mycket skitsnack i byn, barnen berättar alltid om att någon sagt något om oss. Dagligen. Förståligt, då vi sticker ut en hel del.. men när skitsnacket sker framför ögonen på en, så tar jag iallafall lite illa upp.

Påvägen hem pratade vi om mat, det var fredag och vi pratade om alla hemma som säkert åt tacos eller något annat gott.. Sen kom vi hem till en skål ris, lite tomatstew och en fiskbit (som luktar kattmat, har skinn och ben kvar) då var jag påväg att gråta en skvätt igen. Så. Jävla. Trött. På. Äckel. Ris.Nu!!!!!!! Åååååh, hemlängtan blev inte bättre då. Men idag har det känts bra, och jag tror att en långweekend på capecoast kommer bli perfekt. Vi åker på onsdag och kommer hem på söndag. Planen är att sola och bada, äta god mat, dricka öl, gå på marknader, jag ska släpa med Sara och kolla på slavmuseeumet och på söndag ska vi kika på krokodiler. Ladda batterierna och komma tillbaka med massa energi och ett stort leende på läpparna. 

Fina Elijah ♥ 

6. Berätta om bloggarna du läser.

Okej, väldigt intressant så lyssna (läs) noga nu hörrni! Hahaha nej men i vanliga fall så använder jag mig av bloglovin, men nu när mitt internet inte är det snabbaste så går jag bara in och kikar på dom "mest intressanta" bloggarna när jag har orken.
Dom kända bloggarna jag läser är:
  • Blondinbella.se, -För att det är blondinbella!
  • Kenzas.se, -För att det är Kenza! (och för att jag typ skulle kunna gö vad som helst för att få äga hennes garderob)
  • Paulas.me, -För att hon skriver så bra om livet som ung förälder (inte för att jag behöver tips, meeen! Hahaha) och Molly är ju hur söt som helst.
  • Kissies.se, -För att det är Kissie, jag slutade läsa den här bloggen något år men började igen.. tycker hon har blivit en helt annan (bättre?) människa.. eftersom att jag har rätt och dömma henne.. eller? Haha!
  • Werun.se/desireenilsson -Jaa, alltså. Är ju nyfiken på hur hon kommer vara som en mamma.
Varför jag läser dom? Hm, jag vet egentligen inte ens. Jag började följa dom när jag gick andra året på gymnasiet och sen dess så har det bara fortsatt.. Läser dom dock mer och mer sällan nu för tiden. Men det är rätt intressant att se hur deras liv har förändrats.. 

Sen då, jag läser Olivias blogg, Amandas japan blogg (dom få gångerna hon skriver där... :* Hahaha), Saras ghana blogg, fannystaaf.se och elinnesutt.forme.se -vänners bloggar och dom två sista har jag också följt i evigheter.. hittade dom och tyckte att dom skrev bra/la upp fina bilder och sen är det alltid svårt att sluta följa bloggar av någon anledning.. (hmm kan det bero på att jag är tyyyp världens mest nyfikna människa?!)

Aja, intressant! Läste fler bloggar förr, förstår inte riktigt hur jag hade tid till det.. 

5. Berätta om vem du var för ett år sedan.

För ett år sen, jag var ett år yngre och alltså inte lika vis som jag är idag.. haha. Jag jobbade på hemtjänsten, var tillsammans med Emil och sökte varje jobb jag kunde hitta. Jag var aningens olycklig, längtade hemifrån och vantrivdes nå fruktansvärt med jobbet. Dom flesta gamlingarna var söta, men sen fanns det dom som kasta fil på en om man gav dom medicinen i fel ordning. Då hade jag lite andra planer på min framtid, tanken var att jobba på forsmark över sommaren och sen flytta till london. Men så ändrades det ju, vilket jag såhär i efterhand är supernöjd med. Jag hade ingen aning om hur mycket mitt liv skulle komma att ändras dom kommande månaderna..
För ett år sen hade jag nyligen opererat hjärtat så det blev mycket film tittandes med bebbooo och jag drack som vanligt mängder med kanel-te i bästaste kantstötta muggen å skönaste pyjamasbyxorna! 

Lite blandade känslor

Den här veckan har humöret gått lite upp och ner, pågrund av flera saker. Först och främst så vet jag att om några dagar så har det gått halvtid. Det känns som om jag har varit här i evigheter men jag tror ändå att tiden kommer gå hur fort som helst nu å sen står jag där på flygplatsen och saknar barnen som tusan. Så jag längtar hem, men ändå inte. Sen har magen mått så jävla dåligt, och jag vet inte vad det beror på.. men jag kan gissa på att det är pga att vi bara fått en skål med massor av ris och en matsked tomatsås till det... vi har ätit det 6dagar i veckan, 3veckor irad nu.

Sen då, barnen har varit jävliga.. det är så svårt för vi är på barnhemmet mellan 8.15-12.15, då är det bara dom minsta barnen där och dom kan säga "Please madame, welcome. My name is.. Im fine. " sen pratar dom inge mer engelska. Så det är otroligt frustrerande när dom står och tänker kasta sten på varandra och så ska jag förklara varför dom inte får göra det.. å dom står och skrattar, tar upp en ny sten och skrattar ännu mer. Samtidigt som man springer fram för att ta stenen ur handen på dom så har man åtminstonde 2andra barn hängandes på en.. 

Och imorse blev jag så arg, eller ledsen eller vad jag nu blev. Blandade känslor. Men vi går alltid till skolan och möter barnen innan vi går till barnhemmet. Så vi sitter och kollar på när dom ber bönen/sjunger sina sånger (som dom alltid gör innan dom får gå in i skolan) och då kommer det fram en liten kille, ca 7år.. som hade någon typ av utvecklingsstörning. Jätte söt kille som är helt fascinerad av Saras hår, så han sitter och sliter lite i det och vi skrattar och försöker prata lite med honom. Så ser jag hur alla andra står och skrattar, några barn jagar bort honom och jag vet inte.. bara allmänt jävla otrevliga. Då tyckte jag så otroligt synd om lillkillen. Han får verkligen inte den hjälp han skulle behöva, jag tror inte ens han får gå i skolan.. och alla bara skrattar till honom. För "the boy is not normal".. Och för att vi pratade med honom så sa lärarna något förolämpande om oss, enligt våra barn.
Okej, så bara för att han inte är helt "normal" så ska man inte prata med honom? Vafan är det för jävla tankesätt? Å vafan är normalt egentligen? Hur kan dom veta att jag är "normal"? Åååååh haha alltså sånt där gör mig så jävla irriterad.. ska jag springa bort från en liten kille, och stå och skratta åt honom, bara för att han föddes lite annorlunda? Inte konstigt att (en kille i byn, ca 24år, är också utvecklingsstörd och han är lite galen, kastar saker efter folk osv) dom blir "annorlunda" och "aggresiva" när dom inte får någon typ av stimulans över huvudtaget.. ingen skola och ingen som vill prata med en.. när alla bara står och skrattar åt en. Då söker dom ju uppmärksamhet och så på alla sätt.. och då blir det som med han lite äldre killen. Han är lite läskig just för att han kastar vad som helst som finns i närheten, en gång en glasflaska och en annan gång en grillad majs. 
 
Men sen är det dom där stunderna då barnen får mig att skratta så att jag nästan gråter, det kan va något dom säger när vi sitter och tvättar, eller när man får en bamsekram eller när barnen uttalar något väldigt galet.. haha som en av killarna frågade mig idag "madame, do you like coke?" bara det att han uttalade det liiiiite galet.. Hahaha jag ba "whaaaat did you say?!?!?!" hahaha.. sen förstod jag, han undrade om jag gillade cocacola hahaha! 

Sen är det fortfarande jobbigt när våran MadameMary eller lärarna slår barnen med pinnar, idag jagade dom lilleE bara för att han hade "förstört" vattnet.. som redan är skitigt då dom hämtar det i en lergrop. Är det verkligen värt att slå ett barn pågrund utav det? Åååh! Jag är otroligt tacksam över att våran MadameMary inte använder pinnen så ofta som lärarna verkar göra.

Det är tur att det är mest bra stunder, och att dom väger upp det dåliga. Fina barn♥

4. Berätta om en person som du beundrar.

Åh, den här punkten var lite klurig. Jag beundrar verkligen flera stycken i min närhet hemma, jag har mina fina kompisar som förverkligar sina drömmar, familjemedlemar som kämpat sig igenom krångligheter och andra i min närhet som bara är så otroligt snälla och göra alla andra glada genom att bara finnas där för en.
Men för att vara lite mer specifik så beundrar jag verkligen barnen här, att bo 40 barn under samma tak, med en mamma... förstår ni hur sjukt det är? Men dom klarar det, så bra. Dom är hjälpsamma och ordningssamma.. dom bråkar inte allt för mycket och dom delar lika på allt. Barnen går i skolan, tvättar, diskar, hämtar vatten, städar, badar dom yngsta barnen, hjälper till med maten, springer ärenden osv... varje dag! Och dom klagar inte en enda gång. Det är helt otroligt. Det är synd om dom, därför försöker vi göra så mycket som möjligt för att dom ska ha tid över att vara barn. Finaste barnen♥

3. Berätta om vad du önskar dig i julklapp.

Den här julen var jag ju inte hemma, så jag önskade mig inget speciellt. Antog nästan att jag inte skulle få något, men jag ska få lite pengar av min far när jag kommer hem igen (kan behövas då den här resan gjorde mig rätt urfattig) och sen önskade jag mig ett busskort eller gymkort av mamma&kjell.. tänkte att nu är det dags att börja träna på riktigt.. så vi får se vad jag tycker om att gymma, antar att man älskar eller hatar det? Jag förväntar mig inga julklappar, utan det kommer nog bli roligast och dela ut "julklapparna" jag köper här i från. Ca 5månader efter julafton, haha :) Jag köpte dock julklappar till mig själv iår, 2klänningar, haha nöjd! 
Julafton 2011? Jag önskar dock att jag hade varit hemma i jul, hade ingen julkänsla alls och det blev lite jobbigt att vara ifrån hela familjen under jul. Alla traditioner osv, jag ogillar att bryta traditioner! Julen som kommer ska jag vara med min familj♥
 

Sjukstugan

Idag tog vi med oss Michael och Diana till sjukhuset i grannbyn, M hade feber och D hade magont. Så efter fyra timmar på sjukhuset, som bestod mest av att vänta fick alla fyra olika mediciner. För fyra personer kostade undersökningarna+all medicin sammanlagt ca 100 svenska kronor... haha sjukt!
Sara har malaria igen. Jag ser ut som en prickikorv på bröstet/ryggen, hostar så att jag tappar luften och har en brännande magont. Så jag fick 2 olika typer av tabletter som jag ska ta i några dagar, en salva mot värmeutslagen och en ogod drickmedicin mot magen. Dom trodde det berodde på något jag ätit, jag tror det är alla jävla apelsiner jag tröck i mig.. hahaha... så nu är det apelsin stopp! Jaja, nu är vi snart på topp igen och jag längtar verkligen tills jag blir av med hostan. 
Dominic, Henry, Harry, Baby, Kaki, Prince♥

2. Berätta om staden som du bor i

Jag bor i en liten by som heter Östhammar, ligger ca en timme från uppsala. Jätte fint och mysigt ställe på sommaren, i stortsett helt dött på vintern. Bilderna är tagna på ett av mina favoritställen i byn, det fanns en ranglig bänk precis vid vattnet.. perfekt. Dock är bänken utbytt till en stadigare och icke charmig bänk.. menmen! Annars trivs jag rätt bra på björkmans-cafee eller hemma hos grannen. Vart som helst där det finns tillgång till tee och skitsnack helt enkelt. 
Två av mina bästa♥

1. Berätta om dig själv.

Okej, så tjuvar en 30dagars lista av Olivia, tänkte att det kan vara ett roligt sätt för alla nya läsare att lära känna mig på. Det är väldigt blandade frågor, allt från musik-kärlek-fest-drömmar.

Så dag ett, berätta om dig själv. Jag är 21år, blir äldre om 187dagar. Jag gillar livet, har världens finaste familj och mina vänner är dom bästa. Jag har dom dummaste ideerna men lyckas alltid få med mig mina vänner på dom, slutar alltid med att dom säger "ååååh ännu en dum idee, varför lyssnar jag jämt på dig?!" hahaha men kul har vi♥ Jag babblar väldigt mycket, men är inte den som öppnar mig för vem som helst. Jag är nöjd med livet och äntligen har jag börjat ta tag i mina drömmar! Nu blir det några års resande innan jag tar tag i plugget igen. Polis, psykolog eller jobba med barn? Vet inte än!
Jag gillar att skratta! Hahaha :)

ÅH! Idag har jag hemlängtan. Förstår ni att om ca en vecka har halva tiden i Ghana gått, det känns som om dagarna kommer springa iväg och snart står jag där på flygplatsen och kramas med min fina familj igen. Men påtal om hemlängtan, jag satt och tänkte tillbaka på sommaren och det var nog den bästa sommaren jag har haft, mycket tid spenderades inne på verket, skrattandes och sjungandes i bilen, alldeles för lite sömn och för mycket drinkar, många filmkvällar med bästis och mycket glassätande med tjejerna. Sen på sensommaren blev det flera resor, uppåt och neråt i landet, och utomlands. Det var nog mitt livs mest händelsefulla år hittills! 
HUR ska jag överleva nästa sommar utan Amandooo? Vem ska jag sjunga med i bilen? Eller skratta med på jobbet? (OM jag får något jobb.. hoppashoppas!!!) Och vem ska jag få med på mina dumma ideer? AMANDA kooooooom hem vi börjar om iiiiiigen, vi glömmer allt... i Japan är det så kaaaaallt!!! Hahaha♥

Apor?

Sista dagen i Volta åkte vi till Monkey-village, där fick vi köpa med oss bananer och sen gå med en guide ut i skogen. Sen kom aporna, hoppandes från träden landade dom på våra axlar och skalade bananerna vi höll i händerna. Det var så häftigt! Mata apor som levde fritt ute i skogen, som satt på axeln och lät en klappa på dom. Så söta♥

Wli

Efter cirka en timmes bilfärd från hotellet och sen en timmes promenad genom skogen kom vi fram till vattenfallet Wli. Vi valde att se det lägsta då vi var aningens trötta efter bergsvandringen dagen innan, hade vi velat gå till det lite större så hade vi fått gå lite mer än två timmar för att komma dit, och gå uppför igen. Men det här var stort nog. Det var så häftigt att bada i ett vattenfall, gjorde lite ont att bli träffad av vattnet dock. Och på bergsväggen till vänster hänger det hundratals fladdermöss, häftigt!

Mountain paradise

När vi var i Volta bodde vi i ett hotell uppe bland bergen, det var lugnt och hade en fantastisk utsikt. Vi spelade kort på kvällarna, gjorde utflykter och läste på dagarna, och åt upp deras snickers-lager. Jag tror alla vi kommer tänka på helgen i Volta varje gång vi äter snickers i framtiden ;) Haha! Lite blandade bilder, Sveas myggnät var för kort och påvägen hem såg vi babianer lägst vägkanten. Vi hade jätte tur som träffade på Usa-John som skulle åka till samma ställen som oss, så vi fick åka med honom istället för att ta trotro överallt, sparade in jätte mycket tid och bensinen var inte dyr att betala! 
Sista bilden är tillägnad dig Olivia ;**

Mountain GEMI!

Bättre sent än aldrig, nu kommer det 4 inlägg direkt efter varandra.. Skulle kunna kalla detta en bildbomb från helgen när vi var i Volta för en månad sen. Börjar med bilder från när vi besteg berget Gemi. Vi gick ca 3timmar på en smal stig upp genom regnskogen, när vi kom till toppen var jag nöjd. Mitt hjärta var mindre nöjt, för er nya läsare: Jag gjorde en liiiiten operation förra året, då dom brände bort en liiiiten del av mitt hjärta. Varför? Jo för jag hade sjukligt jobbiga hjärtklappningar. Tror ni att operationen hjälpte? Nej, självklart inte. Inte fullt ut iallafall.. så vi blev till och med tvungna att pausa 2 gånger under turen upp så att hjärtat fick lugna ner sig lite.. men det gick bra iallafall. Uppe på toppen så kändes det super bra att ha klarat av det, och kommit upp utan att trillat och brutit något. Så vi satt där uppe och njöt av utsikten ett bra tag innan vi tog oss neråt igen.

Hemma hos mig!

Nu har jag varit i Ghana i 72dagar, och jag tänkte att det är på tiden att ni får se hur jag bor. Haha, snabb! Men ni fick ju trots allt se mitt boende uppe i norr. Åh vad glad jag är att jag kom därifrån, annars hade jag troligtvis varit ensam nu... med alla supermegatroende icke engelsktalande obibini människorna! Iallfall, här kommer några bilder:
Här går man ner till vårat hus, det ligger bakom det blåa huset. Vi bor inte hos en familj, utan i ett volontär-rum som har egen ingång i ett "stort" hus, våran värdmamma bor några hus bort. 
Såååå, mellan vårat rum och toaletten (som faktiskt är en riktig toalett, inte bara ett hål i marken! Och duschrummet, utan dusch. BucketBath ♥) bor det en jätte gullig gammal gumma, så skruttig men har stenkoll på vårat rum och säger till våran värdmamma om det händer något (som en gång var det några jätte jobbiga tjejer från en skola i närheten som sprang runt våra fönster och tiggde pengar varje rast..)som en liten vakt sitter hon utanför varje dag.
Min hörna, yes, vi bor i resväskorna. Inga garderober/byråer här inte.. Men det går ganska bra. Har mina kläder i en annan väska, så i den här ligger alla kamera saker, hygien och böcker osv.
Sara! 
Utsikten brukar ofta se ut så här!

Hahahaha♥

Vad är det jag ser, vad är det jag ser? Har barnen faktiskt använt kameran till något vettigt?!

Muskler! Den här utsikten har vi dagligen från baksidan på barnhemmet.. flytten var inte bara dålig ;) Hahahahaha! 68dagar i ghana, om 100dagar är jag hemma i sverige igen. Stört! Godnatt

HJÄLP.

Hej alla fina! Först och främst, tack för all hjälp! Jag är så otroligt tacksam ♥

Imorse när vi kom till jobbet (jag och Sara jobbar som volontärer på ett barnhem i Ghana, vi har idag 42 föräldrarlösabarn i ålderarna 2-17år) visade barnen oss sin frukost. Den bestod av en skål tea. Inget mer!
Tackvare er och dom pengarna ni har bidragit med så kunde jag och Sara åka in till stan och med Johns hjälp handla mat till barnen. (John är en av eldsjälarna som dagligen kämpar för att ge barnen det dom behöver för att överleva.) 
Så nu har dom mat i några veckor framöver.
Men vi behöver mer hjälp. Vi gör så gott vi kan men våra pengar räcker inte till. Om du har en sla
nt över eller kan tänka dig en öl mindre på krogen i helgen så finns det barn här som verkligen har nytta av varje öre. Idag har vi köpt mat för 2500kronor, det räcker till 42barn i ca 3-4 veckor. Men vi måste även förnya deras sjukförsäkringar, 15kronor kostar det för ett barn att vara försäkrat i ett helt år.
Det är fantastiska barn, som knappt hinner vara barn och som i många fall varken äger ett par skor eller en födelsedag. 
Vi är grymt tacksamma över varje bidrag och redovisar naturligtvis här på bloggen precis vart dina skänkta pengar går! 


Swedbank
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9

(Ni får gärna dela med er av detta, ju fler desto bättre) PUSS 
Idag köpte vi: Blöjor, Cocoabutter, rakblad, tandkräm, batterier, buljong, gari, konkate, ris, tomatpure, salt, peppar, socker, lök, bönor, redoil, frytol. Detta ska enligt John räcka i 3-4 veckor. Utöver det köpte John lite fisk till barnen, och vi kommer kanske behöva köpa fisk/kyckling någon gång under veckorna. Men annars har dom så att dom kan få frukost, lunch och middag ett tag framöver. TACK! ♥

MYSIGT!

Nu tänkte jag blogga om lite trevligheter.. ni som är känsliga för sår och sånt borde kanske skrolla förbi bilderna. Hemma i sverige minns jag inte sist jag använde ett plåster, och sårsprit har jag nog aldrig använt. Så när jag skulle åka hit så tänkte jag "äsch, varför skulle jag behöva det nu om jag aldrig behövt det hemma.. jag får ju nästan aldrig sår..." HAHAHAHA. Dum tjej! Tips till alla som vill åka iväg såhär, köp sårsprit... och plåster i mängder. Tror det tog ungefär en månad innan mitt var slut, fick köpa nytt här som inte alls var lika bra. 
Bilderna här nedanför är på:
1. Saras armbågar, vem kunde tro att två småååå myggbett kunde ge så mycket smärta?
2. Min fina fot. Också ett litet myggbett. Kliade lite på det, sen käkade flugorna på det. Så vidrigt! Har haft detta i ca 7veckor och nu börjar det äntligen bli bra. 
3. Min söta vän... DÖD!

HopeForOrphans, insamling.

Så, ny kategori. När ni är nyfikna på vad jag handlat till barnen för era pengar så ska ni alltså kika under denna kategorin.
Här är summorna som ni har satt in till barnen: 44kr, 500kr, 150kr, 100kr, 200kr, 100kr, 100kr, 500kr, 310kr, 200kr, 500kr, 400kr, 750kr, 1000kr. 
Alla bidrag är så otroligt uppskattade, vill ni fortsätta hjälpa till så finns bankkontot kvar under hela tiden jag är här. (4månader till).
Kontonummer: 934 901 587-6
Clearingsnummer: 8327-9
Tack finaste ni♥

Så, här har vi shoppingen:

Pennor+vässare+tejp (60kr), kakor (julklapp, 15kr), skolväskor (150kr)

Jam, detta är alltså mat. Lite som potatis (60kr)
Ginotomat, buljong, salt (60kr)
Detta är till håret, dom ville vara jul/nyårsfina.. (60kr)
Barnen har nu flyttat, till ett hus utan el. Så jag gav John (han som handlar och fixar allt till barnen) 250kronor till att köpa laddningsbara lampor, som vi laddar inne i byn på dagarna. Han fick två såna här lampor och en mycket större för dom pengarna. Det räcker ett tag iallafall.

Sen har 150kronor gått till en bil (när vi tog alla barnen till stranden), 400kronor till mat och 450kronor till flyttbilen. Jag har inte kunnat ta bilder då det är John som fixade allt det.. men barnens sängar och allt kom till det nya huset och mat har dom, så pengarna går dit dom ska iallafall. 

Som ni märker har det gått åt en del, men har ändå mycket pengar kvar. Nästa mål är att köpa skor till alla, att gå runt med trasiga skor kan inte vara det roligaste på vägarna här. Sen blir det mycket mat köp osv då dom är väldigt fattiga och ibland inte ens har mat för dagen. Och sen blir det nog till att betala alla barns skolavgifter. Och efter det kommer vi att behöva förnya några sjukförsäkringar i februari. 

Tack så mycket för all hjälp, alla era bidrag och hoppas att ni fortsätter följa min (och Saras) resa! PUSS
 

Kakii ♥

Finaste lilla Princilla (Kaki) och hennes tvillingbror Prince. Får jag adoptera er? Eller okej, Sara vill adoptera Prince och jag Kaki.. gulligaste, busigaste, gnälligaste men ändå gladaste ungarna. Ååååh ♥

2014!

Ska skriva som alla andra, nytt år=nya tag med bloggen (hahaha säkert!).. nej men det här året har jag inga löften eller något speciellt som ska göras. Jag ska satsa på att må bra och göra roliga saker. Jag skrev ju en liten årsresume i förra inlägget, och när jag tänker tillbaka på 2013 har jag bara bra minnen. Ett riktigt bra år!

I måndags åkte vi till CapeCoast, duschade (äntliiiiigen en dusch ♥), tog det lugnt och sen drack vi lite på stranden på kvällen. Här är några bilder, resten av bilderna stannar på min dator... gömd från internet föralltid.. hahhaha!
31 december vaknade jag upp klockan halv6 och kokade, hade runt 40graders feber och trodde jag skulle dö. Så jag sov hela dagen, fram tills middagen då jag drog på mig kläder och lite smink.. åt och sen bara väntade vi ut tolvslaget. 00.25 låg jag i sängen igen. Arg och tyckte så synd om Sara, hade så gärna velat vara med på hotellets stoooora fest.. meeen nej självklart får jag skithög feber, vem blir chockad? Inte jag! Repris på midsommaren i Paris 2012?
Dagen efter mådde jag lite bättre, så då solade vi, badade och åt vattenmelon. På kvällen spelade vi 'jag har aldrig' med två knäppa människor på stranden innan vi flydde upp till "festen" på hotellet.. hahaha jag vet inte om vi hade en bra resa eller om den bara var skrattretande dålig. Hahaha men skrattat har vi gjort så :)

Sendå, på torsdagen åkte vi hem igen. Såg det värsta jag någonsin sett. I en rondell så går det otroligt sakta, man hör folk ropa och sen ser vi att det är ett slagsmål i mitten av rondellen. Vad händer? Jo, vi ser ett 15tal vuxna män hålla i en något yngre kille.. hälla bensin över honom och sen trycker dom ner honom på en bänk. Dom som inte håller i honom står och slår på honom... inte med händerna. Utan med centimetertjocka pinnar. Det var så otroligt obehagligt. Jag vet inte ens om han lever idag. Och sjukt, för det var mitt i rondellen, mitt på dagen framför ögonen på barn och alla andra. Jag satt helt skakis hela resan hemma och kan fortfarande inte få ur det där ur huvudet.. det där är något som händer i film, inte i verkligheten! Åhh jag tycker så synd om honom!
 
PUSS.
 

RSS 2.0